När jag skulle göra min industiral i örat ansåg min mor att det var mitt eget beslut att göra "sånna dumheter". Så det hade hon inga direkt problem med. Min far accepterade det och nämnde det inte så mycket.

Tatuering var dock en helt annan grej. mamma var lite motig, men eftersom jag var 18 ansåg hon att jag fick göra vad jag ville - om jag tog hand och betalade själv. Min far visste i själva verket inget fören 10 minuter innan jag skulle göra den. Han ogillar det starkt och har alltid ansett att tatueringar är fult och farligt (gifter, infektioner osv) och det faktum att de i princip är något du har kvar resten av livet. 
Men när den väl var gjord har han hållit god min. 

Jag tycker det är bra att föräldrar uppmärksammar sina barn om "risker" med speciellt tatueringar. Ja menar det är ett märke du ska ha på dig resten av livet. Jag tycker att många (speciellt yngre killar) skaffar väldigt obetänkta tatueringar. De gör massa tribal tatueringar bara för att. Det är colt, och snyggt, men vad betyder de egentligen och hur kommer du känna för dessa random sträck när du är 60 år?

Dock, så anser jag att barn har rätt att bestämma om de vill pierca/tatuera sig när de är över 18 - dock efter att de tänkt igenom sitt val ordentligt och är medvetna om vad de betyder!

Hur är det själv för dig?

Mycket intressant att läsa ;-) Jag är 31år och har ingen tatuering alls…än. Vad mina föräldrar ev skulle säga skiter jag i. Dom är emot allt som inte är "normalt" enligt dom ;-) Jag har funderat på att tatuera mig i säkert 10år, men har inte kommit tillskott. Och nu är jag så sjukt sugen på en tatuering MEN när jag tänker tillbaka på det jag ville ha för 10år sen så är jag GLAD att jag inte tatuerade mig då. Så nu funderar jag på hur jag kommer känna om 10år till om jag tatuerar mig nu….

sant. kanske skaffa något mindre..?

Om jag läste rätt har du en dotter, och om du tatuerar dig är det ju kanske troligare att hon kommer vilja göra det i framtiden (detta ska ju inte hindra dig så klart, jag ser inget direkt problem med att tatuera sig). Hur tror du du skulle förhålla dig om din dotter när hon är 18 vill göra en tatuering?

Ja det är ju det. Efter som jag är glad att jag inte tatuerade in det jag ville göra för 10år sen så kan jag ju tycka att 18år är lite tidigt. Jag är 31 och vet fortfarande inte om jag hittat ett motiv som jag vill ha om 10-20år… Riktigt surt att ha en tatuering som man inte vill ha… Samtidigt vill jag inte bli som mina föräldrar. Gör jag en tatuering så kommer jag ju få höra hur dumt det var osv…

De har inte reagerat så värst mycket. Min första piercing var en septum som jag gjorde när jag var 16, med mammas tillåtelse. Efter att jag förklarat var piercingen satt (och att den inte satt utanpå tippen som hon trott) så hade hon inga invändningar

Har haft lite olika piercingar sedan dess, vissa har hon gillat och andra inte, men hon säger ingenting. Pappa säger att han tycker att det är fult, om man frågar.

Dvs; Jag har rätt toleranta föräldrar.

Septum? Jag har 5 hål i öronen det är det enda…så jag har inte en susning om vad en septum är

Ja om dom inte tycker om det men ändå inte säger så mycket om det så kan dom ju i alla fall behärska sig. Mina föräldrar hade nog talat om vad dom tyckt och tänkt så där 15gånger om dagen tills jag inte orkat höra det längre och tagit bort den ;-)

Min första var också en septumpiercing (skiljeväggen i näsan, Ketang).

Jag hade fyllt arton och jag och min dåvarande pojkvän piercade oss samtidigt, och när vi kom hem smet vi in på rummet och det första mamma frågade var om vi piercat oss. Hon var rätt okej med det, och har inte sagt särskilt mycket när jag utökade antalet piercingar. Pappa säger egentligen ingenting han heller. Så på det stora  hela har mottagandet varit bra!

Min mamma vart förbannad när jag berättade att jag piercat tungan, men kunde sedan inte hålla sig för skratt när jag inte kunde uttala "S" och "R" ordentligt. 
Sen har hon bara suckat vid mina andra. ^^

Mina protesterade till tusen när jag gjorde min första piercing. Förstår dem lite faktiskt då jag var 13 år och gjorde den själv. Den andra lät det nästan lika illa över men den accepterades bättre än den första. (båda var i läppen, snakebites).
När det kom till septum (jag var 15) så sa jag att "antingen så gör jag den själv eller så ger ni mig tillåtelse att göra den hos en piercare. Jag betalar själv"  Då var det ok. Neejdå inte alls utpressning…
Mina föräldrar lärde sig rätt snabbt att det inte var någon mening att säga nej, jag gjorde det ändå :)

Tatuering tycker mamma är helt okej, hon vill ha en hon med. Pappa är tvärt om. Han är emot allt vad har med bodymod att göra haha. Ingen av dem gillar mina töjningar heller haha.

Min pappa tyckte dte var snyggt med min tatuering och navelpiercing när jag kom hem från Sthlm Ink Bash.

Min mamma tyckte tatueringen var ok men blev skitsur över piercingen1 Helt ologiskt tyckte jag, pircingen går att ta bort med  tatueringen sitter där den sitter.

