Min mamma var med då jag gjorde mina hål i öronsnibbarna och var med då jag tatuerade mig vid 15 års ålder. Hon hade inget emot det, eller jo lite, men inte nämnvärt.

Pappa avskyr allt inom bodymods. Han tycker det är äckligt.

Vännerna gillar det precis som jag :)

Hål i öronen hade mina föräldrar inget alls emot men pappa blev tveksam när jag skulle pierca näsan. Men när han fattade att jag bara skulle ha små pluppar och inga ringar så var det okej:) Tatueringen jag ska skaffa vet jag inte vad dom kommer tycka om ännu. Jag planerar att säga det idag när min storasyster är här. Hon har sovit över med hennes man och deras hund och katt. Vi brukar alltid göra så vid jul.

Iallafall så ska jag visa henne en bild sedan på hur tatueringen ungefär kommer att se ut och säga att en sån här tatuering vill jag ha snart, så får vi se vad hon säger:) Jag tror att hon skulle stötta mig iallafall och föräldrarna kan ju ändå inte göra något eftersom jag har ID och är 18 och har mina egna pengar. Men det vore ju ändå kul om dom inte var helt emot den:)

Jag var 13 år å ville så gärna ha piercing… men det fick jag ju självklart inte… så jag beslutade för att göra en i näsan på egen hand. å jag hade turen att det blev bra! och när jag visade mamma så sa hon "ja,. det var ju fint ändå" så hon blev inte arg :P Sen när jag var 15 ville jag pierca tungan, men det fick jag inte heller, så min mamma sa att jag kunde få ta hål i naveln istället när jag fyllde 16. och så blev det. (är glad att jag inte fick pierca tungan för idag hade jag inte velat ha det) Därefter har jag piercat o tatuerat mig efter 18 årsålder och hon har inte haft några invändningar när jag visat upp "mina verk". Pappa tycker väl sisådär om piercingar (men jag har ju bara i näsan som syns, så det får gå an) ;) Tatueringar har han en hel drös själv så han tycker bara det är kul att se vad det senaste är man har gjort..

Fick inte ta hål i öronen förrens jag var 16, min föräldrar var stenhårda…. Piercade näsan när jag var 20 vilket inte gillades men då bestämde jag själv. ;) Tatueringen vet inte släkten om men mina vänner o min maken gillar den. Dem har inget emot mina hål heller, iaf ingen som sagt nåt! ;)

#4 Du vet att jag tycker om din tatuering… Fick inte heller ta hål i öronen förrän jag var 17½ pga mamma… Vad gäller tatuering blir det snart av  (bara jag kommer på ett bra motiv…)

#5 Mmm hoppas du hittar nåt motiv snart så du får utnyttja din julklapp!! :)

Alla utom min farmor har inget emot att jag gjort mina tatueringar.
Men farmor tycker det är att förstöra en redan fin kropp.
Visst tycker hon inte om det, men hon kan ändå acceptera det.
Finns ju inte mycket hon kan göra åt det.

Allt i öronen är det aldrig någon i familjen eller så som brytt sig om. När jag piercade naveln rynkade väl morsan och mormor lite på näsan, men det kom de väl över fort.

Tatueringarna är inte något morsan uppmuntrar, men hon tycker väl att jag är gammal nog att göra mina egna val,

Vänner och pojkvän har alltid varit lika förtjusta som mig :)

Kom hem med en i naveln och var väl 15 år.. Muttrade lite men sa sen att det var ju snyggt.

Dem var väldigt tacksamma att den INTE satt i tungan för det kunde hända så mkt hemska saker. Tappa talförmågan och tänderna skulle ramla ut. Så jag kom hem något år senare med en i tungan och pappa blev alldeles tyst. Mamma trodde inte på mig för hon tyckte att jag kunde tala för rent för att ha piercat mig där. Pratade då med henne i telefon ca 20 min efter att ha gjort den. Så dem blev så besvikna att jag tog ur den. Tyvärr. Men när jag blev myndig så hej och hå, sen satt den där.

