Alltid när jag träffar mina föräldrar. Annars så aldrig

Nja, mamsen o pappsen gillar inte sånt.. men skämts har jag aldrig! men å andra sidan så har jag inget direkt heller..

har bråkat genom åren med farsan .. FEta konflikter MEN sakta men säkert börjat acceptera att de inte finns något han kan göra :P

Faktiskt inte. Har inte hört mycket negativt heller för den delen, och skulle jag göra det skulle jag kanske bli lite ledsen, men jag skulle inte skämmas.

Nej jag har aldrig skämts för mina piercings. :) Morfar är väl den enda som frågat vad det är för skräp jag har i ansiktet haha! :P

Det har jag aldrig gjort. Men nu har ju jag iofs bara en liten en i näsan än så länge :P

när jag träffar min mormor men hon får iofs de flesta människor att skämmas så fort de är i hennes närhet. :S

Nej, jag har bara oroat mig för vad mamma ska säga eftersom jag vet att hon inte gillar bodymods.

Jag var däremot orolig när jag skulle på anställningsintervju i torsdags hur han skulle reagera på mitt färgglada hår, men jag lade inte märke till att han tittade något extra och jag hoppas att han inte ser det som negativt :)

#8 vad har du för färg på håret?

Inte ska man väll skämmas för sina utsmyckningar. Jag har ju ännu bara några hål i öronen men planerar för ett gäng piercingar och det är ngt som jag känner mig riktigt mallig för och inget som jag kommer att skämmas för.

På tal om föräldrar som sätter sig emot barnens piercingar & tatueringar så är jag helt tvärt emot, jag nästan uppmuntrar mina barn att göra det. Dom har fått göra piercingar sedan dom var 16 & dom har båda två fått presentkort på en tattoo-studio när dom fyllde 18, fast dottern gjorde aldrig ngn tatuering men det gjorde sonen..   Hellre att dom lägger pengar på sånt än att dom är ute och ränner hela helgerna & super & sånt,,

Jag tycker det är snyggt med kroppsutsmyckningar,,

#9 - Det är mörkbrunt med gröna, blåa och lila slingor framtill och baktill. Bifogar bild :P

Älskar ditt hår ChristineL :D

Tack så mycket LinnB! Snart två månader sen jag gjorde det och färgerna sitter fortfarande där dom ska :)

jag har hamnat i en del kniviga situationer. En del som hotat mig  och så.

Men fan, snart ska jag göra min  8:onde i ansiktet. Det är värt det. Men gasnska jobbigt på bussar på morgonen när folk glor som om de inte har ngn tv hemma.

Har försökt tänka till lite grann, men ärlig talat kan jag inte komma på ett enda tillfälle då jag skämts över min utsmyckning. Aldrig. Mina piercingar och tatueringar är så mycket jag som det kan bli och jag kan inte annat än vara stolt över det ;) När folk glor så förbannat och det är uppenbart negativa blickar brukar jag mest bli full i skratt och känna att fy fan vad underbart det är med medmänniskor :D Jag har då 11 väl synliga piercingar i ansiktet, så det är väl mestadels dessa som drar uppmärksamheten till sig.

Jag skäms aldrig, men känner mig lite nedvärderad när jag är på olika jobbsaker. Som Idag, var jag på jobbcoatching.. Kändes olustigt att sitta där med kort, kort hår och piercings i fejjan medans dem andra hade som värst en liten plupp i näsvingen. Eftersom folk inte accepterat piercings ännu inom jobbet känner jag mig väldigt uttittad och missförståd genom sånt. Som att jag bara måste vara badass eller liknande.

Annars är jag jätte nöjd med mina piercings och trivs super bra i dem, känner mig som mig själv med dem. Så skulle inte vilja ta ut dem ännu. Kanske någon gång när jag tröttnar, om jag tröttnar.
Min mor gillar inte töjningarna, men hon accepterar mig alltid. Och min far gillar inte piercings, men honom kunde jag inte bry mig mindre om.