Hade fyllt 18 nån vecka tidigare.

Fler tatueringar och piercingar blir det! När jag flyttat hemifrån. ;P

Min första var en stor, svart ring i näsvingen när jag gick i 7an/8an. Mamma var med på det och följde med. Hon tycker att det är mitt egna val, och om jag betalar själv och vet riskerna så är det ok för henne. Har en väldigt tolerant mamma :)

Mamma var med när jag gjorde min första tatuering också (ganska sleten såhär i efterhand, men likaväl ett minne för det). Efter det har hag sagt samma vecka eller dagen innan att jag ska tatuera/pierca mig. Hon blir mest nyfiken men tycker oftast att det är fint sen när jag kommer hem med det.

Jag bor inte med pappa, så han har ingen talan haha. Men han gillar det inte. Han säger ingenting om det eller skrattar åt det. Men annars låter han nog mig och mamma sköta den biten. Nu är jag 20 och har flyttat hemifrån så nu har jag bara mig själv att tänka på :) Ska faktiskt göra en mamma-tatuering i aug, och det blev hon bara glad för :)

Min första piercing gjorde jag när jag var 11, en off-center labret. Mamma höll på svimma när jag kom hem eftersom jag aldrig pratat om piercingar tidigare. Efter det tog jag hål i öronen och under årens lopp har det blivit ett gäng. Det hon tycker är värst är min septum och min töjning, men hon säger intre så mycket. Tatueringen fick jag pengar av henne så jag kunde göra. Hon gillar tatueringar mer än piercings, hon vill själv gadda sig nån gång.

Mamma grät och var arg, vilket hon var dom första 5-6 st. Vi hade väldiga bråk fast jag hunnit fylla 19 och flytta hemifrån när jag började tatuera mig. Så jag slutade sen visa henne dom.
Nu när jag har 8 stycken så vet hon om resterande men har valt att inte låtsas om dom. Kommenterar dom inte.

Pappa var väll okej med dom i början. Tycker väll det är onödigt men säger inte så mkt. Har sagt EN gång att räcker det inte nu?

Mamma har inte hindrat mig. När jag sa att jag ville tatuera mig sa hon 'ja du är ju 18' och när jag töjde öronen så var hon intresserad. Pappa tycker väl inte om det så mycket men han bryr sig inte.
Nu har jag ju bara en tatuering och töjda öron men jag planerar fler piercingar och tatueringar och mamma vet om det och hon vill själv tatuera sig. Jag brukar inte berätta för pappa för han är ändå inte intresserad :P

Pappa har inte sagt något alls, men mamma har mer än en gång uttrykt sin avsmak för det hela. Nu har hon väl kommit så långt att hon sagt att jag åtminstånde är fin på insidan.. :P Men piercingen i bröstvårtan är hon smått vansinnig över ännu, 5 år senare, med hänvisning till infektionsrisk och de problem den kommer ge vid ammning.

min farsa är tatuerad..å han hatade att jag skulle både tatuera och pierca mig xD haha men mina argument funkade.. slutade tjata och väntade tills jag var 18.lät honom säga vf han inte tycker att jag ska göra det. funderade ärligt talat på det för att visa att jag bryr mig. tatuerade en liten första gången (sen får han säkert en stroke när jag ska göra hela ryggen) och även en Tungpiercing som inte syns . Han tog det faktiskt bättre. känner ju folk som bara stuckit hem till någon, piercat sig å sen åkt hem :P

PIERCING

Min mamma tillät min piercing i näsvingen som jag gjorde när jag var 13, samma med min navelpiercing som jag gjorde ett år senare. Hon tyckte att man kunde ju dölja dem bra och jag hade väl antagligen tjatat sönder hennes öron vid det laget :P

Jag fortsatte pierca mig och gjorde i mitten av läppen 4-5 månader efter den i naveln med hjälp av en kompis, mamma blev jätte besviken. Samma när jag fortsatte och gjorde den i mitten av överläppen (meduza?) vid 15 års ålder samt den vid 16 i ögonbrynet. Dem i brösten visste hon inte om. När jag gjorde den i tungan vid 16 års ålder på studio trodde jag hon aldrig skulle prata mer med mig, hon HATADE det. Har även haft tre i "undernaveln" men de tog jag ut rätt snabbt. Mina töjningar på 16 mm var också något hon avskydde ordentligt. Men hon har heller inte riktigt satt några gränser för mig då hon vet att jag har en vilja som är svår att begränsa. :P Hon har varit besviken, ledsen, arg men det har gått över fort.

Nu har jag bara tungan, naveln och näsvingen kvar. Sen massa småhål i öronen. Töjningarna har aldrig läkt igen och jag är sugen på att pierca brösten igen :P

FÖRSTA TATUERINGEN

Vid 16 års ålder gjorde jag min första tatuering på studio, fyra vargtassar på höftbenet. Jag hade tjatat länge på mamma att få göra en tatuering. Så några veckor innan jag fyllde 16 så sa jag att det enda jag önskade mig var ett godkännande (så tatueraren skulle vilja tatuera mig), inga pengar eller något till en tatuering. Mamma frågade vad jag hade tänkt mig och vart. Jag berättade och hon sa "okej"… sJag har frågat henne i efterhand vad som fick henne att säga okej bara sådär och hon har sagt att hon tyckte vargtassar var en "fin" idé och att den satt på ett ställe som jag kunde gömma om jag ville.

