Tja, det är inte dem som bor i min kropp. Och så mycket svårare är det ju inte att täcka armar än skuldror, en tunn skjorta eller blus på sommaren så är de borta 🙂

Vet jag att jag ska träffa släktingar som inte uppskattar mina tatueringar så brukar jag se till att de inte syns, enbart för att slippa diskussionen.

Min mamma gjorde en på underarmen förra hösten, hon jobbar som lärare, och har inte hört något negativt alls :)

Min mamma är omöjlig 😂 Hon tycker både det är det fulaste som finns och tror att det är cancerframkallande och skadligt. Sambon går i alla fall att prata med; vi har gått igenom flera olika ställen på kroppen var jag skulle vilja ha en tatuering och underarmen var det "minst dåliga" enligt honom. Jag känner bara att det inte ger någon mening att leva i framtiden, "kommer det se snyggt ut om 40 år?" - vad bryr jag mig när jag är 60+? Hellre leva i nuet och leva fullt ut! 😎

Jag hörde en diskussion mellan två äldre personer (70-80 år) i somras som pratade om min tatuering och "hur jobbigt det kommer bli när hon kommer till hemmet och inte kan visa dem". Det var lite roligt tyckte jag, då min tatuering sitter en bra bit upp på benet. Jag vet inte vad de har för vänner, men de flesta kvinnor jag har sett på ålderdomshem går inte runt i kort kjol i vilket fall😉

#4 Haha nej det lät lite skumt… och varför skulle du inte få visa upp den där ändå? Jag tycker det är tråkigt att det fortfarande finns fördomar om tatueringar, trots att i princip hälften av alla vuxna människor har en eller fler tatueringar. 🤔

#5 Men precis. När vi är 80 kommer det inte vara ett dugg konstigt. Och detta att det passar unga men inte gamla är ju lite roligt, varje generation av gamla människor är ju inte identisk med den som var innan direkt.

#6 Nej precis! Och hellre ha lite minnen från sin ungdom på kroppen än att bara tänka på att man ska se ut som sin ålder, eller vad folk nu tycker… Så länge man inte ångrar sina tatueringar är de ju bara en bidragande effekt till ens individualitet 😉

Jag tycker att självklart får folk tycka till om saker och ting, folk har åsikter och så kommer det alltid vara. MEN folk borde också har respekt för att det är min kropp, mitt liv och att det är mitt val. Självklart får mina bekanta säga vad de tycker när jag berättar för dem att jag ska pierca eller tatuera mig, men snälla respektera att jag väljer själv, säg vad ni tycker och jag kommer lyssna, men jag jider inte diskutera det och höra er påminna mig om och om igen kring hur fult ni tycker det är. Sånt tycker jag är respektlös, att inte acceptera att jag har en egen vilja. Dess utom skulle det aldrig falla mig in att tjatar ihjäl folk att de ska pierca och tatuera sig.

Folk får tänka vad de vill om tatueringar men jag bryr mig ärligt talat inte om de ogillar sådant. Jag älskar tatueringar och det är inte något jag tänker ge upp. Tatueringar är trots allt något som är gammalt, enbart syftet till att man skaffar sådana har ändrats. Att äldre kan ställa sig fundersamma till kroppsutsmyckningar tror jag beror på att när de växte up så var det helt andra normer. Nästa generation som kommer att bo i äldreboenden kommer ha antingen tatueringar eller gamla ärr från piercingar.

#8 Håller med dig! Såklart får familjen säga att de inte tycker jag ska tatuera mig, men att höra "*SUCK* du som var så fin innan" varje gång tatueringen syns är lite väl…. 😕 Liksom det är sårande att få höra hur "ful" man ser ut varje gång - I get it, ni tycker inte om det! Det är ju ändå mitt eget val och det får de acceptera.

#9 Helt sant, min mamma är 50-talist så på hennes tid var det ju "kriminella" eller "lågutbildade" som hade tatueringar, tycker hon. Hon tycker såklart fortfarande att det är så. 🤪 Tur att hon i alla fall är lärare och ser elever med tatueringar då och då. Kanske vänjer hon sig snabbare då, haha

#10 Eller hur, det är ju oerhört sårande och förstår inte hur de ändå kan fortsätta påminna en. Just av den anledningen hade jag aldrig klarat av att vara med någon som inte uppskattade bodymods lika mycket som jag.

#11 Nej det är lite jobbigt med släkten ibland, när de ska vara så rädda för "främmande" saker. :/Hoppas mamma vänjer sig snart, haha…

Mina föräldrar och en del släktingar har alltid sagt hur mycket de ogillar tatueringar och piercingar, de vill inte att jag eller min syster skaffar det, men när det väl är gjort så går dom inte och tjatar på en om hur fult det är, tack och lov. 
De kan tom säga att de blev fint! Även om de inte gillar själva grejen med tatueringar och piercingar.
Så tycker jag det ska vara, även om det klart är jobbigt att VETA att de inte tycker om det, så säger de iaf inte till mig att det är fult! 🙂

#13 Ja så borde det vara! Jag försöker förklara för mamma att det är konst… Jag ritar och målar och designar mina tatueringar (har bara en tills vidare men kommer snart att skaffa 1-2 till) så det är ju fortfarande min konst bara det att den sitter på min hud och inte på ett papper. Hon verkar inte hålla med bara… :(

Jag brukar inte bry mig så mycket när min familj säger att mina tatueringar är fula, brukar oftast bara säga "jaja" eller "sluta tjata" när de ska dra upp det. 

Min sambo har inget emot tatueringar, men kommer tycka min nästa piercing är skitful, men han vet också om att jag inte bryr mig särskilt och kommer göra det ändå. Men det är ju likadant omvänt också, tycker vissa grejer han väljer utseendemässigt också är fult. Tycker man ska respektera den andres val, alla tycker olika och vissa har svårt att acceptera det tyvärr…

det är min kropp och jag som bestämmer, för nån för sig att försöka bestämma åt mig så kan dom skita ner sig😃

Skiter fullständigt i vad folk i min omgivning tycker. Min kropp är min. Punkt. Och skulle aldrig vara tillsammans med en partner som anser sig ha rätt att bestämma hur min kropp ska se ut.

Mina föräldrar tycker inte om tatuerigar, men dom har börjat ändra inställning när dom ser hur resultatet blir, men min inställning har hela tiden varit: "if it's not your skin, it's none of your buisness".. Gör som du känner, tror dom kommer ändra sig när dom ser att du inte förändras bara för du har lite färg på kroppen, tror det är det dom oroar sig för mest, att man ska ändras som person. Men jag hejjar på dig! Mer tatueringar till folket! :D

#18 Har gått ett år snart och de har inte direkt ändrat uppfattning… 😕 Kanske börjar de fatta att jag inte är som de när jag skaffar min andra, vem vet.. :) Ska försöka få den gjord så snart som möjligt!