Den här är på min första Norska Skogkatt S*Glitterfjorden's Onyx, han har rejält tappat färgerna alltså, så himla tråkigt..

Det här är på en Svarta Änkan-liknande spindel, den har jag strax ovanför mitt ena bröst,,

Vilken söt katt!

Men om de är blekta så kanske de går att fylla i dem lite snyggt=)

Han som gjorde dom finns inte kvar i Bollnäs längre, han flyttade till Thailand, Fast jag har ju en tatuerare(Bullseye) som håller till knappt ett stenkast ifrån mig.. Fast risken finns att börjar jag gå dit "bara" för att fylla på med färg på dom som jag redan har så vill jag bara göra mer och mer & det blir dyrt det för min plånbok:)

Jag tycker det har sin charm med tatueringar som fått åldras!

Ja dom blir som gamla födelsemärken ungefär, ibland har man kanske ngt födelsemärke som man gillar och det blir som ens kännetecken att det är jag..Ungefär så känner jag för mina gamla tatueringar och dom har ju hängt med ett tag, kanske en lite dum gemförelse men det var det enda som jag kunde komma på just nu..:)

#6: jag förstår precis hur du menar. så bruka jag jämföra med ärr t ex… ett tjockt ärr på högerknäet är inget jag direkt önskat mig om jag kunnat välja när jag var 5 år och ramlade, men nu är det där och även om det gick skulle jag inte vilja ta bort det! då hade det liksom inte varit mitt knä… :) jag tycker dina tatueringar är fina, speciellt katten!

#7, Tack, ja jag gillar också min tatuering med min gamla katt. Jag funderar på om jag skulle göra ngt med min hund också för han betyder väldigt mycke för mig och han börjar bli till åren så det vore kul med ett minne efter honom och då är det ju kanon med en tatuering.:)

Det är så härligt med hur personliga de är :)