FORTSATT TATUERANDE

Fick även göra två tatueringar till innan jag fyllde 18 för henne. Den ena är ett tribalhjärta som sitter på överarmen och den andra är en varg som ylar mot en måne som sitter bredvid svanken.

Två månader efter min 18 års dag gjorde jag en tatuering som täckte halva underarmen (draken på bilden), 1½ år senare blommorna och bladen, 7 månader senare fiskarna… Jag vet att mamma tycker att tatueringen är vacker men jag vet inte vad hon gillar att hennes dotter fyller hela armen med bläck (och än är det inte klart på långa vägar). Mormor däremot har sagt ett och annat, hon HATAR mina tatueringar, FRAMFÖRALLT den på armen. Pappa gillar det verkligen inte heller, men han har varken sagt något om mina tatueringar eller piercingar direkt.

Phu, får se om någon orkar läsa detta nu då ;)

Min mamma har själv en stor panter över hela axeln etc - så hon har inte reagerat över mina tatueringar förrän nu. Konstigt nog försöker hon poängtera att jag ska "tänka över det noga" när det handlar om min sleeve och mina planer om min rygg. Antagligen för att det är större projekt än mina små jag gjorde i början. Men utöver det accepterar hon just tatueringar och mina tankar.

Det var värre med piercingar. Dem gillar hon inte riktigt. Men å andra sidan har hon jämt låtit mig göra vad jag själv vill, med min kropp. Och jag började inte pierca mig förrän jag var 18 år, så då hade hon inte mycket att säga till om.

Nu mera är det enda hon ogillar - mina töjningar i öronen. Men dem gör jag mig inte av med. Jag skulle aldrig göra mig av med något, efter vad andra tyckte heller så…

Min pappa har suckat över mina tatueringar som blivit fler och fler. And I dont really care at all. Piercingarna var ännu värre.

Lustigt att människor reagerar mer över piercingar, som man kan ta bort.

När jag var 14 följde mamma efter mycket övertalan med när jag gjorde min piercing i läppen, off center, men på vägen dit bad hon mig göra i naveln istället så jag inte skulle "förstöra mitt ansikte". Mammas sambo erbjöd mig 500kr för att inte göra det och mammas chef bad mamma att övertala mig att inte göra det alls så det var inte helt omtyckt. När jag träffade min syster första gången efteråt fick jag en predikning även där (hon jobbar inom vården och är 15 år äldre).

Jag har alltid fått höra massa gliringar om piercingen men den är en del av mig och nu när jag är 18 har jag fortfarande inga planer på att ta ut den. Däremot planer på att göra fler och nu när jag äntligen fyllt ska jag när pengar finns tatuera mig. Jag har smått börjat presentera för mamma att jag vill tatuera mig, trots att jag velat ha samma motiv sen jag var 14 så har hon inte fått veta något. Hon ignorerar mest det jag säger, kanske hoppas att det ska gå över..

Förstår inte heller det där att piercingar skulle vara värre än tatueringar? :s

Vad gäller piercingar så var mina föräldrar, vad jag kommer ihåg, rätt liberala, gjorde ett par i öronen i mellanstadiet, och när jag var 16 följde mamma med mig när jag piercade tungan, fast klart var det ju ett samtal inblandat om det innan. Hade jag velat pierca annat så hade dom nog gått med på det också..

Vad gäller tatueringar så var dom inte lika liberala, iaf inte mamma. Gjorde inte min första förrän jag var 20-21 tror jag, och sa nog inte till dom heller. Dom fick bara ta det. Efter den första blev Mamma blev sur och tyckte att det var onödigt etc. Pappa visade inte sitt missnöje på samma sätt, fast han inte var nöjd, och drog en skrockig historia om nån sjömanskompis han hade på sjön som tatuerade sig på fyllan..När chocken lagt sig kunde mamma motvilligt erkänna att hon faktiskt tyckte den var snygg, fast viktigt att poängterade "inte på mig"

När jag visade min andra blev hon arg och jag trodde hon skulle klappa till mig, hah..

Numera spelar det ingen roll om dom vet eller inte, jag gör det ändå.. Dom får veta när/om dom ser dom.. Det är ändå för ens egna skull som man gör det..

Piercingar är nog något oaccepterade för att de ser lite mer "trotsiga" ut kanske?

Dock försvinner dom ju inte för att du tar ut smycket, de piercingar jag har har inte läkt ihop trots att jag tog ut dom för längesedan.. Men det gör inget, för dom berättar ändå en historiaom vem man är och vem man en gång var, jag tror man får se det så istället..

Hade aldrig riktigt några tankar på piercingar eller tatueringar i tidigare åldern. Men när jag fyllde 18 och vänner omkring mig dök upp med piercingar så började få tyckte för det.

Började väl töja ena örat när jag var 17 men lät det växa ihop ganska snart, det var mest bara för att testa.

När jag var 18½ bestämde jag mig för att pierca ena sidan av läppen, utan att säga någonting, och hann väl egentligen inte eftersom jag bara "råkade" gå förbi en studio och hoppade in spontant och frågade om tid och det hade dem. Mammas reaktion kommer jag inte riktigt ihåg men var varken eller, pappas första fras var "När skall du ta ut den?"

