
från farligt till folkligt?

ja jag håller med. piercings o tattueringar är vardagsmat i dagens samhälle. jag menar, småungar har hål i öronen, 12-13 åringar har hål i näsan, läppen, naveln, 16 åringar med föräldraintyg kan ibland tattuera sig( beror på studion) 18 åringar har tattueringar, piercingar osv. nu är det inte bara sjömän, fängelseinterner o dylikt som har tattueringar och piercingar längre. jag tycker oxå att tex maorierna och aborginernas tattueringar/piercingar (samt andra naturfolk) har blivit mycket mer uppmärksammat på ett bra sätt nu mer=)
Qui dormit, non peccat

Jag håller med !
Tyvärr så har det sjunkit lite väl lågt i åldrarna (jag vet en tjej som tatuerade sig när hon var 12 och hon ångrar det djupt idag, hennes föräldrar tog med henne till nån oseriös "tatuerare" och lät henne tatuera sig.) och blivit nästan lite för vanligt. Men det går ju lite i vågor det här med tatueringar och piercingar, just nu är det "modernt" och endel kommer nog tyvärr att ångra sig för att de har gjort sina tatueringar och piercingar av "fel" anledningar.
Sen tycker jag iofs att det är en sak att man gör piercingar när man har fyllt 16 om man har målsman med sig eftersom att piercingar trots allt går att ta ur om / när man ångrar sig eller tröttnar. Men när det gäller tatueringar så tycker iaf jag att ingen borde få tatuera sig innan man har fyllt arton eftersom att det är en så mycket allvarligare grej som blir så himla mycket jobbigare om man ångrar sig.
Det löjligaste argumentet jag någonsin hört till att tatuera sig innan tillåten ålder är "Men den är ju fin och dessutom så kanske jag inte tycker den är fin när jag är arton så det är ju bättre att jag gör den nu" - Desto större anledning till att låta bli kanske? För det händer en sju-h*lv*t*s massa grejer i både kroppen o knoppen från när man är fjorton tills när man blir arton. Personligen är jag numer inte ett dugg lik den personen som jag var när jag började sjuan (är nu 21) och många saker som jag tyckte var självklarhet då låter helt löjliga i mina öron nu för tiden. Och troligen kommer jag att tänka samma sak när jag kommer upp i trettioårs åldern ;P
Hur som helst, det är skönt att tatueringar och piercingar är lite mer accepterat nu för tiden, men det är synd att det finns så många personer som inte tänker sig för innan de ger sig in på att t.ex tatuera sig.
Jo, jag håller med om att de är skönt att de blir mer accepterat men de är en bra bit kvar ändå. Och då menar jag i.om jobb, att dem borde acceptera det mera också eftersom bodymods inte gör en till en speciel typ av person.
Den negativa delen är som sagts att mer ungt folk piercar och tatuerar sig tack vare oseriösa studios som inte är mycket värt. Piercingar kan man visserligen ta ut och de syns inte jätte mycket efteråt, men en tatuering måste man tyvärr ha bort med laserbehandling eller göra om med en cover-up. Då blir det bara en ny kostnad igen och så onödigt de är i längden.
Jag har också ändrats en hel del sen jag var yngre och jag är väl ett bra exempel på att de inte är bra att tatuera sig när man tror sig vara vuxen och vet vad man vill! Jag tatuera mig när jag var 15 år och vill gärna göra en cover- up på mittensektionen eftersom de inte stämmer överens med mig och mina tankar och för att tatueraren gjorde ett jätte dåligt jobb. De får man också räkna med ibland, att en oserös tatuerare inte lär göra ett bra jobb heller.
De enda som är lite tråkigt är att bodymods nästan är för vanligt. Man ser i princip fler med tatueringar än utan. Att de är acceperat är ett plus men att de blir så vanligt tar nästan charmen från det. Fast då är de dessto roligare att ha unika tatueringar som står för en själv och som ingen annan har.
Liss - Moderator @ Bodyart.iFokus ☆