Inte ska du vara rädd heller Åsa!
Jag har gått hos psykolog en massa just för sprutfobi och sprutar kommer jag nog alltid ha problem med men att tatuera mej har jag inga problem med tycker snarare att det är sjukt roligt!
Det är en helt annan känsla och såg att hon erbjudit sej att visa dej utan färg först och om du tycker det är det värsta du varit med om(vilket du inte kommer göra) så är det ju bara att lägga bena på ryggen och springa!
Du får tänka en massa positiva peppande tankar som hur stolt du kommer vara över dej själv efter, hur fint det kommer bli och att det finns en massa männsikor som är fulla av tatueringar och dom går tillbaka om och om igen:)
Tatueraren kommer låta dej ta allt i din takt och inte stressa dej, det spelar nog inte henne någon roll om du spyr, svimmar eller hyperventilerar hon kommer vänta på dej;)
Sen var jag livrädd när jag först skulle hoppa upp i stolen med, kritvit i ansiktet med tårar i ögonen men allt släppte när tatueraren visade utan färg sen körde jag klart hela tatueringen utan problem på ungefär en timme!

#1: Ohh, det låter genast bättre när du skriver så där. Och ja du har rätt, hon har ju erbjudit mig att testa utan färg först och ta den tid jag behöver liksom. Så jag har haft tur med att hon är så otroligt gullig och förstående. Men det känns lite skönt i alla fall att höra om andra som är lika rädda för sprutor och nålar som mig har klarat av det.

Försök att undvika att titta på nålarna bara så kommer du märka att det inte känns som om att det är nålar överhuvud taget, och absolut inte som en spruta :)

Jag går i kognitiv beteende terapi för att jag svimmar av nålar, blod och smärta, men har ganska många tatueringar och jag lever fortfarande :) Ta det bara lugnt och ta med choklad för att motverka yrselanfall ;)

#3: Jasså, är choklad bra att ha med sig? Tänk det hade jag ingen aning om. Du ser vilken tur jag startade den här tråden. För jag lär behöva alla tips och råd som ni bara kan ge mig. Känner mig just nu som en blandning av gammal kärring och gnällig tre åring. Samtidigt funderar jag på om jag är för gammal att ta min första tattuering? Undrar vad de säger på föräldrarmöterna på skolan när man är där med barnen liksom. hmm, japp jag är nojjig av mig när det gäller det här :-)

haha klart du inte är för gammal för en första tatuering, kan man aldrig bli:) tjatar på min pappa att han ska tatuera sej o han är 54!

#4 Jo det hjälper mig när jag får mina svimningsanfall, har alltid med mig massor :)

Det är inget att vara nojig för, som sagt så är det ju en helt ny känsla så du vet ju inte ens om det är något att vara rädd för. Det är en väldigt skön kick tycker jag :)

Klart att du inte är för gammal, det kan man väl aldrig bli för något som är så roligt :D

Min mamma är också väldigt väldigt nålrädd, men hon tyckte inte ALLS att det var samma sak när hon tatuerade sig. Hon var förstås jätterädd och nervös innan, men nu skulle hon lätt kunna göra en till har hon sagt. :)

Jag hyperventilerar när sjuksköterskan gör iordning nålen för en injektion, men har inte ens tänkt/kännt samma sak hos en tattuerare.

Det är lätt att man blir lite yr av alla stresshormoner man kan känna om man är nervös, endorfiner och lågt blodsocker, så därför är det bra att ha ätit stadigt innan, och kanske kan man ha med något litet om det är en längre tatuering man ska göra.

Lycka till!

För gammal!!!? BAH!!!

Det kommer att gå skitfint, ska du se :)

Det är inte hälften så farligt som du inbillar dig. Ta med dig en cd med favvomusiken, som kan få dig att slappna av, ta med en kudde för att sitta riktigt bekvämt, eller hör om du kan få ligga ner. Sen är det bara att andas lugnt och drömma dig bort.

Jag brukar ha med en tidning att läsa ;)

Ja men för gammal. Du vet så att inte folk tror man har blivit gubbsjuk, eller visst ja, det kan nog inte jag bli :-) Men ja samma sak men olika då :-)

Oh, lycka till när du äntligen tar steget :) Det kommer gå finfint, se till att ha ätit ordentligt innan och ha gärna med nåt sött, tex choklad som de har skrivit tidigare, det är bra eftersom blodsockret kan sjunka rejält. Jag har hört flera med nålrädsla säga att blodprov är ett helvete, men att pierca och tatuera sig är piece of cake, inte alls samma sak tydligen :)

#4 jag var 50 när jag gjorde min första tatuering och jag ångrar mig inte för en sekund :o)))

En annan sak är att du ser ju knappt nålarna då de är indränkta i färg *S* samt att du kan ju vrida på huvudet åt ett annat håll :o) Det där fixar du galant Åsa, jag ska i morgon gå o göra min andra tatuering och kan knappt bärga mig *hahaha* fy så långsamt tiden går.