Jag är ju involverad i den gruppen, gjorde min första tatuering igår, nästan 17 år gammal.

Jag tycker att det hänger på att idén om ens tatuering är väldigt utstuderad och genomtänkt länge, och att den helst har mening när man ändå är så ung. Gör man något bara för att det är snyggt eller trendigt så är det ju större chans att ångra sig sedan, om man tycker annorlunda vid 30 till exempel.

Jag själv till exempel gjorde min tatuering såhär tidigt endast för att min bästa vän gick bort i oktober, och då kändes det skönt att göra en hyllning till honom nu. Jag vet att jag aldrig skulle ångra min tatuering, för att jag vet så säkert att jag aldrig skulle ångra vänskapen med denna person.

Och många säger att det bara är oseriösa studios som tatuerar under 18. Studion jag gick till var väldigt ren, allt var sterilt och tatueraren var så sjukt duktig och noggrann. Dessutom skulle de inte tagit emot vilket motiv/placering som helst på en 17 åring, inte ens en 18 åring.

Jag tycker att allt beror på förutsättningarna.

Jag gjorde två stycken som 15 åring och 16 åring. Som tur är gjorde jag små motiv, så de är påbyggda idag. Hade inte varit nöjd med de motiven idag.

Så jag anser att man ska vänta och anser att seriösa studios tar sitt ansvar och inte tatuerar de som är under 18. Man kan känna att det verkligen är rätt när man är 15, och då gör det ju inget om man väntar några år till, för det lär ju kännas rätt även då. Eller så har man mognat en del och har kastat bort den iden. Under tonåren ändras man mycket, i både kropp och knopp.

Jag hade tänkt mig något i denna stilen (bild ifrån google), storleksmässigt samt färgmässigt. Dock lite blommor istället för stjärnor. Tatueraren ritar alltså om tatueringen så den blir personlig. Men jag är 100% säker på mitt motiv och jag känner att det är ju ingen tatuering som är dömd för att ångras. Hade varit en annan sak om jag skrivit "I <3 ÖL" (till exempel, dricker inte öl…)

//Bild borttagen då rättigheterna saknas.

#3 Länka till bilden istället. Man får inte ta bilder från google om man inte fått tillåtelse av bildägaren.

Jag råder dig till att vänta med tatuering.

Ber om ursäkt. Nja, jag är säker på denna tatueringen. Tycker det är ett motiv som jag nog inte kommer ångra. Men varför råder du mig att vänta? =)

http://amandaajuhlin.blogg.se/images/2010/b152060636_114594055.jpg

#3 Det är jättefint! Men hur länge har du haft idén? Jag har haft många idéer jag velat göra, men några jag velat gjort för att de är snygga och "personliga" i utseendet har jag nu bara tappat intresset för. Den jag tillslut tatuerade in hade jag tänkt på i 3 år, hade mycket väl kunnat vänta lite till, men det var denna livsförändring som fick mig att ta beslutet att göra den för min egen skull, nu. Inget påhopp om att du kommer ångra dig, vill bara tipsa om att tänka över saken. :)

Hur snygg man än tycker att den är just nu så är det värt att tänkas på. Gäller dock även för de som är över 18 tycker jag, det finns inget som bevisar att de skulle ångra sig mindre senare bara för att de uppnått en siffra i ålder. Personlighet, ställningstagande och mognad sitter så mycket djupare än så.

#5 Det ser du i mitt inlägg #2.

Man förändras mycket under tonåren. Det du är säker på idag behöver inte alls vara lika säkert om några år.  Det finns en anledning till att seriösa studios har en 18års gräns. Och jag vet inte med dig, men själv föredrar jag att göra mina tatueringar hos seriösa studios.

Vill man verkligen ha en tatuering, så gör man sig själv en tjänst om man väntar några år. Tycker jag.

Hon som ska tatuera mig var väldigt noga med att hon inte tatuerade folk under 18 på halsen, handleden eller armen. Och hennes kollegor tatuerade inte folk under 18. Därav kan jag tycka att studion verkar vara seriös.

Jag kan känna att denna tatueringen har en "historia" i mitt liv, att det var en stor sak. Min första tatuering. Och den stora stjärnan i mitten (som kommer vara en blomma eller något istället), är till min familj och stjärnorna som ska vara lite "utanför" är till min farmor och farfar som gått bort. Om jag inte gör denna tatueringen kan jag säkert tycka "nej den hade jag ångrat" när jag är äldre. Men om jag väl gör den så är den ju en del av mig. (Svårt att förklara hur jag menar). =)

#8 Okey, för mig är den inte seriös just eftersom hon gör det på så unga människor :)

Du gör ju som du själv vill. Jag kan bara råda dig till att låta bli. Den här kommentaren får mig ännu mer att tycka att du ska vänta;

"Om jag inte gör denna tatueringen kan jag säkert tycka "nej den hade jag ångrat" när jag är äldre."

