Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

Allmänt Bilder Bodyplay Böcker & Tidningar Frågor & Svar Ideer & Tips Kirurgiska ingrepp Köp & Sälj Leva med body modification Läkning & Eftervård Mässor & Events OT. Off-Topic Piercingar Problem Sajten & andra ifokussajter Scarification & Branding Senaste alster/nya bodymods Tatueringar Tävlingar & Lekar Töjning
Problem

Extrem nålfobi & piercingar

2016-02-02 21:50 #0 av: Eioo

Hej! Är så sjukt sugen på både det ena och det andra vad gäller body-art.

Har inga hål alls i kroppen, och har aldrig haft, inte ens i öronen. 

Vill framför allt ta hål i öronen, som en början, saken är bara den...

Jag har sådan extrem nålfobi. Inte ens en "ta tag i dig själv, det gör inte ont" sprutfobi, utan en såpass att jag missat flera viktiga sprutor såsom bl.a livmoderhalscancer-sprutan, har aldrig tagit ett blodprov i hela mitt liv (bara tanken får mig att bli yrslig), och undviker att gå till doktorn när jag är alvarligt sjuk för dom alltid ber om blodprov, något jag inte klarar av att ge. Är inte rädd för att det ska göra ont... vet inte riktigt vad jag är rädd för. Vet dock varför. När jag var liten och skulle dra ut tänder, ville jag inte dra ut den andra tanden. Då sa tandläkaren att de kunde hålla ned mig i stolen och sätta in en grej i munnen så jag inte kunde stänga medans de tog sprutan. Sedan dess har jag inte kunnat ta spruta.


Vill iallafall ta hål i öronen och skaffa en tattuering på axeln.

Vill också kanske, om jag klarar av att göra det förstnämda, pierca bröstvårtorna och skaffa en tattuering bakom örat.

Finns det någon annan som har fobi och kommit över det? Är det samma sak att ta spruta som att tattuera eller ta hål i öronen? Kan man be om att bli nedsövd eller något?

Anmäl
2016-02-02 21:53 #1 av: lollynonna

Jag har extrem sprutfobi, men med mina piercingar har det aldrig varit något problem då jag har i öronen, och man ser inte nålen då. Jag har sagt att hon bara ska göra det, inte hålla på att säga vad hon gör för att då hetsar jag upp mig mer då det är dags. Jag blundar bara och sen är det över! Det har gått hur bra som helst att ta hål i öronen även om jag är så rädd för sprutor.

// Linah 

 Medarbetare på djurannonser och gerbiler iFokus!
SolGerbilsidanSol

Anmäl
2016-02-03 00:42 #2 av: ilenna90

jag har också svårt för nålar när det kommer till sprutor, men inte lika extremt som du verkar ha, så det kanske inte hjälper så mycket att höra att jag ändå enkelt kunde göra en piercing i ögonbrynet och en helix (överkanten av örat.)
och nej att tatuera sig är inte i närheten av att ta en spruta. det sticker inte på samma sätt som en spruta gör, och ett extra tips är att inte titta på tatueringsmaskinen/piercingkanylen. 
på frågan om man kan få bli sövd är jag väldigt säker på att svaret är nej. tatuerare/piercare är inte sjukvårdare på något sätt (om dom inte jobbar som det vid sidan av vill säga ;)) och lär inte då heller ha möjligheten/tillåtelsen att söva ner sina kunder. 

du skulle förmodligen känna dig väldigt stolt om du klarade av det och säkerligen skulle en del av nålfobin försvinna (: men annars så såg jag ett program förut om en tjej som gick i KBT för att bli av med sin rädsla. det är ju inte alls bra om du undviker att gå till läkaren då du behöver så hoppas verkligen att du kan komma över din fobi =) 

Anmäl
2016-02-03 09:43 #3 av: TatsuOni

Jag har också extrem nålfobi. Inte heller för smärtan utan mer nålen i sig p.g.a traumatiska barndomsminnen. Att tatuera mig gick bra. Jag lyckades "lura" mig själv mentalt då nålen inte går in i en på samma sätt som en kanyl vid blodprov eller en spruta. Piercingar är ett projekt som ligger långt in i framtiden för mig...

P.g.a operationer m.m där jag var tvungen att få kanyler i mig så lärde jag mig att hantera fobin lite bättre under en period men det lyckades klantig sjukhuspersonal förstöra så nu är jag tillbaka på ruta ett där sprutor och blodprover inte kommer när migLedsen

