Annons:
Etikettleva-med-body-modification
Läst 5466 ggr
Sparklingponi
9/16/12, 2:55 PM

"Sviker" föräldrar och släktingar

Hejhopp!

Hoppas det går bra att jag skriver detta inlägg här även om vissa delar hade passat bättre på typ "knäppa föräldrar.se"

Jag är lite "kluven". (I mina känslor, ej tungan)

Själv gillar jag piercingar och tatueringar väldigt mycket och jag är medveten om "det är din kropp du gör vad du vill med den", men det känns som att jag "sviker" mina föräldrar ifall jag piercar eller tatuerar mig då dom är helt emot sådant och tycker att "du är så vacker som du är".

Även om jag är över 18 och har flyttat hemifrån så tror jag att dom nästan kommer dra ut piercingen själva med en tång om jag tex skulle pierca tungan och dom ser det.

Har för övrigt redan en navelpiercing sedan ett år tillbaka, lyckades undvika att bada med familjen hela sommaren..
Det här känns så barnsligt, men det är verkligen så att det inte går att prata med dom och förklara. Dom är verkligen genom-mossiga!

För att inte tala om mina morföräldrar, jag tror inte att jag kommer få hälsa på dom på flera år om jag tatuerar mig (känns det som) och jag kommer nog inte att våga heller.

Min mormor är redan lite sur på att jag har blekt håret(!), och låt mig förklara en grej här; Min mormor och morfar har i princip varit med och bestämt om mig sedan jag föddes, och min mamma verkar inte klara sig utan dem och deras åsikter.

Kan ju även tillägga, även då det inte hör hit, att jag är bisexuell och försökte komma ut till min mamma men hon totalvägrade att inse detta faktum och låtsas fortfarande som att inget av det existerar.
Bara för att förtydliga hur konservativa de är.

Jag vet egentligen inte riktigt vad jag vill att ni ska säga om det här och det känns nästan lite pinsamt att jag bryr mig så mycket om mina föräldrar, men det går inte att undvika.. Tungan ute

Antar att ingen annan har en hitlermorsa, men säkerligen finns det fler med föräldrar som inte gillar piercingar och tatueringar?

Vad ska jag göra?

Annons:
Salish
9/16/12, 3:40 PM
#1

Ja, jag har det likadant. Konservativa föräldrar som hatar piercings, tatueringar eller att man gör NÅGONTING annorlunda. De har till och med sagt att de skulle kasta ut mig om jag blev vegan. O.o Inte så kul att gå runt och vara rädd för sina föräldrar, eller inte våga göra något. Piercade mig gjorde jag ändå. Tycker att de får ta det, för det är min kropp och inte deras.

Niiinah92
9/16/12, 4:22 PM
#2

Har en vän (som ritade min handledstatuering faktiskt) som älskar tatueringar och hon sa att hon skulle göra en när hon fyllt 18 men det har ännu inte hänt för hennes pappa gillar inte tatueringar och hon vill inte gå emot.

Jag hade inte direkt familjen bakom mitt beslut att skaffa en tatuering men och andra sidan accepterade dem den när den väl var färdig och de såg att jag varken dog eller tog skada, dessutom är den ju rätt fin enligt mina morföräldrar Flört

Buffaomini
9/16/12, 5:23 PM
#3

Min mamma är ingen "hitler"morsa men har klart och tydligt visat var hon står: gråtit, skrikit och sagt hur otroligt fula dom är. Pappa har inte sagt så mycket förutom nu när jag satt på underarmarna - man är kriminell då man gör det.
Men nej det kommer inte göra så att jag ändrar åsikt eller kommer skämmas över dom. Om jag skulle lyssna och göra som mina föräldrar säger/tycker så skulle jag inte utvecklas och bli en person jag vill. Utan den dom vill.
för mig handlar att gå sin egen väg om att bryta sig ut från boet och klippa navelsträngen. För mig är det viktigt.

När jag har tvekat vid något och lyssnat på andras åsikter är det för att jag själv inte är säker och inte helt 100% med mitt beslut. men vi är ju olika…

Pelle Långlös
9/16/12, 6:44 PM
#4

Svåra val. Jag hade inte så mycket "kontakt" med min mamma kändes det som när jag var tonåring men när jag fyllde 18 gjorde jag min första tatuering och struntade i att hon tyckte det var att förstöra sin kropp.