#8 Jag förstår dig. Jag tycker att ditt budskap med den var fint också, sålänge du verkligen har tänkt igenom den och känner att du vill ha den som en del av dig själv hela livet ut, så har jag ingen rättighet att säga vad du ska och inte ska göra.

Jag tycker att alla ska få bestämma över sin egen kropp och vara nöjda (eller missnöjda) beroende på vad de utsmyckat sig med. Tycker att det är upp till en själv.

Sålänge man trivs!

#9, med den kommentaren menade jag att vissa kanske tycker så om ett motiv de valt när de var unga. Men jag kommer inte göra det. För mig är det inte ett motiv som jag känner att jag kommer ångra =)

#10, Tack =)=) så glad jag blir när du säger så! Det är precis så jag också tycker =)

Jag håller med Hera. Man kan omöjligt veta som ung vad man kommer tycka i framtiden. Jag ångrar själv sådant jag bara gjorde för två år sedan, det svänger REJÄLT kan jag säga som en som är i samma åldersgrupp som dig.

Om den är så viktig som du säger gör det inget att vänta några år och gå till en seriös tatuerare (den som tatuerar en minderårig är inte seriös). Då vet du ju att det är det motivet du vill ha och att du inte kommer ångra den :)

Jag håller med om att det är ens eget val men om man frågar på internet får man räkna med negativa svar också.

Håller med Hera och SweetRose.

Jag är så glad att jag inte hade råd att tatuera mig i tonåren, då jag hade flera idéer som jag tänkt på länge och så gärna ville ha. Några år senare kunde jag inte fatta att jag ville göra de sakerna..

Gjorde min första tatuering när jag var 18 år och den var jag nöjd med de första 2 åren, sen har den väl mest hängt kvar - har varken direkt ogillat den eller tyckt om den. Förra året skulle jag göra en större tatuering på samma ställe och valde att täcka över den gamla.

Jag tycker också man ska göra som man själv vill och inte lyssna för mycket på andra. Men just i tonåren har man så mycket idéer om allt möjligt i livet som man ändrar sig om hela tiden, de flesta är rätt ombytliga i den åldern Därför avråder jag från att göra en tatuering i den åldern.

Varför kan du inte vänta något år med att göra den? Varför måste det ske nu?

#13, Det spelar ingen roll vart man frågar för man får inte alltid bara positiva svar. Jag frågade här för jag ville veta olika åsikter.

#14, denna idén har jag haft länge. Alltså att ha någon tatuering som representerar min familj utan att skriva namn på min kropp etc.  Just bilden jag länkade var att visa storleken och vart den skulle sitta på min kropp =)=)

Jag vet att jag hade kunnat vänta men det vill jag inte. Är liksom så säker på hur jag vill ha den.

Sen kan jag även tycka att jag piercade mig första gången samma dag som jag fyllde 14 och då började jag med sånt tidigt så då känns det liksom som att då kommer tatuering också tidigt. Dock har jag ju väntat ett tag med det.

#15/#16 Men du är ju inte intresserad av att lyssna på några avrådande svar. Då är det ju konstigt att du väljer att fråga om råd, varför gör du det bara inte?

#17, Jag är intresserad av vad folk tycker allmänt, inte just om mig. Om du läser första inlägget här (alltså #0), så står det inte "vad tycker du om att jag som 16 åring ska tatuera mig?". Jag ville veta vad folk tycker helt allmänt. Och jag vill veta varför ni inte tyckte att jag skulle göra det, när ni skrev det. Läs om, läs rätt.

Varför gör du bara inte det? Jo men du, jag har ingen specialkraft som spolar fram tiden. Har bokat tid den 15 december.

#10 Handlar inte om att någon försöker bestämma vad TS ska göra.
Däremot delar vi med oss av våra erfarenheter och våra åsikter och kloka råd. 
Man vill ju inte att någon ska ångra sina tonårsbeslut i vuxen ålder. Risken för det är stor. Men, det tror man inte själv när man är i den åldern och man känner sig så säker.

