De är jätte svårt att säga, allas hudflexiblitet är helt olika. Men om du går upp i lagom fart borde det inte bli några sprickor öht. Och vad lagom är- är som sagt individuellt gentiomot din hud.

Okej, risken är stor att jag inte kommer att få välja min viktöknng själv utan inom vården (och de skiter i många fall om något annat än man ska gå upp, tyvärr). Men visst gissar att det är svårt att veta, jag vet ej om det var vid förra snabba viktökning som jag fick sprickorn jag har i den på vänster överarmen, eller om det blev tidigare, men jag är säker på att det antingen blev då eller vid en snabb ökning för lite mer än ett halv år sen, men jag kommer inte ihåg, vdet är ingen katastrof på de sprickor jag har utan det är bara jag som ser dom tydligen och de går att fixa till. Men vill ju inte ha fler.

Zandra____83; Jag tycker nog att din hälsa är viktigare. En tatuering kan en tatuerare kanske fixa till om den skulle spricka.

Mina har inte gjort det trots väldigt stor viktuppgång på ett år.

Jo visst, men jag mår okej och jag har tänkt fixa till de sprickor som är i den, men har inte den ekonomin så jag vill inte försöra den mer. Men jag har också svårt att tro att det ska vara sån panik med att gå upp för mycket direkt. Jag har ej pratat med vården, vill det sej blir det idag och då pratar vi om rätt mycket i uppgång på bara några veckor. Men jag kan ju prata med dom så vi får lägga oss på en okej uppgång, även om vissa inom vården bara ser en sak och det är att man ska gå upp i vikt. Men det är i alla fall värt att prata med dom, gör jag inte det blir det ju svårt för dom att veta om tatueringen (framför allt en jag är mest rädd ska ta stryk) om jag ej har typ t-shirt eller linne. Så om jag bara pratar med dom så får de ju en chans i alla fall.

 Det blir säkert bra, kom bara lite plötsligt allt igår när jag pratade med min kurator (visst hon har ej sagt något om vilka åtgärder vi ska ta till, men jag har varit där jag är idag en gång förut så jag vet lite vad som kan vänta mej. Även om jag kom undan vården förra gången, så är det kanske bättre att ta den denna gången. Jag får se vad kuratorn säger idag när jag träffar henne i e.m.).

Men du, det är inte bra för kroppen heller om du går upp för fort…

Förhoppningsvis blir det inga sprickor. Om vården menar att du ska äta rätt mat på rätt tider så är det nog ingen fara, menar dom däremot att du ska smälla i dig gräddbakelser osv så är det mindre bra.

Hoppas iaf att det löser sig vännen! 

Jag har hört både det ena och tredje och jag vet hur själv hur illa behandlad jag blivit i andra fall så inget förvånar mej snart längre när det gäller Sveriges vård, tyvärr. En gräddbakelse får de ej ens i mej just nu (även om jag igentligen är hel galen i semlor), men det blir det inget nu. Det är för mycket för tillfället. Sen kommer jag att få i mej lite just nu och börja sakta öka det hela vet jag. Jag har varit i denna situatio förut som sagt, så att tvinga i mej hur mycket som helst just nu kommer bara att få motsatt effekt.

 Men det blir säkert bra, bara min kurator är med och det kommer jag mer eller mindre att hon ska vara. Efter allt jag varit med om inom vården träffar jag ej läkare själv längre, de har förstört förtroendet för en läkare totalt.

Ja de var just vad jag tänkte säga också, att gå upp i vikt för fort är inte bra för kroppen- kroppen måste hinna med också. Och om du nu märker att dem proppar på dig saker tycker jag du ska säga ifrån. Visserligen borde dem veta sin sak men jag vet också att vården kan vara väldigt dålig ibland och vill bara bli av med problemet. Men ät ordentligt så som man ska helt enkelt och ta det försiktigt så borde du gå upp rätt.

Jag har svårt att tro att en tatuering spricker speciellt lätt heller.. då måste du nog gå upp flera kilo på en vecka. Skinnet är något alldeles speciellt.. de tänjer ut sig något otroligt- se bara gravida.

Det är just det som folk vill nu (att jag ska gå upp ett angtal kilo bara denna veckan). Men efter ett tufft möte med min kurator så är jag just nu för trött för att orka något alls. Men allt är fortfarande ovisst. Visst hon gav mej en chans att försöka reda ut allt själv (med hennes hjälp och stöd så klart), men att slippa vården just nu. Men jag vet ej hur allt ser ut imorgon då jag är för trött nu som sagt.