Folk på bussen glor en hel del, men jag känner mig enbart vacker och mallig då.

Så enbart genom jobb, jobbintervjuver och annat jobbrelaterat så kan jag känna mig obekväm. Tycker dem någon gång kan acceptera piercings bättre.

Enda gången är när jag träffar min gammelmormor. Hon verkar så ledsen över att jag "förstör" mig, och hon är ju så gammal och rakt igenom snäll. Så jag känner mig dålig liksom ><

Men aldrig bryr jag mig om det annars, bara just med henne.

Nej, jag har inte skämts själv, men jag har däremot tänkt på att inte sätta i mina största ringar osv, utan valt en mindre synlig ENDAST pga folks tråkiga fördomar.

De kommer ju aldrig säga att de nekat en jobb för din piercing men man vet ju aldrig vad som rör sig i huvudet på dem ;)

Nu har jag plockat ur alla mina piercingar utom i tungan *gråååt* då jag fick eksem på händerna och ansiktet pga mitt jobb och när jag skulle till läkaren tog jag ur dem med flit ett par veckor i förväg för att de inte skulle skylla på dem och skicka hem mig och be mig ta ur dem och testa det först, för det är standard ;) Jag är inte allergisk mot nånting utan har tydligen atopiska eksem som jag får av torr luft, vatten och stress på jobbet *suck* Men nu är alla hål igenväxta så det är bara att ta nya om det faller sig så, men jag jobbar inom vården och där får man inte ha piercingar.

Jag har börjat komma på mig själv att jag nästan stirrar på folk som har piercingar, men det är enbart för att jag tycker at det är snyggt & jag vill se hur dom olika piercingarna ser ut på folk i verkligheten..:) Det har ju hänt att jag har gått fram till folk som är tatuerade enbart för att säga det till den personen att jag gillar deras tatuering, Så jag får nog börja göra det med dom som är piercade också..:)

Så är det ngn där ute som tycker att jag ser stirrig ut så är det inte pga ngt ogillande utan det är för att jag helt enkelt gillar era utsmyckningar, ;)

#19 jag stirar också på piercade personer, och av samma anledning som du :)

#19 #20 Nu när ni säger det  måste jag instämma. Intresset är ju så stort att min nyfikenhet slinker igenom =)

Ja jag kollar på folk med piercings också, eftersom jag är intresserad själv.

Jag tror att det här med piercingar håller på att bli mera rumsrent ute i samhället mot för inte allt för länge sedan. Det är bara att se i den mataffären som jag handlar hos där är det flera tjejer i kassorna som har piercingar, Likaså när jag är ute med hunden tex så möter man både yngre och lite äldre med piercingar. Det är ju smycken som sitter där dom sitter, Vilket är bra för jag själv är inte så mycket för tingel tangel annars.. Så smycken som sitter fast där man sätter dom är ju kanon tycker jag..

#16 Jag har ännu med kort-kort hår än dig och bodymods men skäms inte alls. Folk som rynkar på näsan finns det ju alltid, men jag trivs mycket bättre med att vara mig själv än att vara en av alla de andra i mängden.

 Jag har ju en liten bebis på 10 månader och har märkt att fler av tanterna kollar snett på mig när jag går med barnvagnen än utan. Som att man skulle vara en dålig morsa eller något… Fast tror att de stirrar lika mycket för att många tror att jag är mycket yngre än vad jag är. Typ som att jag blivit gravid på fyllan eller något.

Men jag är stolt percad och tatuerad mamma!

#24 Ja, jag kan inte annat än hålla med dig. Och som jag sa skäms jag inte, men jag känner mig obekväm och nedvärderad. Men som du säger, känns väldigt bra att vara sig själv och trivas med det än att följa strömmen.