Mamma har aldrig påpekat piercingen, men pappa har gjort återkommande försök att "det vore snyggare med en liten plopp istället för den ringen, så syns det mindre och ditt leende blir mycket finare då"

Testade det men fick infekton, så snabbt på med ringen igen. Pappa tyckte dock att det var mycket finare med bara en glittrig sten.

Tatueringen gjorde jag när jag var 19, på underarmen som jag bifogar en bild på. Gömde den några månader tills jag slutade tänka på att jag hade den, de fick både syn på den vid samma tillfälle. Reaktionen var, ett intensivt gloende, tysta sekunder och sedan fortsatte vardagen, fortfarande ingen kommentar om den :P

Just nu sitter jag med ring i ena näsvingen och kommer träffa dem nästa vecka, skall bli spännande och se vad dem säger :)

Och när jag har råd skall jag tatuera hela högerarmen ner till handryggen. Då kommer jag förmodligen har flyttat långt hemifrån och haft den ett tag innan de får se den.

Mamma kan tycka taueringar är fint och lite coolt. Pappa gillar dem inte så mycket men han är van efter att ha jobbat på sjön när han var 20-24, så han förknippar nog större tatueringar med sjöbusar.

Fast det stämmer ju visserligen att jag är en buse så jag har iaf en kommentar att komma med ifall det skulle bli en diskution :)

Mina föräldrar spelar för olika lag, så att säga. Mamma (2 st tatueringar) har inget emot tatueringar, men tycker piercingar är för kåkfarare. Pappa (över 4 hål i örat när han var yngre, bara 2 kvar nu, tror jag) har inget emot piercingar, men tycker tatueringar är för kåkfarare. Han säger att hade han varit yngre, så hade han skaffat sig dermals, för det tycker han är väldigt coolt.

Just nu har jag en tatuering och en piercing i näsvingen, jag tror ni kan gissa vem som protesterade om vad. 

Mor- och farföräldrar är det värre med. Morfar tycker det är "fränt" som han säger istället för häftigt med tatueringar, så det är väl inte omöjligt att han faktiskt skaffar sig en snart, han har alltid velat göra taggtråd runt armen. Mormor tycker inte om det, men låter mig leva mitt liv, farmor och farfar däremot. De undrar vad det ska vara bra för och varför man ska skaffa sig tatueringar och de är så säkra på att jag kommer ångra mig om några år. Det tog ett år innan de ens fattade att tatueringen var riktig och skrattar mig rakt i ansiktet när jag säger att jag har tatuering för att det är snyggt. Men det är deras problem inte mitt, de sporrar mig bara att skaffa fler. 

Min pappa som följde på min första tatuering vart lite rörd eftersom jag gjorde till minne av min farmor.

Min mamma tyckte att den var fin inge mer.

Piercingen i tungan tyckte båda var onödigt.

Piercings = Pappa tycker det är fint, mamma säger att jag kommer ångra mig. Fast efteråt flinar hon och sa att det passade (a)

Hon gillar tattoo mer än piercings så dem har hon bara sagt "faan vad fiint", och pappa "Det där kommer sitta så resten av ditt liv." xD

min pappa tycker inte att det är nått problem med att jag tar fler piercingar i mina öron(har 18 hål, varav två töjningar) och när jag var 11-12 år så fick jag i näsan eftersom jag tidigare hade fått en navelpiercing som blev så infekterad så jag fick ta ut den…

men jag har alltid piercat mig själv(utan lov) och när jag har kommit och visat mina "fina", egengjorda piercingar(monroe,off center, septum, navel osv osv) för mina föräldrar så har dom varit väldigt bestämda med att jag ska ta ut dom direkt(annars så kommer min pappa med: "annars får du inte din månadspeng")

men arga har dom aldrig blivit.. bara besvikna. men jag håller just nu på att tjata mig till en monroe eller tungpiercing(går inte så bra:/)

har flera st i min klass som har både Tungpiercing, navelpiercing och helix. så även om jag "bara" är 14 så är jag inte den ända i min ålder med piercingar:)

hoppas att någon fattar min röriga historia;)

Mamma var med mig vid mina första 2 tatueringar. Hon gillade väl inte det, men hon tycker ju vissa av mina tattisar är snygga.

Piercingar bortsett från öronsnibben förstår hon sig inte på, och tycker väl dom är onödiga, och inte vidare snygga heller.

Pappa tycker alla tatueringar och piercingar är ÄCKLIGA! Välkommen till 2000 talet pappa ;)

Mina föräldrar avskyr mina töjningar.  "Det där kommer inte växa igen!" "Du kommer inte tycka att det är fint när du är 30!" Vad vet dok vad jag kommer tycka då? Även om jag säger att det växer igen om jag vill så lyssnar det inte. Dessutom tycker de att det är skitfult och anser att jag inte kan gå på jobbintervju då.

Jag ringde mamma och frågade om jag kunde ringa och beställa tid för att pierca hon bah "ja, visst. Eller, varför det?" jag "roligt :)" hon "okej, kan du inte tatuera dig ist då? jag "nä, jag vill ha en piercing" Hon "okej, gör så"
Och så var det klart, så hon har inget som helst emot vad jag gör och inte. Skulle jag komma till henne nu och säga att jag vill ha en tatuering så skulle hon säkert bara säga okej.

Pappa frågade däremor varför för piercingen och om det va nödvändigt. Men när jag kom hem så sa han "va fint det blev!". Så mina föräldrar säger ingenting sålänge jag betalar :)
har en liten pärla i näsvingen.