Sen är det upp till TS att ta till sig det eller inte. Tror alla är medvetna om att vi själva bestämmer över våra kroppar :)

Jag startade denna tråden för jag har läst rundor lite på andra forum om vad de tycker om att folk under 18 tatuerar och/eller piercar sig. Därför tänkte jag fråga här med. Så från början startade jag inte denna tråden för att fråga vad jag skulle göra. Jag tar dock åt er av eran åsikter, även om det är  jag som bär ansvaret över hur jag ska göra =)=)

För två år sedan då jag var i TS ålder ville jag extremt gärna ha en tatuering på handleden och en i nacken. Var 100% säker i över ett halvår att jag ville ha dem men som tur är tvärnekade mina föräldrar. Jag borde nog gå och tacka dem nu att de hindrade mig från att göra två stora misstag.

Som sagt, man kan omöjligt veta vad man kommer tycka och tänka om något i framtiden. Speciellt som tonåring.

#20 Blir lätt att man får lite mer än det man ber om i trådar :) Alla vill ju väl :)

#21, Men om du hade haft tatueringarna, tror du inte du sett dem på ett annat sätt då? =)

Jag gjorde min tatuering när jag var 19 men skulle inte varit helt fel att vänta lite till… Den har nämligen förflyttat sig iom att min kropp fortsatte att ändras även därefter. Den satt från början mitt på mina revben, nu är den halvvägs uppe på undersidan av bröstet O.O Har bestämt att jag ska bygga på den neråt så det ser lite bättre ut och inte så mycket "MY BOOB IS IN YOUR FACE!!!"

#19 Nä, däremot skrev jag att jag inte skulle lägga någon mer åsikt i det och påstår att det som sagt, är ens eget ansvar.

Jag håller med dig, därför skrev jag också som jag skrev, om att man ska ha tänkt sig för och lagt ner tid på att fundera. Det är något man verkligen ska stå för/vill ha resten av livet. Sen väljer jag att inte bry mig mer om att argumentera över åldern eftersom jag själv sitter i samma båt. Däremot tycker jag det är viktigt hur man har tänkt om tatueringen.

#23 Nej absolut inte. De skulle inte alls passat till min stil jag har nu. Jag ville ha dem under en längre fas jag hade som tonåring, nu när jag gillar skjortor, kavajer och lite mer "vuxna" kläder eller vad man ska säga så skulle det inte sett bra ut alls. Det var inte så snygga motiv heller tycker jag nu.

#23 Jag kan svara för mig.
Jag gjorde ju två tatueringar vid 15 och 16 års ålder. Var stensäker på dom.
Jag ångrade dom verkligen några år senare! Är fruktansvärt glad över att jag ändå var klok nog att göra dom små, så det var lätt att förändra dom när jag blev äldre. Hade jag gjort dom stora hade det varit katastrof.

Nu ser dom inte alls ut som orginalen, och nu är jag stolt över dom.

Tack för eran svar! Det enda jag funderat på är hur de kommer bli i framtiden när jag är gravid.

#28 En del får massor av hudbristningar i huden då de blir gravida, och det förstör tatueringar tyvärr. Andras hud är normal hela tiden, och tatueringen kan se normal ut efteråt, kanske lite sliten.

Jag tycker egentligen inte att man ska tatuera sig förrän vid 20 års ålder tidigast..

Jag visste ju precis vad jag ville ha när jag var 15-16! Jag var ju helt säker på vad jag skulle göra.. Och när jag var 17 visste jag ju att jag absolut ville ha en annan liten tatuering jag istället för en första idén.
När jag var 18 gjorde jag min första tatuering. Det var en ny idé då jag vuxit från de andra…
Det finns en tatuering som jag faktiskt kallar för min lilla "skamfläck" och det är den jag gjorde när jag var 18!

De andra är jag nöjd med! Så från 22 och uppåt har jag gjort förnuftiga val. Man vet så mycket när man är tonåring. Och man är ofta både naiv och extremt "ovetande" om hur världen verkligen fungerar. Detta avspeglar sig lätt.

#18 Jo, jag har läst och läst allting, inte vet jag om du ändå menar att jag läst "fel" eftersom du uppmanar mig att "läsa rätt". Mina åsikter kvarstår. Vart har jag läst fel menar du?

Nej, jag förstår givetvis att du inte kan spola fram i tiden, och jag tror nog att du förstår att det inte var så jag menade. Men förklarar ändå. Jag menade att varför bestämde du dig inte bara för att göra din tatuering och gjorde den? Varför valde du att gå in här och fråga vad folk tyckte? Om du bara var intresserad av vad folk tyckte i allmänhet borde du nog tagit bort sista raden i ditt huvudinlägg. Självklart kommer folk komma med "personligare" råd och frågor till dig när du valde att berätta att du själv planerar att tatuera dig.