Home is where the heart is

Anmäl
2016-02-03 12:03 #4 av: nypisnina

Själv har jag ingen som helst nålfobi, har haft mycket att göra med nålar både här och där, men jag tycker att det är obehagligt att punktera huden med nålar som ska långt in, tex i knäna. Mår illa av det, liksom dåligt. Känns onaturligt och obehagligt.
Är det en sån grej du känner som har eskalerat att bli en fobi? För det är ju äckligt, det tycker tom jag som har blivit sprutad i och tagit blodprover varannan vecka i flera år förut. Det är äckligt och onaturligt, precis som kryp är för mig, äckliga och ser onaturliga ut - sen eskalerar det till en fobi hos vissa människor. Ja, det var lite off topic, men för att förstå hur du är rädd liksom?
Jag har en vän som är otroligt nålrädd, hon andas sig igenom all rädsla, jag har piercat henne, tatuerat henne och varit med som stöd många gånger när hon var yngre och fick ta blodprover och andra saker som hade med nålar att göra.
Tatueringen tycker hon inte känns som en nål eftersom det är flera stycken och de går ju inte särskilt djupt så den fobin kom hon över när hon insåg det, ibland måste man prova för att veta, nu är hon bara rädd för smärtan när jag ska köra hennes revben. Pierca sig, ta sprutor och blodprover funkar genom att bukandas.
Om du tänker dig att du ska få en nål i kroppen så stelnar du till, du andas bara ytligt, det gör man när man är rädd och skulle man göra likadant utan att vara rädd så skulle du få precis samma kroppssensationer som du får när du är rädd, för man får för lite syre, då kan man börja skaka, må illa, bli yr och få en overklighets känsla, detta är bara några av de saker man kan känna om man blir riktigt rädd, de som har problem med panikattacker vet exakt vad jag pratar om.
Så istället för att spänna dig; lägg en hand på magen och låt magen bli riktigt avslappnad, bara föreställ dig nålen i kroppen så kommer du märka hur spänd magen är, tvinga den att slappna av och håll handen på magen och bukandas lugnt, känn efter så magen verkligen blir större vid inandning och mindre vid utandning.
Snart har du lugnat ner dig, du är fortfarande rädd men kroppen känns inte lika stel och obehaglig och du kommer inte att rycka till av rädsla, snart kan du även bli lugnare i tanken av nålen.
Samma teknik kan man använda när man ska göra något obehagligt.
Sjuksköterskor, läkare, piercare brukar alltid säga något som; nu kommer det sticka till lite, i det läget andas du ut, långsamt och lugnt, inte in även om det är det kroppen vill göra. När du ska andas in igen så är det oftast över, då känns det inte längre.  
Man kan kontrollera rädslan och upplevelsen genom att lura kroppen att den är lugn. Det låter kanske lite för enkelt men en piercing och tatuering är något roligt, det är alltid värt det, om du står ut och andas och får det gjort så kommer du att vara så glad efteråt att det kanske tom känns lättare nästa gång.

Anmäl
2016-02-03 21:11 #5 av: Eioo

#4 Ja, det är det där med att det inte är naturligt. Tanken att göra det i ett knä, ett armveck, ryggen.. får mig nästan att kräkas. Tack för tipsen.


Blir mycket lugnare av att ni säger att tattuering inte riktigt är samma sak. Då är det bara att klara av smärtan, för har ganska hög smärttröskel så de borde ej vara problem :)

Anmäl
2016-02-04 00:22 #6 av: Hera

Jag svimmar av plodprov och sprutor. Och numer säkert piercingar också. Men inga problem med tatueringar.  Det är något helt annat. 

Anmäl
2016-02-04 08:27 #7 av: nypisnina

#5 Du kommer att klara det fint om du gör det, oftast matchar inte upplevelsen ens rädsla, man bygger upp hur illa det kommer att vara och sen när man väl har gjort så undrar man varför man har varit så rädd. (Många gånger, inte alltid och inte garanterat inte alla)
Men våga och vinn! :-) 

Anmäl
2016-02-04 10:44 #8 av: IceTee

I en tatuering ser du inte ens hur nålen/nålarna punkterar huden, då är det lättare att bara kalla det att de skrapar istället för att punktera. För din del tänkte jag, då behöver du inte likställa det med nålar på något sätt.

Jag kan tyvärr inte sätta dig in i rädslan du har eftersom jag har tagit blodprover. sprutor, fått dropp, och piercat mig. Har även tänkt ge blod, så ja. Uppenbarligen klarar jag av nålar rätt bra!

Hade en kompis med mig när jag skulle byta smycke på en piercing en gång när den var läkt... Hon satt och pep typ "det kommer att göra ont!". Bra stör Skrattar värt att tillägga att det inte gjorde ont, såklart. Det var en läkt piercing som jag skulle få en kortare stav i helt enkelt

Medarbetare på Skor iFokus

Anmäl
2016-02-04 15:15 #9 av: Hera

Men det är ju inte som att man sitter och tittar när man tar blodprov eller får spruta om man är rädd för det haha :)

Anmäl
2016-02-05 12:08 #10 av: nypisnina

Jag kan säga att inte ens jag tittar som inte är rädd. Ibland kommer sköterskorna åt en nerv i armen och jag är rädd att om jag tittar och känner det onda att jag kommer att rycka till, men det är bara precis när de sticker, sen är det inga problem. Ni kanske har upplevt den där känslan efteråt att man inte kan sträcka ut armen för det gör så ont i nerven? Det har hänt mig några gånger, men det går över på ett par dagar.
Men jag kan tänka mig att känslan är annorlunda när man vet hur det ser ut med en fetare nål än flera små.
Min kompis tyckte det var äckligt när nålen var utanför maskinen så att säga, då såg det ut som vilken nål som helst enligt henne och då blev hon rädd.