#28 hur gammal är du? ^^

glömde skriva det, 16 :p

Min mamma tillät mig pierca mig i näsan som 12-13åring. Min pappa var helt emot det.

När jag precis fyllt 16år så åkte jag iväg med en kompis och hennes pappa och piercade tungan. Min pappa var väll inte så förtjust i att jag skulle göra det men det var ju en dold piercing så han har inte brytt sig så mycket efter.

Piercade naveln gjorde jag som 16åring på en festival utan någons tillåtelse. Dock fick jag ta ut den då den växte ut efter enbart 1 vecka..

Nu har jag bara tungpiercingen kvar, är 19år.

Funderar på att tatuera mig och det har inte min pappa något emot.

Hahaha! I förrgår så hade jag på mig en tröja med transparanta armar så man såg min lilla tatuering. Mamma frågade om min näspiercing var ny och jag fick bekräfta, det enda hon störde sig på var att jag pillade på den för att få bort var som torkat nu när den läker, men annars ingen reaktion.

När hon kommenterade att tröjan var fin så lade jag till "jaaa, den är bra när man skall visa alla tatueringar som jag skall skaffa"

Då frågade hon om den jag hade på armen var äkta.

Började skratta och sade att jaadå det är den.

Hon frågade hur länge jag hade haft den och sade att jag hade haft den i snart ett år och frågade om hon lagt märke till den.

Jo det hade hon men trodde att jag bara hade målat dit den med en permanent touchpenna (som jag brukade göra när jag var yngre för skojs skull)

Hon frågade vad den betydde och sedan så var det inget med det, pappa sade ingenting heller.. så pja.. neutrala reaktioner, känns ändå gött :)

Har septum och har precis bokat tid för min första tatuering.

Mamma är inte förtjust i något av det.  Bad om att få göra snakebites när jag gick i 8:an 9:an.  Det var ett big no no. Lika bra det då jag inte hade velat ha snakebites nu. (Är 18) Dock tillät hon mig att göra septum när jag var 17, efter mycket om och men. Det hon föll på var att septum inte ger några synliga ärr och är i princip en riskfri piercing. Så hon hade inget att sätta emot då det var hennes argument. Jag betalade för piercingen själv och gick till en bra studio. Mamma pratade med tjejen som piercade mig.

Pappa visste inte om att jag hade gjort den, men när den väl var gjord så blev han lite butter såklart, men det gick över på några minuter, sen var det inte mer med det.   Har en 10mm töjning också, men det har dom bara rynkat lite på näsan åt. Det är ett öra liksom, vad ska dom göra?

Till tatueringen.

Mamma gillar inte tatueringar. Pappa gillade dom i måttlig mängd. Han hade själv en.

Men nu när min pappa gick bort tidigare i år så blev det en självklarhet att tatuera in hans tatuering som han hade på armen. Han hade blivit extremt stolt och rörd, det är det ända jag kan säga.
Mamma rynkar väl lite på näsan åt det också, men hon vet att det betyder mycket för mig och jag har försäkrat henne om att jag aldrig någonsin kommer tatuera in något som inte betyder något.

Dock har jag inte vågat berätta för henne att jag har bokat tid för tatueringen nu, men det blir väl att avslöja det imorgon ;)

Mina föräldrar är lite halv strikta eller rättare sagt dom har bestämda åsikter och ganska mycket temprament :P

Från början hade jag vanliga hål i öronen, sedan två till på ena örat. Pappa fråga blir det inte kallt om örat med så mycket metal i :P Sedan fixa jag en helix och en tragus. Tala om det typ två veckor innan inga direkt reaktioner. Är det nödvändigt med så mycket skrot är det enda dom har sagt (vilket jag tycker är lite).

Sen skulle jag piercabröstet. Ringer mamma samma dag och säger jag tänker pierca mig i bröstet. Hon bara du är inte riktigt klok unge! (är 20 år :P) Hon gapar på om att jag är helt störd osv ett tag. Vi lägger på och jag ringer henne igen en stund senare och frågar om hon fortfarande är lika upprörd. Får svaret att nu har jag funderat på det en stund. Just go for it!! ;)

Har jag ett jobb som gör att jag inte kan ha direkt synliga piercingar..

Siter och planerar just nu att tattuera mig.. Pappa säger att om du gör det då ska jag också gå och tattuera mig :P Sedan vill han väl gärna vara med och bestämma hur mitt motiv skall se ut :P får väl se hur det blir..

Haha, jag har alltid varit bra på att övertyga folk vilket i detta fall vart en fördel för mig.
Första piercingen gjordes i 6an, en liten sten i näsan. Det var ingen big deal och hon tyckte det såg bra ut. Hennes sambo tyckte vi gick bakom ryggen på honom och gillade det inte haha.

Piercade läppen förra året i agusti, min mamma hade sagt att näspiercingen var den sista jag fick göra. Men eftersom jag mer eller mindre hade tröttnat på den sa jag att jag kunde ta ut den om jag fick pierca läppen.
Efter många om och men gav hon med sig och läppen vart piercad. Hennes sambo gillade det fortfarande inte, men de har båda vant sig.

Piercade septum för två veckor sen, den var lite mer tricky att få med mamma på.
Men efter mycket tjat och en gnutta ilska fixade det sig med. Fortfarande en arg sambo men gladare eftersom han fick reda på det hela i förväg.
Mamma ångrade sig samma dag men nu tycker hon att det passar mig, men väntar på att jag ska kunna byta till en mindre ring/hästsko haha.

