Beror helt på vem man träffar. Och du fick ju penicillin förra gången. Så visst fick du hjälp. Jag förstår faktiskt att läkare ogillar rent onödiga skador som sådant faktiskt är. angående alsolsprit så var det det som fick min infektion i brosket att försvinna. Det räckte inte med koksaltlösning.

Självklart tråkigt när man känner sig illa bemött. Men om man ser det ur en vårdgivares perspektiv så vill man inte gärna lägga tid på att behandla sådant som hade kunnat undvikas. Sen vill jag också inflika att det faktiskt kan vara för snabbt att töja 1mm/månad. Vad jag har hört så bör man vänta så många månader som antal mm man töjer. Dvs om du töjer till 5mm bör du vänta 5 månader innan du töjer till 6mm och efter det 6 månader innan nästa töjning osv. Håller tummarna för att det löser sig för dig!

#1 Joo det har du rätt i att jag fick hjälp med penicillin så det är jag inte sur på. Men sen bad jag ju att få komma in så dom kunde kolla på "bubblan" men de ville dom ju inte… Och "resultatet" som dom väntade på blev ju alltså att de sprack upp mycket denhär gången. 😕 

Jomen precis, de förstår jag också, men det är bara otrevligheten som jag reagerar på. För som jag skrev tidigare så är jag fullt medveten om att dom inte gillar att fixa till folks misslyckanden med olika mods. Men hon var så himla otrevlig och liksom vägrade hjälpa mig fast jag satt och förklarade vad jag hade försökt med själv innan. 

Jag har testat alsolsprit förut men min kropp pallar det inte då det är väldigt uttorkande, så därför blir det alltid koksaltlösning för min del. 🙂

#2 Jomen precis, det är klart det hade kunnat undvikas. Men det hade ju ett brutet knä också kunnat gjort… 😉 

Jo, fast jag vet ju vad min kropp klarar och 1 mm per månad är inga problem för mig. Men som jag skrev innan så var det ju pågrund av förkylningen som de blev något krångel och kroppen prioriterar nog inte ett öra i det fallet utan själva influensan. Jag har aldrig hört talas om att man ska vänta lika många månader som mm som man har töjt upp till. 🙂 

Tack så mycket! Jag får väl lägga ut en bild om örat har spruckit upp så de hänger som slamsor haha 😉

Tycker ändå du skulle kunna gå till en piercare och visa upp örat och höra om de har några fler råd, nu när en läkare uteslutit att du t ex behöver antibiotika. De är nog betydligt mer vana vid behandling av töjningar än var de flesta läkare är. 

Och det klart att vården ska hjälpa folk fastän något är självförvållat, det finns ju väldigt mycket man skulle kunna kalla självförvållat om man ska hårdra det. Men ibland kan även läkare bli lite trötta eller nåt kanske..

Hoppas du tagit ur töjningen nu så det får läka ihop så bra som möjligt.

Jag har blivit liknande bemött när jag sökt hjälp för olika hudinfektioner och knölar i armhålan mm. Dock så var det ju inte pga piercingar jag fick det. Dom tyckte jag var otålig och dum som sökte hjälp och "oroade" mig för några knölar.. Och ja dom har också rekommenderat alsolsprit och allt vad det nu är men inte hjälpte det ett skit.. 

Vissa läkare är väldigt otrevliga, det gör att man inte får någon som helst lust att söka vård fast att man kanske behöver det.

Man måste komma ihåg att det finns många bra läkare också.

#5 Jag får se om jag hinner göra det imorgon då jag har en hel del annat inbokat redan. Men jag tror inte dom kan göra särskilt mycket heller om jag ska vara ärlig. Så jag har smörjt på salvan så den får verka över natten så får jag se hur det ser ut imorgon. 🙂 

Anledningen till varför jag gick dit var först och främst att jag har haft väldigt ont i ena örongången och trott att det var en öroninflammation pågång (är ett öronbarn) så då passade jag på att fråga eftersom dom hade nekat mig att komma in förut. 😕 

Självklart har jag tagit ut den! Som jag skrev högre upp så har jag ju en hel del erfarenhet av alla mina olika piercingar och därför väntar jag med "hjälp" in i det sista då jag oftast lyckas lösa problemen på egen hand liksom. 🙂 