(Fast i och för sig börjar strömmen, eller den stora mängden, vara dem som är piercade och tatuerade^^)

har aldrig skämts men en gång när jag va hos min farmor o farfar  och så va en massa andra där så frågade dom va det va för skit jag hade i örat  hade 10 mm töjning i ena och 6 i andra men nu har jag 14 i ena o 6 i andra

jag har nästan snagg nu. så mina töjningar syns mycket. sen har jag ju två piercingar i läppen och en tatuering som syns i nacken. jag har aldrig någonsin skämts för det. tvärt om. jag får en massa komplimanger för tatueringen som går från nacken och ner på skuldran när jag jobbar. av kunder alltså. mina chefer har aldrig sagt något om mina piercingar eller tatueringar. jag hade ju en piercing i handleden ett tag också. den fick jag också bara komplimanger för när jag jobbade. jag har även en tatuering på handleden som syns. jag får en jädrans massa komplimanger så jag skulle aldrig kunna skämmas tror jag. sen har jag ju valt allt det här själv. finns ingen anledning att skämmas då.

Nä, det är väl inget man ens tänker på?

Haha alla mammor på dagiset kollar märkligt på en.. Men jag har aldrig skämts för det elr liknande..

Skämts, har jag aldrig gjort .. klart man har fått höra både positiva o negativa synpunkter .. men som tur är tycker vi inte likadant allihop ..

Stundvis har jag kännt mig ganska uttittad och annorlunda :(
Inte när jag bara hade labreten, den är så vanlig - men att skaffa septum var ett stort steg pga att den är en mera ''extrem'' piercing än att ha i läppen..

Jag skäms inte, och oftast känner jag mig jävligt stolt över dem ;D
Men, somsagt - har jag en dag då självförtroendet svajar kan det vara jobbigt.

Ja, när jag skulle börja praktisera på en skola och träffade rektorn. Hon sa att jag fick ta ut ringen jag hade i läppen och ersätta den med en stav. Det kändes lite genant.

#32 - vad är det som gör att en stav är acceptabel men inte en ring? :/

#33 den syns mindre.

#34 Ifs - men en ring har ju också sina fördelar - i detta fallet var dte en skola det pratades om - men hade det varit ett dagis hade det varit bättre med ring - ungar kan inte dra lika lätt i den som en stav?…

Ja, jag vet inte, tycker bara allt dethär om att man inte ska få ha piercings är överdrivet..

#35 Det är mycket enklare att få tag i en ring än en stav, småbarn är experter å att peta in fingrarna i ringar o slita.. Det som syns av staven är ju bara en liten plupp, den kan de inte fastna i..

Jag har nog aldrig skämts. Dock tycker jag att det är lite jobbigt när min mamma bad mig i förra veckan att ersätta min septum med en sådan man viker in, som inte syns då jag ska stå på marknad på skansen i helgen. Men jag skäms aldrig när lärarna frågar mig hur jag kan äta med så mycket skrot i munnen, tvärtom tycker jag att det är lite underhållande. Jag har nog aldrig fått någon negativ reaktion, faktiskt. Speciellt gamla brukar inte ha några åsikter, vilket är konstigast av allt.

Men jag kan nog hålla med om diskutionen att plugg är mer diskret än ring..

Men jag förstår inte dagens samhälle som inte vill att bodyart ska vara godkänt. Jag har alltid blivit tillsagd att jag inte kan få jobb med tatuerings och piercingar. Konstigt nog har folk inga problem med självskadebeteende, så länge man har slutat…

Detta med skolan var i en lågstadieklass, så barnen var inte små nog att råka dra i piercingen. Lärarna jag arbetade med tyckte att det var konstigt att jag var tvungen att byta. Men jag ville verkligen ha praktikplatsen så jag gjorde som rektorn sa. Idag tycker jag att det är sååå tråkigt att samhället ska representeras av tanter för våra barn. Det är ju de som ska vara förebilder och barnen ser bara 50+ damer i prydliga kläder, generaliserat. Jag ser alltid till att ha "roliga" kläder när jag numera arbetar på förskola då och då - roliga tryck på tröjan, bälte med snyggt spänne, roliga skosnören, halsband etc. Jag har inga problem med att erkänna att jag gärna "klär upp mig" för barnens skull, låta dem se att man kan ha kängor, snygga armband etc även om man är en "fröken". Och det är fruktansvärt lätt att få kontakt med barn om man ser lite annorlunda ut jämfört med de andra i personalen! ^^

Ja, klär man sig lite som barnen blir man mer accepterad, vilket är jätte kul faktiskt. Jätte många barn kom fram till mig förr i tiden när jag hade blått hår tex och ville dra i det etc.