#31. Jag har inte frågat i mitt huvudinlägg vad någon tyckte om att jag skulle tatuera mig och att jag är under 18 år. Den sista raden var bara ett tillägg att jag var en av dem som ska tatuera sig och är under 18 år. Jag har gått in och beställt tid och jag frågade ju som sagt var folket här tyckte om unga i allmänhet som tatuerar sig. Inte just mig. Jag ville veta vad andra tycker.

-

Jag sa faktiskt till min 17 åriga klasskompis förra veckan att hon inte skulle tatuera sig eftersom att när hon blir äldre kommer hon att ångra sig. För det kommer hon när hon har mognat. Men hon är helt 100% säker på att hon inte kommer att ångra sig, fast att jag VET att hon kommer göra det. När hon har tatuerat sig kommer jag bara vänta till hon säger att hon ångrar sig. Men jag är faktiskt säker att jag inte kommer ångra min. Sen om något år ska jag även tatuera in "Linda" i nacken, rätt smått. =) (vet inte varför jag skrev det.. Ville skriva av mig)

#32 Nej, jag vet att du inte frågat om just dig själv. Men det var det jag försökte förklara i #31 att om du bara skrivit första delen av ditt inlägg;

Vad tycker ni angående det där med att allt fler tatuerar sig under 18 år? Tycker ni det är fel, rätt eller att alla borde vänta? Tror ni det är större risk att man ångrar sig när man tatuerar sig ung?

Då tror jag knappast att någon skrivit något specifikt till dig och om dina tankar på tatueringar utan bara svarat helt allmänt. Men när du lade till;

Jag själv är 16 och ska snart tatuera en sorts stjärn-tribal på höften. =)

Då är det ganska givet att DU kommer få kommentarer om DINA tankar. Om du förstår hur jag menar

Förstår inte alls din logik nu?

"Jag sa faktiskt till min 17 åriga klasskompis förra veckan att hon inte skulle tatuera sig eftersom att när hon blir äldre kommer hon att ångra sig. För det kommer hon när hon har mognat. Men hon är helt 100% säker på att hon inte kommer att ångra sig, fast att jag VET att hon kommer göra det. När hon har tatuerat sig kommer jag bara vänta till hon säger att hon ångrar sig. Men jag är faktiskt säker att jag inte kommer ångra min."

VArför kommer din kompis ångra sig, men inte du, som dessutom är ungre?

Eftersom att enligt mig är mitt motiv mognare. Hon ska nämligen tatuera in en playboy-kanin på svanken.

Spelar ingen roll om motivet är "moget" eller inte. Tankarna kring allting förändras för varje år som går.
Jag hade önskat att min mamma varit hård och sagt nej. Men jag får skylla mig själv. Jag ångrar inte tatueringarna i sig, jag ångrar mina val.

I mitt eget fall, så tatuerade jag mig när jag var 15 år, första gången. Den andra tatueringen kom till när jag var 16 år och den tredje när jag var 17 år.
Även om man anses som "vuxen" i 18 års ålder, ser jag inget som påvisar att man kan ta bättre beslut i den åldern heller. Inte förrän jag var 21 ~ började mina tankar och åsikter stadgas. Och det var faktiskt då jag gjorde mitt första motiv jag älskar.

Jag var väldigt säker över mina motiv när jag var i 15-17 års åldern. Nu är det dem tatueringarna jag är allra minst stolt över. Den jag gjorde som 15-åring vill jag allra helst göra en cover-up på nu - så jag slipper se skiten.

När man tatuerar sig som ung så kan man hamna hos en oseriös tatuerare. Och i mitt fall få en sned och dåligt gjord tatuering, som ser allmänt hemsk och tråkig ut.

Sedan förändras även kroppen, då vi växer och formas i den åldern. Jag ser inte ut som jag gjorde som tonåring, längre. Då mina höfter poppa ut i 22 års åldern etc.
Som i "NinaCrown's" exempel. Tatueringen kan få en helt annan placering om man tatuerar sig på ett utsatt ställe - medan vi förändras.

- Om man är så säker på motivet kan man vänta några år till. Är man fortfarande säker, så gör det. Lite väntan kan göra under.

Herre min je! Jag tror jag just skrev en novell.

Jag gjorde min första tatuering när jag var 17, den är inte direkt något jag är stolt över idag. För det första så tycker inte jag att studios som tatuerar folk under 18 är seriösa, inte någon. Och sen blir det oftast lite halvkasst resultat.