Mamma och syrran vart förbannade och skällde på mej då jag gjort min första tatuering för de tyckte det var slöseri med pengar men farsan brydde sig inte

Min mamma sa typ "Ja, det är ju tur att du är myndig och inte bor hemma…" när jag visade upp min nygjorda tatuering. Inte så populärt, har haft den i drygt två år plus en till i drygt ett år. Har inte fått sdå många mer kommentarer från henne, mest suckar. Brorsorna är ju tatuerade dom med så dom tycker det är fräckt :P Vänner tycker att det är fint :)

Min mamms följde med mig när jag tatuerade mig vid 15 års ålder och satt bredvid. När jag var 16 år gick jag själv och hon visste självklart om det, när jag var 17 år följde två kompisar med och mammsen viste om det med.

När jag var 13 tror jag så gjorde jag en helix och de sa hon ja till. var ju bara i örat liksom:P och dem i öronlobben(vanliga) gjorde jag massa gånger och de var hon med på också.

När jag töjt öronen nu har hon muttrat lite eftersom hon tycker de är fult-.. men när hon såg spiralen i ena tyckte hon nog de såg rätt bra ut.. lät så iaf. Den i läppen gillar hon inte alls men hon visste om de för jag berätta långt innan. Och jag är ju 20 år så hon har inte mycket att säga om det:)

När jag pratar om flera tatueringar så muttrar hon lite också.. vet inte om hon tycker de börjar bli lite för mycket tankar.. hehe

Min ena faster hatade mina piercingar (då hade jag näsan, läppen, ny tagen i tungan) och pappa bodde på en liten ort där alla känner alla och vid ett tillfälle så sa hon (när pappa satt med vid bordet)."hur kan du låta din dotter gå ut så där? Jag skulle aldrig tillåta min dotter det." och hade förväntat sej att pappa skulle stå på hennes sida, men det rolig var att han svarade "det är upp till henne, det är hennes kropp och vill hon ha det så får hon det för mej :)" Gud vad kul det var att höra det, min faster där emot var inte lika nöjd och glad över svaret! :D Så min faster tycker ej något vidare om det, men resten av mina vänner och min syster bryr sej ej.

Min släkt är väl inte jätteglad i mina två piercingar hittills… Men andra vuxna 35+ tycker det ser bra ut, även mina vänner :) Familjen har inte vetat om att jag gjort dom, allt är gjort efter jag fyllt 18.

mamma säger att hon inte tycker om det men det är okej. läppen fick jag pierca när jag var 17 och några månader efter så ringde jag henne och sa "får jag ta hål i tungan nu?" och det fick jag fast honinte tyckte om det, hon visste nog att jag skulle göra det ändå.

sen sa hon att jag fick vänta tills jag fyllde 18 med att göra mer och de var ju bara 3månaders väntan :D visste jag töjde öronen innan men det kunde hon inte säga nåt om hon tycker bara att det ser läskigt ut och det tredje töjda hålet och helix märkte hon inte förens efter några dagar och det var också okej.

 släkten är precis som mamma, de tycker att det är okej men de gillar det inte, eller en del tycker om det jättemycket men har så stor släkt så nån måste ju göra det.

det var värre när jag klippte kamm :) trasiga jeans är tillochmed värre än piercingar och tatueringar enligt dem :D

När du klippte kamm?

Min far är lite tråkig sådär, men iof träffar jag honom super sällan så de är ingen fara. Han sa iaf att den i näsvingen är fin med att ha en ring i läppen förstår han inte alls.. och inte att ha "pennhållare" i öronen heller;)

Min mor är som sagt väldigt förstående och jag berättar allt för henne. Men nått som är svårt är de här med piercingar i ansiktet. Jag vill göra i septum men tror hon kommer tycka jätte illa om det. Så har väldigt svårt för att säga nått om den önskan till henne. Annars brukar hon veta långt i förväg vad jag ska göra.