#6 Jomen precis, jag tycker dom kan vara väldigt otrevliga även om det inte handlar om piercingar också, precis som du skrev. Jag har tex ett kliande födelsemärke som jag bad att dom kunde ta en titt på (när jag ringde om örat). Jag har alltså väldigt mycket röda pigment men är inte helt "ginger" och fräknar och lätt att bränna mig i solen så jag vet ju om att jag tillhör en "känslig hudgrupp". Och blir ju såklart orolig då man vet att klåda kan vara ett tecken på det. 😕 

Men då sa dom bara att det inte var aktuellt just nu utan jag ska höra av mig om ca. 2 veckor. Och jag skulle heller inte oroa mig tydligen, för om det var malignt melanom det handlande om så finns det ändå ingenting som dom kan göra hastigt… 😕 

Dom i min kommun har varit så fruktansvärt otrevliga så man känner precis som du sa, att man inte är särskilt motiverad att söka hjälp då det behövs eftersom bemötandet man får är rent ut sagt förjävligt…

#7 Jo det vet jag att det finns, säger inte att alla är dumma. Jag har ju fått bra hjälp med andra saker, men det har då oftast varit av läkare utanför min kommun. 🙂

#7 Ja självklart finns det väldigt trevliga och bra läkare också, har nog tyvärr bara haft otur dom senaste åren..

#8 Usch ja, man blir så trött, man betalar liksom för att få hjälp när det behövs och när man inte får det när man väl behöver det så känns det helt lönlöst. Går alltid från vårdcentralen och känner mig helt sänkt och nere.. Har besökt dom väldigt mycket det senaste året och dom har typ suckat när jag ringt.. Den senaste läkaren hade jag telefontid hos och hon drog upp samma saker som alla dom andra läkarna hade gjort t.ex. behandlingar som inte hjälpte osv.

Jag söker bara vård om jag känner att jag verkligen behöver det, går inte dit för att man känner sig lite sjuk liksom utan går man dit så är man riktigt dålig. Känns tråkigt att dom inte tar saker på allvar.

Känns ju sjukt… Ska man inte få hjälp bara för att man "gjort det själv"? Jaha, men hur går det med alla som har självskadebeteenden? Ska dessa inte heller få hjälp med sin vävnad när de gjort det själva? Skada som skada! Vården är till för att hjälpa när någon är skadad, oavsett orsak!

Jo det är ju så tyvärr. Eftersom man har gjort de själv o inte "stämplat" hos nån pirecare o sytt så måste man stå för de själv om de spricker eller något för att de räknas som sk kosmetisk operation. :(

11 självskadebeteende klassas som en sjukdom. Det gör inte bodyart.

#13 Självskadebeteende är INTE en sjukdom i sig. Men absolut ett SYMTOM på en sjukdom i många fall, men inte alltid. I vissa fall är man inte ens deprimerad, utan bara väldigt nedstämd, man har då ingen sjukdom, men skadar sig ändå. Och i de fallen är man inte sjuk när man skadar sig. Så nej, generellt kan man inte säga att självskad är en sjukdom.

Skrev fel. Det är symptom på sjykdom och dåligt mående. Kan inte jämföras med bodyart.

Jo det tycker jag delvis att det kan. För det kvittar hur man skadar sig, vården är där för att läka skadan, inte ifrågasätta hur man fick den. Det ska kvitta eftersom man är i behov av hjälp, den sortens hjälp vi dessutom måste skatta för att få. Och jag tycker att vi ska få dra nytta av det vi skattar för oavsett hur det gick till!

Jag anser att ts fick nödvändig hjälp. Att man råds till att kontakta piercaren sen är helt korrekt enligt mig.

Jag tycker att man ska vara nöjd med den vård man får, och om ts nu hade fått nödvändig vård och bemötande så hade hon nog inte skrivit det här inlägget. Självfallet är det bra att kontakta piercaren, men det kanske inte räcker i just hennes fall, utan att det behövs vård. Och för övrigt anser jag inte mig själv ha större rätt till vård än ts. Det är bara olika typer av skada. Men nog om det.

Hoppas du får all hjälp du behöver, oavsett var du får den, ts! :)