Nu har jag väl inte industrial, men broskpiercingar. Och jag tyckte dem gjorde rätt ont men man klarade det. Det var värre efteråt när det ömmade så mycket. Och ännu värre om man råkade få ett slag på den nygjorda piercingen, det gjorde 100 ggr ondare än själva håltagningen :P

Men ja, industrialer (och även andra broskpiercingar) är svårläkta. Det kan ta lång tid innan dem är läkta, för mig så har mina helixar tagit ett år på sig innan dem har läkt. Och dem ömmar fortfarande om råkar sova för mycket på ena sidan. Och det är ändå några år sen jag gjorde dem.

#1 oh, okej.. funderat lite.. det är ju brosk i näsvingen oxå? räknas det som broskpiercing?

#2 Det är inte lika hårt i näsvingen som i örat, så jag vet inte :P

Om jag ska prata av egen erfarenhet, så gjorde min helix inte ont över huvudtaget. Medan min conch inte alls var skön att ta. Fast conchen är mitt i örat, så det är antagligen av det.
 

Men som soetisen säger, så gör det mer ont efteråt. Jag tycker alltid läkningen är värre inom allt jag gör. Och broskpiercingar är trixiga dessutom. Dem kan vara läkta, för att sedan börja krångla igen ett halvår senare.
  Men man får ta väl hand om dem och försöka :)

En industrial kan vara trixig med, ifall man har ett utvälvt öra - så staven ligger och trycker mot örat hela tiden.

Och när man pratar om broskpiercingar menar man nog överlag dem i örat. Jag vet inte om näsan räknas in där. Men jag kan säga att näsvingen också är trixig ibland :)

Precis som dom andra skriver så är brosk piercingar väldigt speciella, och jag tycker inte alls att dom är som näsvingen.

Själva hålet gör inte så ont tycker jag. Det kan knaka till lite. Men sen är det läkningen…. Och den kan ta en evighet, och ibland är det inet ens säkert att det läker.

I brosket finsn det äen risk för att få typ en kula vid hålet. Och det ser inte bra ut.

Jag själv kämpar för fullt fortfarande med min rook, som jag gjorde för snart 3 månader sen. Och den gör fortfarande väldigt ont, varar och är svullen.

Min ena helix kämpade jag med i nästan 1,5 år, för att sen ta ut den, för den läkte aldrig.

Ja, jag kan ju nämna att min conch fortfarande trilskas också :)
Jag gjorde den för 3-4 månader sedan. Men jag låter den bara vara utan att pilla på den och tvättar den noga i duschen med rena fingar :) Den blir bättre och bättre… men så kan det helt plötsligt bli sämre igen dock.

Min helix var bra rätt så direkt. 2-3 år senare började den jäklas från och till. Tills för 1 år sedan, då jag bytte smycke. Nu har den vart bra sedan dess :)

Svårläkt utan tvekan, men för min del var den inte alls lika smärtsam som allt annat jag gjort.

Vet att endel får problem då smycket inte alltid passar helt perfekt. blir det en svullnad eller blow outs eller liknande är risken stor att smycket blir för tight och det trilskas ännu mer. Endel sätter därför i andra smycken tills dessa hål har läkt och då sätter i en stav rakt igenom. Många tröttnar och tar ut den.
Mina erfarenheter av broskpiercingar är:
2 helix gjorda med pistol för över 10 år sedan- alltid lite struliga och nu urtagna.
1 daith- gjorde ont att ta men läkte snabbt. Har inga som helst problem med den då den sitter på ett så pass skyddat ställe i örat, har aldrig gjort ont.
4mm conch- Inte så ont att ta. Försökte få den att läka i 8 månader med olika "kurer", byte av storlek och byte av smycke. Enormt stora blow outs som vätskade och vägrade ge med sig! Fick till slut ge upp och ta ut. Växte nästan igen på ett par dagar och idag syns knappt något alls om man inte kollar noga efter det.