Jag har aldrig vart med om att folk har sagt elaka kommentarer om mina piercingar, bara att en del frågar om det gör ont, hur dermal anchor sitter fast etc. Jag har dock inga piercingar i ansiktet, varför det nu skulle göra nån skillnad… :P

Men jag håller med dig att det verkligen inte är okej att säga dumma kommentarer bara för att man själv inte gillar ett utseende. Framförallt vuxna människor borde veta bättre, snacka om socialt inkompetenta liksom!

Min farsa brukar skoja om att jag måste känna mig utrotningshotad och måste ringmärka mig. Brukar oftast svara att det finns ju bara EN av mig, alltså utrotningshotad eller att bara flina åt han.

Ute på stan så har jag fått en del saker skrikna efter mig. Men jag brukar inte ta åt mig något av det. Folk som inte accepterar mig för den jag är tänker jag inte umgås med, dom är inte värda något i mina ögon.

Och jag ser ändå inte speciellt extrem ut, jag har tre piercingar i ansiktet som är synliga. Septum och snakebite.

Men sen så har jag stött på en hel del människor, speciellt på t-banan, som har börjat fråga om mina piercingar. Eller bara kommenterat att det är häftigt eller fint och passar mig, för det mesta äldre människor. :)

Jag har en töjning, 10 mm, i ena örat och får ofta höra hur sjukt äckligt och fult det är. Men jag bryr mig inte ett dugg, dom får tycka vad dom vill :)

Jag får höra en hel del om mina piercingar framför allt, inte lika mycket när det gäller tatueringarna. Tyvärr får man väl säga, att man har vant sig, jag tar inte åt mig, jag blir inte ledsen eller känner mig ful för att någon säger att jag är det med piercingar. Jag har ju valt det själv, jag skulle kunna plocka ur dem om jag ville men eftersom jag trivs i dem (och det är ju huvudsaken) så har jag kvar dem trots folks kommentarer.

Det som dock får mig att bli väldigt ledsen är ändå det du säger, att vuxna människor slänger ur sig sådana elaka kommentarer om folks utseenden. Vuxna människor som i stort sett alla tycker det är fel med barn som mobbar varandra, ändå verkar de totalt missat att deras kommentarer är precis sådana kommentarer barn använder för att frysa ut och mobba varandra. Inte konstigt att mobbing existerar. Jag har på senare tid verkligen börjat fundera över det mer och mer, försöker förstå hur de tänker, och jag är nära bristningsgränsen kan jag säga, snart kommer jag börja ta den diskussionen med dem som ger mig kommentarer som "hur ser du ut egentligen?" "hur ska du kunna hitta nån som tycker om dig?" "Vad mycket skrot du har i ansiktet" "Förskräckligt" etc.

Det viktigaste jag försöker tänka på ändå är att själv inte sjunka så lågt som andra gör, jag tänker i alla fall föregå med ett gott exempel och inte klanka ner på folks utseenden bara för att de valt att se ut på ett sätt som inte attraherar mig.

Nu är det här kanske inte riktigt samma sak men jag har numera en intimpiercing men det ska bli två igen.
De flesta som inte är i min närmsta umgängesekrets vet inte om det då de inte syns och är inte direkt som att jag säger; hej jag heter Veronica och har en intimpiercing.
Men när det är disskutioner om piercingar så är det inte heller något jag håller hemligt och där blir MÅNGA reaktioner att jag måste gjort de för någon sexuell fördel men den jag har nu har absolut ingen inverkan på sexlivet.
Jag tycker helt enkelt att den är fin, alltså ren utsmyckning och det verkar folk störa sej på lite som att de antog från början att jag har någon speciell sexuell läggning och jag sedan förstört deras illusion.

Sen tycker jag att det är väldigt fel att på något sätt ge negativ kritik om någons utseende om den inte bett om en åsikt.
Jag skulle åtminstone inte kunna låta bli att förklara ett och annat.