Jag kommer tatuera över min när jag får chansen. Jag råder dig verkligen att vänta tills du är 18, och om du fortfarande är sugen på samma då. Ja då kan du göra det. Men inte vid 16 års ålder, nej. Hoppas du verkligen tänker över beslutet.

Jag är inte samma person som när jag var 16, inte alls.

Klart jag har tänkt över mitt beslut. Har tänkt på detta länge. Jag kommer känna att tatueringen är från en period i mitt liv och OM jag ångrar den när jag blir äldre så ja, den dagen den sorgen helt enkelt.

Ska faktiskt tatuera mig i januari också =)=) längtar!

jag ångrade min första tatuering, dock inte själva motivet men jag ångrade verkligen att jag inte kollade upp tatueraren mer och att jag inte disskuterade priset mer och hur texten såg ut och placeringen. När jag gjorde den var jag inte 18. Jag var nöjd med den tills den läkte ihop, sen skämdes jag nästan för den. Så samma dag jag fyllde 18 gjorde jag en cover-up och är nu väldigt nöjd! Så tänk efter mycket noga och planera tatueringen och vart du ska göra den noga. Så slipper det bli som jag. Det enda jag tänkte på var att jag verkligen ville ha en tatuering, längre än så tänkte jag inte.

laddar upp en före och efter bild på min tatuering.. på bilden är den nya tatueringen nygjord, så färgerna har ju bleknat lite nu.

Jag orkade inte läsa genom allting, men reagerade på ditt motiv. Att några av dina avlidna släktingar ska vara lite utanför. Nu är jag rätt pessimistisk, men alla kommer ju att dö, så hur blir det med dom som är "innanför" när de avlider?

Sen så tycker jag att man ska vänta tills man blir 18. Personligen tycker jag att det till och med ska vara 20-årsgräns. Men det är mina åsikter och du frågade ju om dom.

För 10 år sedan tyckte jag många saker va superrätt. Idag är jag en fullkomligt annan människa.

Enda anledningen tror jag varför jag inte ångrat mina tatueringar jag gjort vid ung ålder är för att jag just blivit tatuerare själv, att jag inte tar dom på lika stort allvar som andra gör (på mig själv, andras tatueringar är på fullt allvar) och tänker: äsch, de kommer bara vara en i mängden.

Något som jag går efter är: Sitter man i massvis med år och inte -vågar- göra den så är risken stor att man kommer ångra sig.

Är man ung och supersäker ska man passa sig för sig själv.

Sitter man och velar på motivet kan man antingen få inspiration från en tatuerare om man har brådis (vilket jag inte tycker man bör ha) eller så tatuerar man sig inte förrän man gillat samma motiv ett bra tag.

Och att gå efter "treder" är bara dumt.

Som sagt, mina åsikter. ingen behöver älska dom.

Jag tycker att åldern inte spelar någon större roll i det där med att ångra sig. Jag vet många som tatuerat sig i 25-årsåldern som ångrat sig några år senare, och äldre. 

Men självklart är det ju lite extra då man är ung. Då jag var 13-14 så ville jag göra Tokio Hotel-märket på halsen, när jag var 15 så ville jag göra Svampbob Fyrkant på armen och det slutade med att jag, en månad innan jag fyllde 17, gjorde omslaget till en bok som jag älskar och som betyder mycket för mig.

Jag är så glad över att jag inte fick/kunde göra mina tidigare idéer, och jag har inte ångrat min tatuering en enda gång sedan jag gjorde den i februari detta år.
Grejen är ju då att jag även tatuerade in något som både ser bra ut och som betyder något speciellt, så därför är jag ju rätt säker på att jag inte kommer ångra mig senare. Men vem vet, det kanske jag gör.

18-årsgräns är ju absolut bra, man bör inte få bestämma över sin kropp så extremt då man är yngre. Men att tatuera sig när man är under 18 om man är mogen i sinnet och faktiskt vet att det är något som man vill bära med sig hela livet så tycker jag att det är helt kanon. Såklart, om föräldrarna är med på det hela och om man hittar en BRA tatuerare.

Tatueraren som jag gick till hittade jag ett halvår innan jag gjorde tatueringen, och jag bestämde mig för honom just för att han var(är!) riktigt, riktigt duktig, vet vad han håller på med, arbetar i studio, osv.

Så självklart. Men att åka till en polares storebrors kompis som nyss skaffade ett tatueringskit och göra en tribal är ju kanske inte det bästa, om man säger så. 

Här är min gadd! (som jag är riktigt stolt över och visar överallt där jag får chansen) 

#43 Har du bild på när den var precis nygjord?

#44 Det har jag. 