Anmäl
2016-02-16 17:37 #11 av: H1Z1

Jag har piercat mig 4 gånger (inga smycken i nu dock) och så nästa månad skaffar jag min 5:e tattoo <3 och jag är nålrädd, inte alls lika mycket nu. Jag var väldigt sjuk i min ungdom så blev ju mycket blodprov, omstick för jag spände mig och misslyckad ryggmärgsprov och liknande, och när jag opererade min giftstruma så är det ju prover efter prover som tas för att se min medecin ligger "rätt" så det har varit ett helvete, så när jag sitter hos läkaren med tatuerade armar och säger jag är rädd för att ta blodprov så känns det lite dumt x) men jag tycker inte blodprov och tatuering/piercing är samma sak, det leder till något gott och man sticker ju inte djupt in i en blod ådra heller, den tanken är jobbigast när jag ska ta blodprov :P
Jag var skit rädd när jag gjorde min första tatuering så hon provade utan "bläck" och min reaktion var - Har du börjat?? :) Så jag är rädd för sprutor men tatueringar? Visst det känns men så fort jag gaddat mig vill jag genast ha en till :) <3 Min fästman är livrädd, totalt livrädd men vill gadda sig så jag sa att han kan ju prova med något litet :) och göra som med mig utan bläck först ^^ 

Anmäl
2016-02-18 13:50 #12 av: [Kakan23]

Jag blir med svin rädd rent ut sagt när det kommer till blodprov o nålar speciellt blod o när jag tog mina percingar dock har jag bara kvar 1 men då försöker jag tänka på att det går fort o läppen gör inte alls ont men rädslan finns där :).
Så gäller det att gå in i sig själv o bara andas ut o in o släppa alla tankar.
När jag tog den som är kvar i mitten under läppen så trodde jag skulle dö men då kämpade jag mig ihop o det gick fint :)

Anmäl
2016-02-19 15:59 #13 av: Homokatt

Jag har extrem nålfobi, då min tandläkare också var hemsk. Var extremt rädd när jag gjorde min första (septum), och så svimmade jag innan han ens tog fram kanylen, men var ändå fast besluten att jag skulle göra den. Och jag gjorde det, nu 2 år senare har jag ca 16 st olika piercingar, efter den första gången så märkte jag att nålar inte är så hemska som jag trodde.
You can do it!

Anmäl
2016-02-26 09:02 #14 av: [Silverräv69]

Jag hade extrem nålfobi, bara tanken gjorde mig illamående och när jag väl satt där så blev jag kritvit i ansiktet, yr och illamående.
Men efter en olycka togs det 20 + blodprover, vaccinationer mfl..som botade skräcken för smärtan, men inte för nålen, magen knyter sig fortfarande vid tanken på att bli stucken.

Men hål i öronen tog jag 6 st i grundskolan, gick till en juvelerare som visade all utrustning och förklarade exakt vad han skulle göra.
Det är ingen nål de använder i snibben, utan skjuter genom ett stiftörhänge och det käns ungefär som att bli stungen av en geting. Jag blödde inget, men det svullnade, blev rött och ömmade i 2v ungf medan det läkte. och rengöring var mycket viktigt även om det gjorde ont.
Jag lät alla stiftörhängena sitta kvar i 2 månader ungf innan jag tog bort dem och bytte mot andra av stål eller ädelmetall.

Men min piercing i brosken upe på örat gjordes med nål, där höll jag på att svimma och var tvungen att ligga kvar i 15 min innan jag kunde åka hem. XD
Jag hade sedan dess velat ha fler piercingar, men har aldrig kommit till skott..

¤HjärtaDu är aldrig ensam eller oälskad Hjärta¤

Anmäl
2016-02-26 11:27 #15 av: Hera

#14 Läs gärna artikeln om den där pistolen som du gjorde din hål med. Den är till och med olaglig i en del länder. Absolut big no no.

Anmäl
2016-02-26 13:12 #16 av: [Silverräv69]

Va den olaglig runt 2001-2003 också? Det var då jag gjorde mina 2 sista par.
Mina systrar fick sina hål gjorda på samma vis 1992 och 1993. =O

Då vet jag tyvärr inte tillvägagångssättet för att göra hål i öronen nuförtiden,. =)
Men om det är mha av en nål är jag glad att jag gjorde mina via "pistolen".

¤HjärtaDu är aldrig ensam eller oälskad Hjärta¤

Anmäl
2016-02-26 13:28 #17 av: Hera

#16 Du hade nog inte varit lika glad om du hade fått en blodsjukdom på köpet.

Anmäl
2016-02-26 13:29 #18 av: Hera

Piercingar gör man hos UTBILDADE piercare som har godkända lokaler och sterila saker samt miljö. Det görs med kanyl vilket är det riktiga sättet som ger rätt förutsättningar för en bra piercing. 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.