Sådär har jag ockås varit lite. Har bara en tatuering hittils, och det har ju blivit lite att man suttit och försökt tänka ut/skissa upp vad nästa tatuering ska vara, men det är inte förräns nu ca 5 år senare efter att jag skaffade min första, som jag har kommit på ett spiksäkert motiv. Motivet kom jag på för några månader sedan, så har ju inte gett det så enormt mycket tänkade som med de andra möjliga motiven, men det känns bara så himla rätt och motivet är verkligen jag, samt även placeringen infann sig samma stund som jag kom på motivet.

Och på ett sätt så finns det ju andra som har liknande motiv som jag vill skaffa (kommer skaffa ett par vanliga lövgrodor sittande på vass med lite blommor i bakgrunden), så på ett sätt så blir ju endå tatueringen unik. Och det kan man alltid räkna med att en tatuering blir, om man vågar ge tatueraren lite fria händer med motivet.

Är det något speciellt som får dig att tappa intresset för de ideër du får? För jag tror som så, att är det ett motiv, som har att göra med dig som person, antingen barndoms minne eller vad som helst som betyder något för dig, så tror jag att motivet har lättare för att stanna kvar, just då det har en viss betydelse.

Att det är många som har en viss tatuering tror jag är svårt att komma ifrån, tror det finns någon i världen som har en liknande tatuering, oavsett vad det är :) Sen kan en exempelvis en rostatuering vara designad på flera olika sätt, men ändå fler som har rostatueringar, för att förtydliga mig lite bättre :)

Jag har två stycken redan, men dessa har jag alltid vetat att jag velat göra (Mitt sjärntecken på axeln/skuldran och ett T på handleden). Jag har alltid vetat att jag ville ha dessa för dessa kan jag relatera till. Jag kommer ju aldrig ändra mitt stjärntecken eller mitt namn. Men sen tar det stopp. Jag tror att en stor del av problemet är att jag inte riktigt vet vem jag är, vad som representerar mig. Jag måste inte ha en tatuering som representerar något speciellt, men jag vill ändå kunna stå för den, även om argumentet bara är att jag tycker den är snygg.

Fördelen är att jag tror att jag är en sådan person som inte ångrar mig något större. En kompis ska rita upp en liljatatuering nu, så jag har något att visa för tatueraren, OM jag väljer att gå dit. Om jag tycker bilden är snygg, jag gör den, och sen om 10 år inte tyckor liljor är lika fina längre, tror jag inte att jag kommer ångra mig, eller tycka att jag inte borde gjort den. Exempel på detta är mitt T på handleden, den var verkligen spontan (Ringde studion kl 13 en dag, kl 16 satt den på min handled). Hade jag haft längre tid att ordna detaljerna hade jag gjort den lite mindre, men jag ångrar den inte.

Nu blev det ett väldigt långt inlägg men behövde skriva av mig lite.

Jag har 1miljon grejer jag VILL göra men sån ska man få ihop de så de blir snyggt, och man önskade att man hade fler armar och kroppsyta att fylla.

Grejen med figurer tror ja nog är att chansen finns att man tröttnar på dom.

Känns som just olika kända figurer kan vara något man tycker just nu men om nått år inte alls har samma innerbörd.

Men är de något du känner att du vill göra, så tänk efter hur du vill ha de och snacka med en tatuerare och se vad han/hon tycker.

Lycka till!

Jag känner också det, ang. figurer. Jag älskar disney, och kommer antagligen alltid att göra, men är inte säker på om jag vill ha det på min kropp.

Men jag får kolla på min kompis bild sen när den är färdig så får jag känna efter då. Och vill jag fortfarande köra på samma idé kommer jag gå till den studio som jag har fastnat för, och se vad tatueraren säger :) Men kommer inte bli mindre sugen efter onsdag, min sambo ska till en studio och kanske boka tid för sin, och när jag hör ljudet vill jag bara sätta mig i stolen och köra ;)

Tack!