Tagen direkt av tatueraren själv!

Där är det ju blod och överflödig färg kvar också.

#45 Kul :)

Nu vill jag inte vara sån, men är det meningen att färgen ska vara så där ojämn? (Vet inte hur det egentligen ska se ut)

#46 Haha! Det är meningen att den ska se målad ut, då originalbilden är en "grottmålning" (det är menad att vara en sådan i varje fall). 

Så jag och Fredrik pratade lite om det där innan, och sedan var det rätt svårt just där i början att få till färgen jämn med allt rött och blod, så han sade att om jag ville så kunde jag komma och fylla i (gratis) då den läkt, men jag tycker om den som den är.

#43
Under tonåren sker det väldigt mycket med både kroppen och knoppen. Man mognar under dessa år( de flesta i alla fall ;). Därför är risken mycket större att man kan komma att ångra sitt just då" så säkra val".
Det är förändringens tid, eller förvandlingens om man så vill.

Självklart kan man komma att ångra sina tatueringar som man gör som vuxen också, men då handlar det många gånger om att man inte tänkt igenom sitt beslut, inte om att man plötsligt förändras i sitt sätt att tänka och vara, undantag finns självklart.

#47 Inte meningen att dissa din gadd men det kanske du fattar :P

Ja röd är en rätt svår färg, och det är ju kul att du ändå trivs med den, men jag som tatuerar själv kan ju se precis vad han gjort med nålen och så :P

#49 Kanske det, men han är ingen dålig tatuerare(det lät som att det var något sådant du indikerade till), väljer honom framför de flesta tatuerare i Sverige faktiskt om det inte är något speciellt som t.ex porträtt som jag inte vet om han ens har tränat något på genom åren. 

#50 Jag har inte sett något annat han gjort så jag tänker inte uttala mig, och jag riktar mig inte till dig nu i mitt uttalande jag tänker göra, men det är en allmän folklig uppfattning att vissa är bra tatuerare bara för att de har/jobbar i en studio. jag vet en studio jag inte tänker nämna namnet på (eftersom jag inte tror på skitsnack på det sättet) där de har varit populära i otaliga år, men inget de gör ser bra ut.

Det enda som krävs för att starta studio är att ha en lokal godkänd av miljö och hälsa, sen behöver man ingen utbildning eller talang what so ever.

Som sagt, ingenting emot dig som person, vill bara få död på den uppfattningen så inte folk går till tatuerare och förstör sig för livet.

Men jag tittar gärna på annat din tatuerare har gjort så jag kan få en bättre uppfattning :)

#42, Man kan ju se det hur man vill. Men det är så mitt liv är just nu. Och som jag tänker nu så kommer jag se att tatueringen speglar denna perioden i mitt liv som jag går igenom nu.

Ska tatuera mig igen i Januari. Dock inte en så stor tatuering.

Jag tatuerade mig som 16-åring första gången och jag hade inte valt samma motiv i dagens läge. Inte heller på samma ställe, tatuerade mig i svanken. Den tatueringen betydde ingenting för mig, vilket mina andra gör, så det var dumt.. Kunde valt en mindre också, min är ganska stor. Men gjort är gjort och nu sitter den där. Samtidigt har den fått bli en del av mig :)

#53, Har du någon bild på tatueringen? =)

Kortet är taget -09, jag gjorde denna som är min första -06.

Det är en lilja i mitten kanske jag ska tillägga..

Fin den var =)

Men jag tror att i framtiden kommer jag se min tatuering som en del av mig själv. Och att den speglar den jag var idag och hur jag tänkte idag. Tror det kommer bli bra. I Januari blir det dock "Linda" mellan mina skuldror och sedan Alicia någonstans också. Dem namnen jag gillar mest :)

Okej, varför just de namnen?

Jag har också tre stjärnor bakom mitt högra öra för mina tre bröder. Tro, hopp och kärlek på kinesiska på min vänstra handled. Och "Genom svårigheterna mot stjärnorna" och 2 stjärnor bakom. Den sista tatueringen står för alla de svårigheter jag varit med om i mitt liv hittills. En cp-skadad bror, en bror med adhd, ett ex med narkotikaproblem, min nuvarande pojkväns cancerperiod osv. De två stjärnorna efter de orden står för min mamma och pappa som varit ett stöd för mig under alla år. Att ta sig igenom svårigheter och sikta uppåt mot stjärnorna helt enkelt :)

Den sista tatueringen sitter över revbenen kanske jag ska säga med :)

#58, För jag gillar dom namnen mest =) Vet dock inte om jag ska tatuera Linda Alicia direkt efter varandra eller 
Linda
Alicia
alltså under varandra, men det återstår att se :)

Det låter som ett jättefint budskap. "Genom svårigheterna mot stjärnorna". Starkt gjort av dig och den låter väldigt fin och speciell! Den måste ju vara speciell för dig?