Piercade även tungan i smyg vintern 2009 dock i smyg och lyckades hålla den gömd i ett halvår innan kulan trilla av och jag va tvungen att låta den växa igen. Och den har hon ingen aning om.

Så både possitivt och negativt i guess, mamma hoppades ju på en ring i näsvingen istället för ett septum men…föräldrar vänjer sig i längden!

På mellanstadiet tog jag och mamma lite extra hål i öronen ihop så vi hade 5 var.
När jag var 16 fick jag tillåtelse att pierca naven om jag lovade att inte tjata om andra piercingar tills det att jag blev 18. Överrenskommet!
Har väl hunnit bli 10 piercingar allt som allt.. Endel okej, endel inte uppskattat.

Nu tatuerar jag mig ganska mycket istället.. Till min mors förtret. Pappa håller med mamma.
Mamma tycker att jag borde "växa ifrån" det där snart, men med mina 27 år och fortfarande planer (har tom en inbokad tid nu i sept) så får hon nog snällt bara acceptera att jag är en sån där som förgyller kroppen med färg ;)

Jag betalade min sons första tauering

Han har varit rädd för nålar och blod och jag skojade hela hans barndom med att när han fyller 18 så ska jag tvinga honom till en tatuerare och tatuera in "mamma" på honom och jag ska betala.

Döm om min förvåning när han kom hem och hade beställt tid. Han hade ritat tatueringen själv och jag fick hålla min del av avtalet

Det har blivit några fler tatueringar sedan dess men de har han betalat själv.

#37 Det var ju lite kul

#38 Jag hade aldrig trott att han skulle våga så därför kände jag mig lugn med hotet

Fast lite stolt är jag att det står "mamma"

#39 Ska du vara :)

Jag tatuerade också in mamma på min rygg, fast på finska :)

#40 Vad heter mamma på finska?

Äiti

Jösses, det var inte ens i närheten av det svenska

Hehe nä Inte mycket i finska som liknar något svenskt ord.

min första hade jag planerat länge så den sa mina föräldrar inte mkt om, mamma följde till och med mej mej när den gjordes

men min andra tatuering som jag har på handen möttes inte av lika mycket entusiasm från mina föräldrar (mamma har en liten tatuering men pappa tkr inte om dem alls)

och när jag en dag kom hem med en piercing i läppen jag gjorde själv med en kompis inne på en smutsig offentlig toalett så var det garanterat inte poppis :P

men den blev infekterad efter jag bytte smycke, och har inte piercat mej sen dess

*edit*

min farfar verkligen avskyr tatueringar & piercings, men varje gång han ser mina så tittar han på dem och säger

-de är rätt fina ändå, de klär dej

I går hade vi lite födelsedags kalas här hemma och jag fick lite pengar. Mormor, morfar, brorsan och mamma och pappa var här. När jag sa att jag skulle tatuera mig för pengarna höll mormor på att hoppa ur skorna!

Hade hon vetat detta hade jag aldrig fått några pengar sa hon. Sen var tjafset i gång! Mina föräldrar försvarade nog mig för första gången i mitt liv. Sen tycker inte dom att stora synliga tatueringar eller många tatueringar är snyggt. Men det är ju inte det jag ska ha, fast det fattade ju inte mormor som malde på om att ALLA som tatuerar sig ångrar sig tidsnog osv osv osv….. Morfar har tatueringar från när han låg på sjön, men han vågar inte annat än hålla med mormor. Hans försvar till sina tatueringar var att han inte ville bli kallad mes! Så när alla andra tatuerade sig gjorde han det med…

Har väl inte berättat hela sanningen, de vet att jag har tatueringar, bara inte hur långt de sträcker sig, hade inte tänkt ta av mig mina boxers på nästa julmiddag ändå, än så länge har jag inte fått några reaktioner från allmänheten, men kan vara för att det inte är något man pratar högt om och för att jag är singel, och inte precis "ränner runt". :I När jag hade piercingar i ansiktet, på den tiden innan man gick på universitetet, så fick man lite roliga kommentarer om hur man råkat ut för hålslagen, men annars… nope. Det är så mainstream med tatueringar och piercingar nu för tiden att gammlingarna slutat bry sig, om man inte bor i någon håla that is.

#47 Vill bara inflika:

 Jag skulle inte hålla med om att tatueringar är mainstream. Jag tatuerar mig för min skull och ingen annans. Men du får gärna förklara vad du menar med mainstream. :)

#48 Det vill säga att tatueringar i väst har transcenderat från att ha uteslutligen förknippats med socialt utstötta, tungt kriminella och amerikanska skeppare, till att bli en mer social accepterad form av vilken kroppsutsmyckning som helst med eget mediabevakat mode och trender. Helt enkelt en ny tankefigur på en gammal diskurs. Det är ingen som ryggar tillbaka av en tatuering längre, vi kan jämföra det med hur den äldre generationen som var mest konservativa mot 50/60-talets rockmusik idag har dött ut, och rocken har fått både subgenres och en nystart genom bredare mediabevakning. De flesta 70+´are idag som har legat i flottan flera tatueringar, de är mindre konservativa än generationen innan, var och varannan person har någon tatuering eller en piercing, det är mer ovanligt att bära färgade kontaktlinser än att tatuera sig…

De har inte sagt så mycket. Jag gjorde min första piercing vid 18 och hade talat om det ett tag innan jag gjorde det. Min första tatuering var först vid 24 och då hade jag också pratat om det ett tag. Jag har bara naturmotiv som tatueringar så det finns inget stötande i dem. Att jag gjorde min första tatuering vid 24 gjorde nog att mina föräldrar förstod att det inte var en impulsiv tonårsidé. Min pappa är mer negativ, men jag bryr mig inte om vad han tycker - det är ju min kropp (och mina pengar). Mamma förstår att jag nog kommer att ha många tatueringar om ca 10 år. Funderar på en halvsleeve och lite på benen efter att jag lasrat bort allt hår på dem.