Min låtsasmamma och även andra vuxna i min omgivning säger alltid att jag ser helvete ut med mina (medusa & spiderbite).
Det är ju klart att man blir förbannad för det är ju exakt som du säger. Det skulle aldrig fala mig in att säga att någon som har glasögon är ful eller liknande.

Har fått höra en del från min släkt som kläcker ur sig kommentarer i stil med "du, du har något där, något skräp" och så pekar dom på min läpp, där jag har piercing och "usch, hur kan du ha den där? det är så fult, jag förstår inte varför man har piercingar det är ju inte fint" osv..

Jag brukar bara flina tillbaka, jag har bara skakat av mig deras kommentarer. Vet ju att dom inte menar illa så det påverkar mig inte. Men när dom fortsätter prata skit om den och piercingar i allmänhet, då kan det bli lite jobbigt..

Förövrigt håller jag med dig i ditt inlägg paow! Vuxna ska föregå med bra exempel och bete sig som det dom är - vuxna. Men det finns och kommer alltid finnas vuxna som beter sig som barn.

Nej helt rätt, människor som överhuvudtaget tycker att dom har rätt att förlöjliga och håna andra av vilken anledning det än må vara, är inget annat än små, små mobbare. Som borde gå i terapi för att lära sig hur man beter sig som folk (och få lite bättre självkänsla, kanske). Men det kan göra hemskt ont ändå att bli kränkt, även om man vet att den som kränker beter sig helt uppåt väggarna.

När jag var yngre hände det ofta att diverse människor, främst släkt och familj, sa sånt som "du har nåt skräp där" osv. Nu händer det nästan aldrig. Om det gör det brukar jag titta på dom och fråga om dom inte förstår att det är sårande när någon säger förlöjligande saker om mig, min smak, och mina beslut ifråga om mig själv, och helt enkelt lungt säga till dom att jag inte vill bli bemött så nästa gång.Om dom inte förstår i alla fall så brukar jag ge ett exempel på vad jag menar genom att säga nåt i stil med att "men du, tänk om det vore så att jag verkligen tyckte att din gula skinnsoffa som du är så väldigt stolt över var JÄTTTEFUL, och tog varenda chans att säga något spydigt om den och din smak varenda gång vi sågs. Hur skulle det kännas för dig tror du? Inte jättebra, kanske?" Ibland måste man empatiträna sin omgivning lite. ;)

Jag älskar fö min farmors reaktion på min första piercing, i näsan. Först fikade vi i en halvtimma eller så, pratade om ditt och datt osv. Sen säger hon: "-Du får jag fråga dig en sak? -Ja? -Den där ringen du har i näsan… -Mm? -…. Blir det inte väldigt svårt att snyta sig med en sån? -Haha, näej, det går alldeles utmärkt, får torka lite noggrannare kanske bara. -Jamendåså. Men jag skulle nog inte vilja ha en själv ändå. :)" Så kan det låta om man uttrycker sig respektfullt!

Och barn! Som säger, VA, vad har du i munnen, får jag se, varför har du en sån, vad läskigt, vad häftigt, gör det inte ont, jag tycker det verkar konstigt, snälla kan du inte visa en gång till! :)

(-En piercing, okej, därför att jag vill det, jaså tycker du det, kul att du tycker det, nej nu gör det inte ont men lite när jag gjorde den, jaha, varför då, tycker du att det är konstigt med örhängen också, okej en gång till men sen vill jag ha min tunga ifred ok?) Heeeelt ok för mig. ;)

Jag får ofta hör kommentarer, både elaka och snälla. Mestadels elaka, såklart.

Jag väljer att inte ta åt mig, men har jag en dålig dag så tänder jag till på en gång. Ofta får man frågan om varför, om man trivs i det, tycker det är snyggt osv.

Piercingarna är en del av mig och då får folk säga vad fanken dem vill. Samma när jag hade snaggad sidecut och dem frågade om jag hade håravfall, är dem seriöst så dumma i huvudet så tycker jag bara synd om dem. Så mår dem bättre av att klanka på mig så unnar jag dem det.