Över revbenen är riktigt fint, men hur ont gör inte det? =O

MVH =)

#57 Är det du som bär dessa namn eller vems namn är det+

#61, Ja, det är alltså mina namn. Jag hade inte tänkt tatuera någon annans namn på min kropp. Linda är mitt tilltalsnamn och Alicia i andranamn. =)

Jag bara tog förgivet att ni visste vad jag hette, haha… Börjar bli trött tydligen :) Men har en fråga, angående det här när man tatuerar in sitt namn. Så sa min kompis att hon tänkt göra det innan men att hon inte ville att folk på stranden och sånt skulle se hennes namn för då kanske dom höll på med henne. Men jag menar, finns de verkligen folk som håller på så?

#63 Eftersom du skriver "jag gillar dom namnen mest" så blev man ju lite fundersam.

Förstår inte vad din kompis menar med att folk skulle hålla på om man har ett namn intauterat?

Men omg! xD Blir lite irriterad, typ ALLA här har tattuerat sig och ångrat sig. Men du vägrar ta deras råd? Why?

Och om du bara gillar namnen så är det ännu dummare, för man ÄNDRAS. Jag gillar vissa namn, men tycker det vore lite pinsamt att random tattuera namn på sig med ingen betydelse. "Hej vem är Dennis?" "ingen, jag bara gillar namnet.."

Förlåt att jag låter som en bitch.. men en tattuering är en tattuering. Fast för alltid typ, inte som en piercing.

#65 Om du läser så står det att det är hennes namn, inga random namn alltså.

#66 Aha okej såg inte det

#64, menade att jag gillade dom mest av mina andra namn :-)
Hon menar att killar på stranden kanske håller på och ropar på en, men det tycker jag verkar lite konstigt.  

#65, Aa, jag har läst att dom har ångrat sig. Varför jag inte tar deras råd? Jag har känt mig säker på min tatuering länge nu. Funderat och funderat men trots att folk sagt emot mig har jag inte ändrat åsikt. Jag är en sån person som vääääldigt lätt ändrar åsikt efter vad andra tycker ifall jag inte är 100% säker på det jag tänkt göra eller det jag sagt. Men jag har inte ändrat mig trots att folk sagt att det var fult, att jag ska ångra mig. Jag hade även tänkt tatuera mig på revbenen ett tag (en fjäder), men jag ångrade mig angående det eftersom att det var jag inte ett dugg säker på och det räckte med att två-tre personer sa att det inte skulle passa mig för att jag skulle ändra mig. Men så är det inte med det andra motivet. 

Angående det där med namnet, tror du att jag är så korkad att jag tatuerar in ett namn som jag tycker är fint bara sådär? Nahe du. Visserligen skrev jag inte det först men jag nämnde de innan du postade ditt inlägg.

#68 Okey, själv har jag bara två namn bortsett från efternamnet, därför undrade jag.

Och ja, det är en konstig sak att oroa sig för.

#67 Ang. namnen. Som sagt, så SÅG JAG INTE inlägget innan jag skickade mitt svar. Jag är ganska säker på att alla här osm ångrade sin tattuering var väldigt säkra på sin också. Säger bara lycka till!

#70, såg det efter jag postat mitt inlägg. Vad bra! Synd att det blev så för dom men vem säger att alla är likadana? Jag tror jag känner själv hur jag vill göra med min kropp. Tack.

TS: Ja, den betyder mycket för mig faktiskt. Den som jag är mest nöjd med också skulle jag tro :)

om jag ska vara riktigt ärlig så förstår jag faktist inte varför man tatuerar in sitt namn? haha, är det för att man ska komma ihåg vad man heter?

Man kanske tycker att det är fint? Jag tycker det i alla fall. Och hur tänker du angående vissa andra tatueringar? Vissa tatuerar in sitt födelsedatum, är det för att komma ihåg när man fyller år? Vissa tatuerar in sitt barns namn, är det för att inte glömma vad dom heter? Nej, för man tycker det är fint.

#74 Tattura ett barns namn kan ses som en hyllning

Jag vet inte om det bara är jag, men det känns så himla tveksamt pga det motivet du, TS, valt. För mig känns det som en typsik tatuering som man ångrar. Folk gör dem när man är yngre och tycker det är snyggt av någon anledning. Till den klassen hör också (enligt min åsikt) tribaler, svanktatueringar och liknande den du, TS, visat att du vill göra.