Barn har ju mycket enklare att anpassa sig också. :)

#39 Ja, jag kan gå omkring i butiker och tänka att "Ungefär sådana här tröjor ska jag köpa när jag får fast jobb", som en slags relationsinvestering! ^^

Haha. Vad kul att det faktiskt finns folk numera som tänker så!

Många försöker ju göra om sig själva för att passa in.

Bättre att stå ut!

Ja, barn tycker de är kul när man ser lite annorlunda ut :) Senast i förr går så stod jag och prata med ett barn i kön. Hon frågade varför jag hade ringar i näsan och läppen, och då svara jag snällt att "jag tycker de är snyggt" och hon svara, att de tyckte hon också.. Så stod vi och små prata lite :P

Och samma med äldre, som du säger spindrift, dem är mer okej med piercings osv än människor i 40-50 års ålder kan jag tycka. Har seniorer på min dans, och dem säger inte ett dyft och har aldrig dömt mig utefter det. De är faktist lite skoj! Dem är så glada när jag är med så.. :)

hehe klart man inte skäms det är lite pinsamt när man har alla på barnkallas hemma hos en å alla undrar vad det man har i öronen men jag brukar skämta bort det bara både till barnen å föräldrar

mina föräldrar fatar inte men det gör inget..ska bli roligt nu när jag har fått min lilla syra att tatuera sig å börja igår med att töja öronen…. fast hon fråga mig vad jag tyckte kan tänka att hon behöver stöd av mig efter som hemmifrån lär hon inte få det av

annars är alla i familjen piercade någonstans så det gör det lättare :)

#42 Ja, barn vet ju inte skillnaden på piercingar eller inte, så varför ska dom dömma? :)

Jag håller med dig, och mig själv om äldre. När jag höll på att träna som värst var det bara en massa äldre där samtidigt som mig (och det var under den perioden jag både klädde och sminkade mig fortfarande rätt extremt), ingen av dom sa någonting negativ.. Någonsin. Det kunde vara en enkel fråga som "fastnar du aldrig med dem?" etc. Men aldrig så jag har känt mig illa till mods.

#43 Vad jobbigt med föräldrar som inte stödjer det.. Min mamma var faktiskt den som ljög om min ålder så jag kunde skaffa min tatuering. Och det har alltid varit hon som skriver på underskrifter till piercingar, eller rent av tagit dom på mig. Pappa är inte lika på.. Dock verkar det som att även han ska tatuera sig i vår.

Jag tycker även att man inte ska göra något bara för att andra gör'e. Det är jätte många i min skola som har börjat töja öronen. När jag började i höstas var det som mest 3-4pers på HELA skolan som hade, dvs jag och två av mina kompisar, plus någon till. Nu är det ca 7-10pers i varje klass.. Vilket har fått mig att fundera på om jag ska ta ur mina 14mm och 18mm. Men dom flesta stannar på 6-8mm, konstigt nog.

Jag har alltså haft mina töjningar sen jag var 14år..

Jao, de är väl både bra och tråkigt att piercings blir mer populärt. Till fördel så kanske samhället tillslut inser att de är något som inte förändrar en människa i karaktär och de kan bli mer accepterat. Även inom jobb etc.
Men de betyder också att de är fler och fler som har olika piercings och töjningar. Så man är inte direkt ensam om det. Men jag tycker inte de spelar in så mycket.