MVH Ylva Blomma
* Bloggen om mitt liv *

[FruStein]
9/16/12, 7:12 PM
#5

Jag undrar hur stabil en sådan relation är från början, där ena parten är den som måste anpassa sig och vara rädd för kritik eller att bli utesluten om man inte låter de andra bestämma. Jag var 18 när jag gjorde min första piercing utöver öronen (en labret) och färgade håret svart i ungefär samma veva. När jag var 24 gjorde jag min första tatuering och har idag ca halva ryggen täckt. Visst har jag fått kritik genom åren, men jag vill inte leva i en lögn - dölja saker eller hålla mig ifrån det jag vill för någon annans skull, någon som uppenbarligen inte bryr sig om att sätta mitt välmående som en prioritering utan tycker att denne och dennes värderingar är viktigast. Idag är jag långt ifrån beroende av någon annan, förutom att det gör ont att inte ha sin familj så nära som man haft som liten, och gör som jag vill. Det är mitt liv och min kropp och mina värderingar.

hippieflickan
9/16/12, 9:21 PM
#6

Hade det exakt likadant när jag var yngre. De sa att jag var fin som jag är och att folk skulle dömma mig i hemlighet om de såg piercingar. Jag ville gärna ha en navelpiercing så jag sa att det inte syns vilket de sa att det gör. Jag tog en i hemlighet som de inte upptäckte på över ett år. Hennes uppfattning ändrades lite där eftersom hon inte kunde förstå hur hon inte sett den på sitt eget barn och då kan ju ingen annan se den heller. Skaffade dock fler i ansiktet sen vilket de inte var så glada över men de vande sig, de började skämta om den efter ett tag till och med :P Mormor var mest anti och sa att hon inte vill synas med mig om jag hade "järnskrot" i ansiktet. Jag sa allvarligt till henne "om din kärlek till mig inte sträcker sig längre än en piercing vill jag inte umgås med dig heller" DÄR såg jag en totalomvändning i attityden kan jag säga :)

Lite kuriosa, kom ut som homo när jag var 15, det var inte alls poppis då men såhär 10 år senare är det rätt lungt

Annons:
[YukiOni]
9/16/12, 9:52 PM
#7

Har samma problem, mamma är anti-allt när det kommer till tatueringar och piercing, dock inte i öronsibben av ngn anleding. 
Sa till henne när jag skulle pierca tungan och det blev ett jäkla liv. Samma när jag skulle töja örat - inte helles så poppis.

Det slutade med: Det e din kropp, gör vad du vill. Jag e glad att u säger till innan men jag uppskattar verkligen inte att du förstör digsjälv.

Försöker bara rulla på med livet "/

chelona
9/17/12, 11:49 AM
#8

Mina föräldrar är väldigt anti, minns att jag hade sjuk ångest över att jag skulle bli utkastad när jag piercade tungan. Som tur var valde jag att berätta för dem var och en när de inte kunde vara två mot en och elda upp varandra.

Det som fungerar bäst som mothugg i alla hotelser annars, om man är rädd för att bli utkastad/utesluten, är att titta dem i ögonen och säga "kastar du ut mig så kommer jag se till att du ALDRIG får träffa dina barnbarn." Inte för att jag tänkte skaffa barn eller något, men föräldrar vågar sällan ta den chansen.

Sedan tror jag det är en vanesak, mina föräldrar har i dagsläger accepterat att jag har skrot i munnen, den har blivit en del av mig, liksom allt annat de haft svårt att acceptera om mig: det svarta sminket, de konstiga kläderna osv.

💣

[NinaCrown]
9/17/12, 2:30 PM
#9

Mina föräldrar och jag hamnar ganska lätt på sniskan med, då de är sådana som ska veta allt och vara med och bestämma om allt med. Min far är vädigt anti bodymods, min mamma gillade sådant tills hon blev religiös. Så, de vart inte glada när jag piercade mig som 18 åring.

Lyckligtvis är mina föräldrar skilda så de brukar inte gadda ihop sig men ändå inte kul att ha föräldrar som står och beklagar sig över en så fort man befinner sig i deras närvaro.

Min lösning var att ju mer de tjata och bråka, desto mer stängde jag ut dom. Alltså förlorade dem sin kontroll ju mer de tjaffsa.

Det tog ett tag för dom att förstå att deras ingrävanden gjorde att jag mådde dåligt, men nu har vi börjat försöka arbeta bort de problemen. Det tar tid och är jobbigt, men ibland måste man sätta ner foten och vara en bitterfitta för att få ordning på problem.

Dock är mitt tips, för att göra hela problemlösningen lite mildare än den vägen jag tog, att iaf tala om vad du tänker göra i förväg och bråkar de så får dom göra det för du tänker göra det du vill ändå. Du ville bara visa dom respekten att tala om saker i förväg.

