Visste inte riktigt vart jag skulle sätta det, men ni får gärna ändra om det blev fel grupp.

I alla fall, ville skriva av mig lite. För några år sedan så piercade jag mig i läppen. Aldrig varit nöjdare, jag älskar den verkligen.

Men ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att jag kanske inte hade världens bästa erfarenhet.

För det första är jag rädd för nålar, men har velat ha en piercing sedan jag varit 11 så tänkte ta tag i min rädsla. Men jag ville ha en vän att hålla i handen medan jag blev piercad, och när jag frågade om det var okej så frågade han (piercaren) varför och jag förklarade. Svaret jag fick var ett spydigt 'Då har du fel hobby'. Det tåls att nämnas att detta är min första piercing.

Sedan när han körde igenom nålen och jag sa aj fick jag ett lika spydigt 'Det där gjorde inte ont, det kändes bara'. Ville nästan slå till honom då, för att jag vet att ingen person är den andra lik och vi tål smärta olika. Men nålen satt fortfarande i min läpp och allt, så jag fokuserade på det istället.

Sedan, när jag fick reda på att staven bara var 10 mm så frågade jag om det skulle räcka, då piercingen kändes ganska tight redan då, och han sa ja, men om det skulle lugna mig kunde jag köpa till en extra piercing på 12 mm för 50:-. Jag köpte en, då det verkligen kändes konstigt att 10 skulle räcka.

Efter det fick jag gå upp och betala, jag fick inga tips eller råd på hur jag skulle ta hand om piercingen eller hur länge jag skulle vänta med att byta smycke eller någonting alls! Bara tack och hej då.

Två dagar senare känner jag hur 10 mm smycket som skulle gå så bra så gräver sig in i min läpp. Jag är medveten om att man inte ska byta smycke för tidigt, men jag var verkligen tvungen att byta smycke här. Det gjorde så fruktansvärt ont med 10 mm i läppen, det kändes som att läppen skulle dela sig mitt itu! Tacka vet jag min magkänsla för 12 mm staven, för den behövdes verkligen! Så jäkla ont jag hade!

Jag googlade naturligtvis hur man tog hand om en piercing och försökte mitt bästa. Den verkade må bra och läka ordentligt i alla fall.

Vet att om jag kommer pierca mig igen (har några planer i tankarna) så kommer jag inte gå tillbaka till det stället i alla fall.

Och ja, min rädsla för nålar till trots kommer jag nog skaffa fler. Nästa gång jag piercar mig ska jag gå ensam så jag inte har någon att hålla i handen, haha.