Navelpiercing har jag aldrig velat ha eftersom alla 14 åringar gjorde det när jag själv var 14 år. Och de var bara en statusgrej, så de har blivit att jag inte gillar de över huvud taget. Men att töjningar blivit populärare tänker jag nog inte ens på, för det tycker jag är förbannat snyggt och jag ser nog inte allt för många med det heller. Men jag måste inte vara annorlunda för att må bra, jag är mig själv för att må bra. Och de är med töjningar och tatueringar etc. :P oavsett…

Ja, jag kan förstå vad du menar. Just navelpiercings har aldrig riktigt varit min grej heller. Delvis för att jag ansett mig vara för tjock och just för att "alla" har det.

Jag tycker och känner att jag måste utmärka mig för att må bra, stå ut lite. Jag hatar att behöva känna mig som en i mängden. Som ännu en av dem som folk kollar snett på, just för att dom är så lika en själva.. Så det har blivit lite så pga av det. Nu är det nedtonat och begränsat till just bara piercings och tatueringar, just för att jag känner att jag inte behöver klä och sminka upp mig.

Många tycker de är coola,helst mina öron som faktiskt aldrig syns.Visst folk står oh glo men liksom de gjode de innan jag piercade mig med =)

Det har aldrig hänt. Visst finns det vissa situationer som kan få mig att känna att min kroppsutsmyckning kanske inte riktigt passar in osv, men det har aldrig påverkat mig nämnvärt. Jag ser ut som jag gör, och det går inte att göra så mycket åt saken nu längre. När andra vill göra mig uppmärksam på att mitt utseende inte passar in i vissa sammanhang och att jag kanske borde ta långärmat vid vissa tillfällen blir jag snarare bara förbannad och gör tvärtemot. Jag är stolt över min kropp, hur den än ser ut.
När jag får nedlåtande blickar av främlingar gör jag det mer än gärna ännu värre genom att exempelvis ta av mig om jag har en långärmad tröja, leker lite med tungpiercingarna etc.

Nä, aldrig gjort.

Fast jag har ju bara en enda, läppen, så det är ju inte direkt något som lyser upp :p

Jag har aldrig skämts för att bära min piercing, det var dock lite jobbigt när den var nygjord (utan föräldrars tillstånd, ej myndig). Har fått en hel del uppmärksamhet p.g.a piercingen. Men och andra sidan är uppmärksamhet inget jag drar mig för att få med tanke på mitt utséende. Jag menar alltså att jag inte är personen som alltisd gillar att stå i centrum, men drar mig inte för att göra fräsiga saker jag kommit på för att jag är rädd att det ska dra till sig uppmärksamhet. Går fortfarande i skola och har aldrig varit på jobbintervju men eftersom alla har fördomar om något skulle jag ta ur den om jag skulle på någon seriös jobbintervju, troligtvis inte om det gällde sommarjobb. För jag utstrålar fortfarande glädje.

Har fått bättre självförtroende pga av piercingen.

Jag har aldrig skämts, snarare tvärt om, dock hamnade jag i trista diskussioner tidigare på mitt jobb när tanterna började dilla om hur fult det är med piercingar och tatueringar och att man inte får jobb bla bla. Varpå jag replikerade "Hey, det funkade ju för mig, jag sitter ju här". Det är som om jag skulle sitta och spy galla över permanentat hår när någon med det satt mitt emot mig. Fullkomligt respektlöst.

På senare år har jag tagit ur nästan alla mina ansiktspiercingar utom en i näsvingen och har upplevt en del bisarra saker sen dess. Helt plötsligt slutade jag legas på systemet och när jag skulle köpa snus. Innan fick jag t.o.m. åka barnbiljett på bussen och jag är ändå snart 30. Detta säger något om allmänhetens inställning till piercings.

#53 Det är intressant. Jag har också märkt ändringar i uppfattningar sen jag tog bort min off center i läppen.
(Men så förändrade jag håret igen och vart "liten" igen.)

Har aldrig vart med om någon annorlunda behandling, men så har jag bara en synlig piercing i ansiktet (labret), piercing i naveln döms man väl sällan för.