#17 jao tuppkamm. men den var väldigt bred så jag slapp ha mössa på mig när jag träffade släkten :D bara ha sidbena eller nåt

#18 haha okej.. joo fick me en del kommentarer om mitt hår i familjen. Men sånt är bara att ignorera:P

mamma tror att hon kan bestämma över mig fortfarande. blir 20 i mars och har flyttat till annan stad.. visar dem inte, behöver hon inte de. när hon väl upptäckte min töjning i örat förra veckan så slog hon halvt ihjäl mig. så jag håller tyst om allt annat :)

mamma är väldigt emot både piercingar och tatueringar.. men hon har inget annat väl än att acceptera det faktum att jag älskar sånt!

när jag skaffde min fösta tatuering var jag 19 och hade sagt till morsan att jag och patrik (exet numera) skulle tatuera oss.. patrik hade ju redan hela armarna och skulle göra ett spindelnät med järnkorset i på högra armbåge,, så det var ju ingen chock för dem, men vad det inte visste var att jag ville skaffa mig en "stor" på ryggen.. när jag kom hem efter någon vecka  (bodde i borås för tillfället 36 mil i från päronen som bor i värmland) såfick de en smärre chock.. hon trodde jag skulle skaffa möjligen en liten ros på bröstet eller något.. den enda som jag tror inte vart så väldigt förvånad var morfar, mormor hade samma reaktion som mamma.. när jag skaffade piercingen hade jag hunnit fylla 20 och jag bodde i dalarna 20 mil ifrån päronen.. det var 2 eller 3 dagar innan syrrans student fest som jag piercade mig i tungan, det var på väg hem till päronen som jag sa att jag hade piercat mig i tungan, de sa bara att det var mitt eget val, på student festen stod hela släkten och pratade om tatueringar och piercingar med blandade meningar

mamma tycker "det räcker väl nu".

pappa som själv har en tatuering säger inte så mycket. han har gett mig tips om en av hans jobbarkompisar som är hemmapulare och duktig.

brorsan är tatuerad och vill ha mer.

resten av släktingarna har inte sett så mycket än tror jag.

Min morsa tycker inte alls om mina piercingar och ångrar sig djupt att hon lät mig göra septum och så när jag var under 18. ibland säger hon: "Jag har gett upp hoppet" haha:P

Min farsa säger att det är häftigt.

De andra vet jag inte riktigt vad de tycker:P..eller jo min ena storasyster tycker att jag e så söt så varför ska jag förstöra mitt ansikte:P

Min mor sa ingenting särskilt då jag piercade mig första gången. Men sen då det blev mer och mer blev hon inte särskilt glad och jag fick ta ut någon där i början vill jag minnas, men nu har hon helt gett upp. Hon tycker inte att det är direkt fult. Vissa tycker hon är finare än andra så att säga.

Tror faktiskt att min mor själv hade piercat sig om det inte var så att hon hatar att ha på sig smycken, spelar ingen roll vad, men hon tycker att det känns som att dom bara är ivägen.. :P

Min farmor tycker då inte alls om det, oj vad hon gnällde om det förr, men nu har även hon gett upp, nu är det bara hennes gubbe som gnäller om hur ful jag är ;)

Mina syskon tycker att det är snyggt. Dom är yngre än mig, men dom är rätt pepp på att pierca sig dom med.
Bra eller dålig förebild, det kan man fråga sig, hehe.