Dock är det ingen bra idé att börja bråka tillbaka, det är nog faktiskt bättre att spela lite arrogant men påläst. Och om du verkligen vill visa för dom att det inte är någon fara, att vara surskallig kan vara påfrestande, så erbjud dem att själva prata med piercaren eller tatueraren. Många jag träffat, som inte gillat bodymods, har haft en väldigt negativ bild gällande folk med de yrkena och de har blivit positivt shockade när de väl pratat med dem.
Var dock berädd på att de kan totalvägra denna lösningen, men då är det inte du som gjort fel. Det är dem som inte velat möta dig halvvägs  i problemet.

CupcakeGod
9/17/12, 2:47 PM
#10

Gör vad du vill. Det är ju ditt liv? Varför ska föräldrar säga vad är bra för deras dotter som är vuxen?

Jag tog min första piercing när jag var 8 år gammal. Nu är jag 16 och ska tatuera mig snart och har 5 piercingar i ansiktet, 4 i öronen.

Gör vad du tycker är kul :D

Maria
9/17/12, 2:54 PM
#11

Här kommer jag som är morsa iställetFlört

Jag tycker det är trist att så många har oförstående föräldrar faktiskt. Man älskar väl inte sina barn mindre för att de är tatuerade eller piercade?

Jag t.om betalade min sons första tatueringTungan ute Han var väldigt rädd för nålar och blod och jag skojade alltid med honom att när han fyller 18 så ska jag tvinga honom till en tatuerare och tatuera in "mamma" på armen.

Jag hade ju aldrig trott att han skulle våga.

Men han kom hem och hade beställt tid och hade tecknat sin tatuering själv så det var bara att betala och se glad utSkrattande

Sedan har det blivit några tatueringar till men de har han fått betala för själv.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Sparklingponi
9/17/12, 5:56 PM
#12

Tack så mycket för era svar och kloka ord! Skrattande

Ni ger mig mod och lugn! Skrattande

JossanH
9/18/12, 12:19 AM
#13

Jag har föräldrar som aldrig tyckt om det men de har faktiskt accepterat mig för den jag är. De gav tillåtelse att pierca naveln när jag var 16 år, men bara om jag lovade att inte tjata om någon annan piercing eller tatuering förrän jag blev myndig och kunde ta mina egna beslut. Sagt och gjort. Har alltid förvarnat mamma om de saker jag tänkt göra men insåg till sist att det nog gav henne mer ångest än att jag bara visade upp det. Hon vet att min kropp inte är färdig men hon väljer att inte tänka på det. Värst var nog när jag bara skickade en bild på tatueringen som fyller hela mitt bröst och tatueringen på halsen. Ännu lite värre har det nog känts då jag har 2 äldre bröder som aldrig piercat eller tatuerat sig och så gör yngsta barnet det som dessutom är tjej.. Jag skulle nog visa naveln för dom och berätta att du haft den 1 år och fråga om den gjort dig till en annan person eller om dom älskar dig ändå.

Sajtvärd på Iller.ifokus

Annons:
Ratlings
9/20/12, 2:12 PM
#14

Min farfar sa alltid när jag var liten "om du någongång börjar röka, dricka alkohol, tatuerar dig eller piercar dig så kommer du inte vara min lilla flicka längre". Detta skrämde mig sjukt mycket då jag var yngre, vill inte förlora min älskade farfar pga en sån skit sak. Men jag piercade mig ändå och även om han påpekade hur fult det var så älskar han mig minst lika mycket Glad

// Lise
When nothing goes right, go left!

Sparklingponi
9/20/12, 4:17 PM
#15

#14 Jag förstår dig precis, känner samma sak för mina släktingar. Men jag tänker pierca mig ändå nu har jag precis bestämt mig för, sen får det bli som det blir helt enkelt. 
Tack för att ni delar era erfarenheter med mig, känner mig mycket lugnare. (Just nu iallafall) Skrattande

Ratlings
9/20/12, 4:56 PM
#16

#15 Lycka till! Glad

// Lise
When nothing goes right, go left!

Sparklingponi
9/20/12, 4:59 PM
#17

Tack! Skrattande

Ska nog åka redan imorgon e.m.! Lite nervöst är det allt! Tyst

Ratlings
9/20/12, 5:41 PM
#18

#17 Hehe, det kommer gå bra ska du se! Glad

// Lise
When nothing goes right, go left!

Upp till toppen
Annons: