Jag brukar sätta döv örat till bara jag. Dock inte för tatueringar för såna har jag inte (än). Men mot en massa massa annat i mitt liv, typ det mesta som de är nedlåtande åt.

Är det en tatuering du kan dölja? Visserligen ska man stå upp för sig själv men ibland kan det vara skönt att slippa allt tjat.

Annars kan du väl svara att det är "brorsans dag idag så vi kan väl prata om något trevligare eller något liknande.

Sådant snack hade jag bara skrattat bort. Hade inte ens brytt mig om att stå upp för något som andra ska ta och skita i.

Bumbleboo gav bra förslag. Säg att ni väl kan prata om något trevligare på din brors dag, så kan dom beklaga sig över dina val en annan.

Håller med bumbleboo och Hera. Jag har inga tatueringar men piercingar som hela min släkt är strängt emot. Jag säger bara att jag tycker det är fint och struntar i vad andra tycker.

Tack! Ja det är en tatuering jag kan dölja. Men samtidigt så känner jag att jag inte vill bara för att dom inte gillar det! Men jag kanske ska dölja den för brorsans skull? Min mormor älskar att lyssna på sin egen röst och kan vara lite svår att få tyst på. Jag ska fundera lite på det. Väljer jag att inte dölja den så kör jag på Bumbleboo´s linje och säger att vi kanske ska tänka på att det är brorsans dag. Aha, är nervös för att träffa dom för vi har bråkat ganska allvarligt och sen har dom valt att inte höra av sig. Jag har gjort ett försök till kontakt, men det nappade dom inte på så det känns ju sådär nu…

Hur gick det? Jag brukar säga att de som tycker jag är en sämre människa för att jag har armarna fyllda med tatueringar, har jag inget intresse av att prata med. Alla har fördomar och dömer andra människor efter hur de ser ut vid första mötet. Det är något oundvikligt och mänskligt men det många missar är att man inte kan döma ut en människa slutgiltigt bara för att man får en negativ första bild. När släkten börjar gnälla är det dock en helt annan sak och även om jag är förbi den tiden så vet jag hur det är. Säg bara att du tycker det är snyggt när de frågar varför du gjorde den. När de frågar "tänk om du ångrar dig" så säger du att du ska göra en cover-up som är större över det gamla motivet om du tröttnar på det. Nu har jag ingen släkting eller bekant som är så trångsynt att de slutat höra av sig pg a att jag har mycket tatueringar, men skulle någon göra det av den orsaken så skulle det inte göra mig något då jag gärna slipper sådana människor.

Jag valde att dölja den. Så det blev inget tjafs. Men så här i efterhand ångrar jag mig för pappa tittade inte på mig på hela kvällen och hade mormor sett tattueringen kanske han försvarat mig lite om hon börjat hacka på mig.

När folk frågar om jag inte kommer ångra mig så svarar jag bara att det kan jag ju omöjligt veta nu.. ;) Vem kan se in i framtiden!?

När andra pratar om hur fult det kommer bli när jag blir äldre säger jag bara att jag nog inte kommer vara världens snyggaste i utgångsläget så vad spelar det för roll? Rynkig hud, eller rynkig hud med färg!?

Jag döljer mina tatueringar vid de tillfällen då det passar sig. Jag väljer kläder efter mina tatueringar vid tillfällen då jag ska visa resoekt och inte dra blickarna till mig.

Hur gammal är du Ketang? :) Omdu är över 18 har hon ju inget att säga till om. Min farmor fick se min draktatuering och då sa jag att jag skissat den själv för det hade jag gjort xD och då va det lite svårare för henne att säga att den va onödig och att det är fult med tatueringar xD det enda hon sa va "kunde du inet tagit en fjäril eller något istället?" men då sa jag att det hade inte varit min stil x) de får helt enkelt inse att den nya generationen tycker tatueringar är snyggt och det finns inget de kan göra åt det ^^

#9 Ha ha, jag är 31 ;-) Men dom hade hackat på mig om jag så varit 50. Men jag valde att inte visa den, det är tillräckligt mycket tjaffs i vår släkt just nu tyvärr!