Min mamma har inte ens hål i öronen så hon gillar inte direkt piercing och tatuering. Jag fick därför inte ta hål i öronen när jag var liten så en kompis gjorde det i smyg på mej. Tror inte mamma blev speciellt arg och jag har haft hålen sen dess. Kommer inte ihåg vad hon ansåg när jag piercade naveln för några år sen. Tatuering gillar hon inte så jag visade inte ens min tatuering för henne när jag gjort den men hon visste om det. Det är flera år sen jag gjorde den så nu har hon sett den men bryr sig inte. Tatueringen med mitt ex namn som jag har under fotknölen vet jag inte om hon vet att jag har, hon har iaf aldrig sagt något om den. Piercade näsan för nåt år sen och det tyckte både hon och pappa va helt okej. Men jag ljög och sa att jag fått den i födelsedagspresent av mina klasskompisar. Jag hade så dåligt med pengar då och var tvungen att leva lite på mina föräldrar och hade dom vetat att jag la pengar på att pierca mig så hade jag nog inte fått någon mer ekonomisk hjälp från dom.

Syrran gillar tatueringar men inte piercingar. Den flesta av mina vänner gillar både tatueringar och piercingar så dom tycker bara att det ä kul om man gjort nåt nytt

Hål i öronen fick jag ha för mamma och pappa och det var även okej med något hål bredvid det "vanliga" i örsnibben. När jag var 13 år såg jag en industrial för första gången och blev blixtkär! Min mamma är ganska hård när det gäller piercingar/tatueringar, men jag lyckades få henne att gå med på en helix.
När jag sedan fyllde 18 gjorde jag en industrial och hon gillar den inte, tycker att jag "borde bli lite mer vuxen och tänka framåt".
Tatueringar vill hon absolut inte att jag skaffar och när jag började töja mina öron så blev hon jättearg, trots att jag är 18 år. Nu är hon lite mer lugnt inställd till det, men är fortfarande ganska anti.

Pappa brukar säga: "fråga mamma vad hon tycker" när det gäller sådant. Han brukar gå med på det men säger jag till mamma att pappa tillät mig, säger hon "han har ingen talan". :P

Min pojkvän gillar det inte heller, men han säger att det är ju som sagt mina öron, det går att dölja med håret och vill jag göra det, så ska jag göra det. :)

spelar ju inger roll vad dom tycker det är ju inte deras kropp!

Är än så länge opiercad, men det lär det bli ändring på inom kort då både septum och off-center labret ska fixas. 

Jag har inte tagit upp det med någon av mina föräldrar ännu, men oavsett vad de skulle säga så har de ingenting att säga till om eftersom jag är myndig. Tror dock inte att min mamma är alltför negativt inställd till piercings eller tatueringar då hon sagt att hon gärna skulle tatuera sig en dag, och att hon tycker att earls är tjusiga och att det är konstigt hur få som har sådana.

Min mormor, 90 år gammal summerade tatueringar och piercing till - dumheter.

 min pappa blev spattgalen först när han fått reda på tatueringen på magen men brydde sig inte om den på ryggen.

mamma tyckte nog oxå att d mest va dumheter.

jag har en rätt skön historia om min navel, som var det första jag gjorde. jag sa det till mamma som blev förfärad och inte alls tyckte det var nån bra idé. hon försökte beklaga sig till mormor (jag hade världens bästa morföräldrar!!) men mormor svarade "men har du inte värre problem med tösen är det väl inget att gnälla över? låt henne pierca sig!" hon menade på att jag faktiskt väldigt sällan ställde till jävulskap och var en ganska bra ung tjej överlag, och att mamma inte skulle överreagera. :D mormor gillade även min tatuering skarpt, hon sa flera gånger hur fint det var när den var ny. :)

nu senaste gjorde jag nacken och sa det bara till några kompisar och min bror först. han tyckte det var coolt. sa till mamma att jag skulle pierca nacken kvällen innan jag gjorde det och hon undrade först det vanliga "varför dååå?" men sen vände jag det till att det iaf var bra att jag berättade så hon fick reda på det osv, då höll hon med. sen var det inga problem! nacken får i övrigt en del kommentarer, många tror att det gjorde/gör skitont och så.