Vad behöver man säga annat än alla piercingar som gjordes bland folk på min gamla skola…

Det var väl när jag försökte pierca navel själv med en kompis för några år sen. Var väl typ 14 då.

För att det inte skulle göra ont så kom vi på idén att kyla av stället med isbitar. Men jag hade inga isbitar hemma just då så vi tog en varsin isglass och försökte kyla av. Sen så tog vi en varsin synål och försökte trycka igenom. Men den var rätt så trög och man fick inget bra grepp på den, så vi satt väl där nån timme och försökte. Men vi fick inte igenom nålen så vi gav upp efter ett tag. Hade jag kommit igenom så hade jag väl använt en navelpiercing, men det jag inte tänkte på då var att en synål är pytteliten jämfört med en vanlig navelpiercing.

Nu har jag ett ärr där, det är väl inte särskilt snyggt men ärret syns inte så mycket iallafall.

En tjej i högstadeiet gick in på skoltoan och tröck igenom ett vanligt örhänge (pistolhänge) i läppen. En center labrett blev det, men givetvis lite sne. Men den läkte tydligen och dagen efter had ehon bytt till ett riktigt smycke.

I högstadiet så piercade sig tre tjejer med en synål i bröstvårtan och satte vanliga örhängen igenom. Den ena fick en ordentlig inflammation, den andra plockade ur sin några dagar senare men en lät den vara kvar någon månad. Den satt verkligen superytligt och är den enda piercade bröstvårta jag sett som var riktigt ful. Såg bara scary ut.

En annan "kräckis" stod jag väl själv för. För oinsatta så är det skrämmande iaf :P Hade tagit ur min Tungpiercing men saknade den så mycket att jag ett halvår senare ville ha tillbaka den. Den hade inte läkt ihop, bara krympt. Fick igenom en nål (inte vassa änden) utan problem men staven var för tjock. Hade en sterilförpackad kanyl liggandes som någon lämnat i killens taxi så jag tröck igenom den och sen skulle smycket i, bara det att det fortfarande var ruskigt tight. Dum som jag var våldade jag och det knakade rätt friskt innan jag fick igenom smycket. Men det läkte och är som det ska iaf!

Jag stod för en skräckis som 14-åring. Piercade naveln med tjockare synål, isbedövning och vanligt örhänge.

Behöver jag nämna att jag fick ta ut den 5 timmar senare för att jag inte kunde röra mig ordentlig pga smärta?

Det läkte iallafall fint och nu finns inte ens ett ärr kvar.

Vet ni vad det dummaste med hela historien är? Jag har aldrig, inte ens då, tyckt att navelpiercing är särskillt snyggt… Varför gjorde jag det då undrar ni säkert? Det undrar jag också!

Min skräckhistoria är välnär jag som 14-åring inte fick laga helix för mamma o for till en frissa o lagade med pistol.. 3 dagar senare hade örhänget svullnad in i örat och jag fick äntligen förståndet att ta ut den..

Ok, här kommer en kräckhistoria som är helt sann och hände en av våra stammisar. Därför använder vi ofta hennes händelse när vi pratar med kunder för att de ska förstå riskerna.

Den här tjejen piercade tungan.

Som alltid drog vi skötselråden och poänterade ut att det mesta i skötselråden är att rekomendera men att en sak inte är förhandlingsbart.

INGET hånglande innan det har läkt, det kan vara livsfarligt.

Nu var de ju så att fröken ifråga åkte till sin pojkvän som hon träffade ganska sällan och hon var väl inne på sista läkveckan och..kunde inte riktigt hålla sig från att hångas och mysa lite… samma natt åkte hon ambulans in, fick ligga på intensiven i sex dagar med bredspektrum antibiotika, med över 43 graders feber och läkarna visste inte första dagarna om de hade hunnit i tid, om hon skulle överleva.

Hon överlevde , men hon följer skötselråden hädanefter ;)

Tänk, det tog bara några timmar från det att hon blandade in någon annans saliv i sitt inte helt läkta sår, tills hon låg på intensiven pga det.

Lite skrämmande?

haha alltså, det här med att pierca själv, med synålar,stoppnålar, säkerhetsnålar, örhängen etc, jag tror vi många har gjort det men vette fn varför egentligen.

vad tänkte man på? Jag vet att jag inte tänkte alls.

Jag har inga egna skräckhistorier. Har nog vart smart nog till att förstå redan från början att säkerhetsnålar etc. inte är något bra att försöka med. *höhö*

Det enda "dumma" jag gjort inom piercings är väl att jag gjorde helix som 13 åring, med pistol och i näsvingen som 15 åring med pistol. Men tack vare bra läkkött så krångla dem inte i alla fall. Och båda gångerna hade jag tillåtelse från min mor.
Min mor har tillåtit det mesta, så där av har jag aldrig gjort revolt eller liknande.

Men så har jag en historia om en vän i stället. Då vi åkte på Slipknot konsert i globen för flera år sen. Så hittade hon ett snyggt piercingsmycke som hon köpte. Hon gick runt överallt och frågade om någon hade en säkerhetsnål eller något annat liknande. Tillslut hittade hon en säkerhetsnål i ett klädesplagg inne på JC som hon "lånade".
Vi sätter oss utomhus, skitkallt, och min andra vän sätter sig och börjar trycka allt vad hon har igenom min första väns läpp. Dem satt så i säkert 1 timme och den gick ändå inte igenom helt. Så dem gav upp.
Men medans vi stod i kön in till globen så får hon rycket och tar piercingsmycket och trycker igenom det med våld ist.

En vecka senare hade hon tagit ut det igen. Det var inte så vackert :P

Jag gjorde min näsvingepiercing på impuls med hjälp av ett trubbigt örhänge. Satt i över en timma och försökte få igenom den. Slutresultatet blev väl bra, jag slapp infektioner och det läkte snabbt&fint. Dock är den rätt så skev, så det är alltid trixigt att byta smycke.

Jag var även med en vän när hon tog ett häftstift och körde genom läppen. Även hon hade tur.

Dock skulle jag aldrig vilja göra om det. Jag kan gott slänga ut lite pengar och få det gjort på riktigt.

ingen skräck historia, men bra dum iaf.

Tvättat sönder både en Tungpiercing och en ögonbryn piercing.

kunde ju tyckas att jag borde lärt mig efter första gången.