Vad jobbigt :O jag kommer ihåg när jag gjorde min första på skulderbladet, jag gick med helt bar rygg på nyårsfirandet och min mormor såg den inte O.o haha men jag är verkligen en som tjabbar emot om någon påpekar något om vad jag valt för jag har fått tillräckligt med skit från min familj och nu tar jag inte emot mer bara för jag är less på det och tycker inte jag förtjänar det xD nu får de säga vad de vill men de får ändå 10 gånger värre saker emot sig för jag blir som en vulkan när jag väl kommer igång haha xD är rätt mycket skit som hänt i min familj med på sistone men inget som har med tatueringar och sånt att göra iaf..

Skiten i min familj handlar inte om tatueringar heller. Om det vore så väl säger jag bara! ;-)

http://relationer.ifokus.se/discussions/4ebf9a21d4ebea150e00ac00-bruten-kontakt-med-foraldrarna-langt

Oj knepig situation där ;/ har en mamma som alltid är för stolt för att erkänna att hon har fel.. och även om man tjabbar emot henne så tar hon upp massa annat för att inte "förlora" diskussionen.. Hon sa bokstavligen att jag och mina djur skulle ut ifrån huset, jag ringde en kompis som kom och hämtade mig.. då var jag plötsligt barnslig för att jag gjorde så.. nu är hon för stolt för att erkänna att hon slängde ut mig, hon sa att hon aldrig mer ville se mig men nu…nu duger jag när det inte finns någon som kan passa min halvlillasyster, då duger jag.. min mamma har alltid klankat ner på mig, jag har försökt uppnå mål för att göra henne solt men inget gick. Min halvlillasyster var i centrum hela tiden och vad jag än gjorde så spelade det inget roll, jag var inte intressant. Och nu när jag väl kommit ifrån henne så börjar min farmor trampa på mig så nu försöker jag komma ifrån henne med för jag är trött på all skit som jag fått.. Min mamma kunde till och med håna mig när jag grät, det tycker jag inte ens egna mamma ska göra och det sa jag till henne men hon brydde sig inte.. I ditt fall kan det kanske bli svårt efter som de också vägra inse fakta :/ men kan du inte ringa och fråga om ditt barn kan få komma över för hon saknar dem eller något, om de kommer med bortförklaringar då så är det ju dem som inte vill :S

Måste säga att du ändå verkar väldigt stark! Jag har ju mesat och undvikit bråk i alla år. Jag har bara försökt göra dom stolta, men inget verkar gå hem! Jag gör bara fel hela tiden! Det har tagit hårt på mig. Men nu har jag en egen familj och skulle gå över lik för att INTE göra samma tabbe som mina föräldrar!

Du står på dig iaf :) det är jobbigt när man vet att allt är så fel och så kan man inte göra något för att få det rätt :/ för att du och dina föräldrar ska komma överrens måste det komma vilja ifrån båda hållen för det krävs minst två för att sluta fred :)

Ja och för att dom ska vilja sluta fred krävs att jag lägger mig platt och säger att allt är mitt fel. Över min döda kropp! Jag har fått ta så mycket skit genom åren och nu är det slut med det! Jag kanske ÄR stark ;-)

Nej självklart ska du inte lägga dig platt och ta emot all skiten som om du förtjänade den XD dem måste kunna prata som vuxna människor utan att börja bråka och skylla på andra. Även som vuxen kan man göra fel och det är nog något de måste inse själva men det går alltid att hjälpa dem på traven. Jag hade personligen ställt dem mot väggen och sagt allt rätt ut och de skulle fan i mig lyssna tills jag pratat klart xD De ska föreställa vuxna och mogna och inte bete sig som småbarn som springer iväg för alla konflikter och skylla på andra!