I slutändan handlar det bara om mig och vad jag vill.

#49  Jag skulle snarare säga att tatueringar är mer accepterade idag isf. Inte att det blivit något mainstream jippo. Men tackar så hjärtligt för ditt utförliga svar. Nu ska vi sluta kapa tråden. :)

jag fick inte pierca mig på studio för morsan så jag gjorde (amator) piercing hos en kompis som piercar sen når jag kom hem så gick jag frm till morsa och böjde mig fram och peckade. morsan: du fick inte. jag: men det gjorde jag ändå ^^ 
min familj är väldigt chill så hon blev inte arg, och nu får jag pierca mig på studio fast inte i tungan har hon sagt :)

Jag gjorde mina utan deras vetskap när jag var 16. Jag var lite lömsk för de hade som argument att "vart man än piercar sig kommer det synas, det går inte att dölja" men de upptäckte dem inte på över ett år. När jag sa det då vart hon mest paff över att hon inte märkt dem. (tungan och naveln)

Gjorde en septum för några veckor sedan med som de visste om men de tycker inte alls om den. De skämtar om den varje dag typ "akta så du inte fastnar i en magnet" och kallar den Järnskrotet i näsan. haha

"Du är inte min son!!"

Nää skoja bara, mamma blev bara lite sne och sen var det inget mer:P

Mina har inte direkt brytt sig faktiskt :)

#49 Fast jag tycker att det du säger inte låter helt rätt i mitt huvud. Det är inte mainstream att vara tatuerad, det är vissa motiv som är mainstream.
Lite som att säga att alla frisyrer är mainstream, de flesta klipper sig ju, men det är stor skillnad från frisyr till frisyr.
Skulle alla tatueringar vara så mainstream så förstår jag inte varför folk ska diskutera mina tatueringar eller mina placeringar av tatueringar när jag är ute.. Framförallt inte när de jag pratar med själva har någon tatuering. Det är motiven och färgerna som gör att det sticker ut och gör att folk reagerar. :)

Jag gjorde min första tatuering i ren impuls, dock ångrar jag inte mig en sekund!!

Det gick till så att min systers man nyss köpt sin tatueringsmaskin mm och jag var med. ( Låter illa med en hobby-tatuerare i vissas öron, jag vet, men han var super duktig!) jag sa att jag var väldigt sugen på att tatuera mig. Gjorde som så att jag ringde till mamma, egentligen mest på skämt för jag var bomb säker på att hon skulle säga nej, hon hade tidigare sagt nej till att jag piercade tungan.

Mot min förmodan sa min kära mor "jaaa det kan du väl få göra, något litet.." Så min kära tatuering på benet fastnade och mamma blev lite småsur över att den var så "stor" hon hade förväntat sig typ en nyckelpiga.. Dock accepterar hon det fullt ut, och pappa bryr sig inte alls!

Gjorde en till tatuering efter det, också hos min systers man ovch den fick mamma veta om först efteråt men eftersom att hon accepterade den första var det inga problem.

Fick inte pierca min tunga alls, vilket jag gjorde endå. Mamma upptäckte den och jag fick plocka ut den. Sneaky som jag är piercar jag mig igen och har piercingen än idag, (gjorde den 2009), fast mamma vet inget nu!

På lördag gör jag äntligen min tredje tatuering, mamma är väl sådär glad.. Fyllde 18 år igår så jag tog mig friheten till att beställa en tid i en studio den här gången, men mamma gillar inte att jag ska ha den på armen, det struntar jag rätt mycket i! (A)

Nu har min pappa en piercing + två små tatueringar och min mamma har en tatuering men dock så är dom kanske liiite emot vissa typer av utsmyckningar på kroppen.

Samma dag som jag fyllde 14 gick jag och piercade tragus utan att fråga mamma, visade det när jag kom hem sen var det inget mer med det. Vet inte om min pappa vet någonting om att jag har den, haha! Augusti 2010 (var fortfarande 14 år) så tyckte pappa att jag skulle pierca naveln (det var hans idé), fast jag ville men trodde inte jag skulle få. Men jag frågade mamma och hon sa att det fick jag sålänge jag själv ansvarade för det och "själv får betala operationen när den blir infekterad", så jag åkte till min pappa och han betalade den. Sen tyckte mamma den var jättefin, så ingenting mer med det. 

November 2010 när jag precis fyllt 15 så frågade jag om jag fick pierca tungan och det tyckte inte mina föräldrar lika mycket om men jag hade mitt argument att min syster fick pierca tungan när hon var 14. Så jag och pappa åkte och piercade tungan.

Den 15 december ska jag gadda mig på höften. Mamma sa ingenting mer än att hon ville följa med när jag skulle göra den! Fast hon tyckte det var lite slöseri med pengar. Pappa sa bara att det var dumt. Men det är mitt val. Men för min del räcker det i alla fall med piercingar nu, så det blir tatueringar för min del. Och jag fyllde 16 den 16 november så jag är alltså 16 år! :-)

Har bara tungan piercad (och töjda öron). Mina föräldrar var emot allt som inte satt i öronen innan jag fyllde 18. Jag frågade ofta om jag kunde få göra det ena och det andra, men idag är jag glad att jag inte fick. Hade nog haft en himla massa skrot i ansiktet annars. :P Öronen hade de inget emot så länge jag inte gjorde de överdrivet stora, men jag är helnöjd med mina blygsamma 8mm och skulle inte vilja ha större/mindre. :) Plockade även ut resterande örhängen då jag inte tyckte att det passade (ca. 5-6st utöver de töjda hålen)

Två dagar efter att jag fyllt 18(fyllde på en lördag) gick jag till den piercingstudion jag ansåg vara bäst. Jag hade sagt till min far flera gånger att jag skulle pierca tungan, men jag tror inte han tog mig på allvar. Min mor var mest orolig över infektionsrisken, men mer än så sa hon inte utan hon ansåg att det var min kropp och jag bestämmer själv. Efter att min Tungpiercing blivit gjord tog min vään som följde med mig en bild som jag mms:ade till min far. Han fick nog en smärre chock, men idag bryr han sig inte nämnvärt.

Pratar alltid om mina framtida tatueringsplaner med min far och han ger mig sina tankar. Han gillar tatueringar, men vi har delade meningar om vad vi tycker är snyggt och inte. Mor min har en tatering själv så hon hejar mest på när jag berättar om mina tatueringsplaner. ^_^

Tycker det är bra att föräldrar sätter gränser när det kommer till piercingar och speciellt tatueringar när man är under 18. Hade jag tatuerat det jag ville ha när jag var 16-17 hade jag ångrat mig så mycket idag. Skulle kännas som en stor slöseri på hud där jag kunnat sätta något snyggare. ;)

Gjorde hål i öronen när jag var 13, då var mamma med och även betalade. Även när jag fick göra min då vid 14 års ålder efterlängtade off-center labret så var hon med mig. (den är ute nu, men saknar den lite!) När jag piercade naveln gick jag dit själv, men med hennes bekräftelse och tidigare kontakt med studion. Sedan har jag bara gjort extra hål i öronen brevid de vanliga och en helix som min mamma även då var med när jag tog.

Angående piercingar så har min pappa alltid tyckt att det varit onödigt. Haha, han kallade min labret för "fästing på läppen" och sa att han kunde knipsa av den med en tång om jag ville. Dock med glimten i ögat såklart, han tycker att det har varit ganska fina saker jag gjort också. Speciellt piercings med glitterstenar. Enligt pappa är det helt upp till mig vad jag vill göra med min kropp och han litar så mycket på mig för att han tycker att jag tar kloka och genomtänkta beslut.

Om tatueringar så har mamma aldrig varit emot det, hon har själv en väldigt liten på armen föreställande en orm som hon gjorde i thailand för 20 år sedan ca. Hon låter mig göra det utan tvekan, sålänge motivet är fint och genomtänkt såklart. När jag sa till pappa att jag nu hade bestämt för att tatuera mig så var han väl heller inte då så jätteförtjust, men när jag förklarade meningen bakom den (den ska bli en minnestatuering av min bästa vän som gick bort) så förstod han, och när jag visade den utskrivna texten som jag noga valt ut sa han att "Ja.. skrivstil är ju fint".

Så sammanfattningsvis så har alltid mina föräldrar gett mig väldig frihet, jag har aldrig haft några strikta förbud. Jag själv tycker att det är väldigt skönt.

De första hålen i öron när jag var 12 var en baggis (fast då hade jag ändå tjatat ett tag eftersom alla mina kompisar redan hade sen flera år tillbaka). Fick t.o.m. hålen i present utav mina kusiner (som antagligen pratat med mina föräldrar).

Näsvingen förra året var inte helle särskilt mycket tjafs om, jag hade tänkt igenom den väl och har faktiskt en kusin och också har det. Mamma tog det bättre än vad jag trodde faktiskt och pappa, ja, han säger väl inte så mycket.

Igår gjorde jag helix i vänsterörat och ett till hål i höger örsnibb. Jag pratade med mamma om det innan, förklarade att det var välgenomtänkt osv. Hon tyckte det var okej, jag är trots allt 18 och får bestämma själv. Hon avslöjade t.o.m. att hon själv hade funderat på att göra samma sak för kanske 6-7 år sedan, och ja, hon var ju inte direkt i min åldr då, ;). Nu efteråt lyckades jag klämma ut henne att hon tyckte att det var ganska fint, men att hon kanske tyckte "att jag gjorde lite många hål". Men det är ingen som klagar och jag själv är supernöjd med mina piercings!

Inga av saker har varit spec uppskattat ^^'' Men eftersom dom fått veta allt i efterhand har det mest varit så att dom inte kunnat säga så mycket. Dom har väll vant sig lite nu med… Dom reagera inte ens på att jag hade knall-orange hår när jag träffa dom sist. Min farsa sa till och med att det såg bra ut, men tror han sa det mest för att vara trevlig…