Men det kan vara mycket på grund utan min personlig smak också. Men ja, seriösa tatuerare tatuerar inte folk under 18 år. Punkt :)

Om man tatuerar in sin/sina barns namn, det förstår jag.Eller datum. Eller om man tatuerar in någon annans namn som betyder mycket. Eller datum. Men sitt eget namn? det förstår jag inte alls. Och inte sitt eget födelsedatum heller.  

Det är iallafall ingenting jag skulle vilja tatuera in, kanske mitt efternamn om jag nu skulle vilja ha det. För det kan ju ändå stå för familj & släkt.

Men det är ju min åsikt.

Är 14 nu och tatuerade mej när jag var 13. Dock syns den inte så mycket, och jag vill ha kvar den som ett minne från min uppväxt.

Jag tatuerade mig i princip samma dag som jag fyllde 18, haha. Och det motiven vad det jag alltid velat ha, hade tänkt på det sen jag var 14.

Antar att jag inte hade ångrat mig om jag gjort den när jag var 14 men samtidigt så fanns det en del annat som snurrade runt då och andra tatueringsideer som jag hade kräkts på idag.

Min erfarenhet dock (idag är jag 21) är att mina vänner som gjorde stjärnor, blommor och fjärilar när de var väldigt unga nästan ALLTID har ångrat sig. Tyvärr..

min personliga åsikt är att om det är en tatuering som har stor betydelse i livet,, tex mamma,pappa syskon etc,, så kan jag tycka att det är helt oki,, för det ångrar man ju extremt sällan..

men att göra en tribel eller dödskalle etc så tycker jag absolut att man ska vänta..

//Linda

Tycker det är helt okej, bara man vet vad man gör.

har gjort min första tatuering när jag var 15 i smyg så att föräldrar inte visste om det hemma hos en kille som gjorde sin maskin själv… så gärna ville jag ha en tatuering…inget som jag rekommenderar nu efteråt… ångrar inte att jag gjorde den och nu 7 år efter sitter den kvar oändrad…fast jag börjar nu gå i tankar att man kan lägga på den nåt snyggare :) jag tycker att det är ok att göra nån fin tatuering när man är 16,17 men då är det verkligen bra att göra det med föräldrar och gå till en riktig tatuerare plus är det bra att tänka på och göra den på ett ställa som man kan alltid gömma ;)

Jag tycker att en tatuering kommer man inte ångar mindra än vad man kommer gör om man töjer öronen. Jag har 9 piercingar i öronen + en 26mm och en 20mm tunnel. Tre piercingar i läppen och två under halsen. + en tatuering. Kommer jag någon gång att ångra det som jag gjort så har jag ganska mycket att ångra..

Jag har väl ingenting emot att tatuera sig när man är under 18, men det var aldrig en tanke som ens slog mig när jag hade motiv jag ville göra som 16-åring.
Hade jag ett motiv som jag ville göra så var det bara snällt att vänta tills man fyllt 18. Och det var inte för att mina föräldrar sagt något utan det var väl mitt egna vett som satte in.
1 vecka efter min 18-årsdag så bokade jag en tatueringstid. Motivet har en enorm betydelse för mig och jag satte den på ett ställe som även det har betydelse men som även är lätt att dölja. Jag vet till 100% att jag aldrig kommer ångra min första tatuering.
Men jag velade ändå! En tatuering är inget man gör huxflux för att man vill ha den på en gång, hittar man ett perfekt motiv och en bra studio som kan göra den så borde den vara värd att vänta på.

#83 Beroende på hur stora töjningar man har så drar de ju sig tillbaka. Tatueringen sitter alltid där.

Piercingar lämnar små ärr som bleks med tiden, alltså syns det inte alls på samma sätt som en tatuering.

Så jag anser att det är värre att ångra en tatuering.

#85 Det är snat. Det kan det ju göra. Men det blir nog inte snyggt. Det växer liksom ihop till en "öronsnibbsrand". Haha.
En tatuering går ju faktiskt att ta bort, inte billigt och det blir inte snyggt. Men det går.

Jag tycker allt att man kan vänta tills man har åldern inne. Lite speciell ska väl ändå en artonårsdag vara.

#86 Som sagt, beror ju helt på hur stort du töjt upp hålet. Jag hade 8 och mina har gått tillbaka helt. Syns ingenting.

Angående borttagning av tatuering så blir du kanske av med färgerna om du har tur, men det blir kvar ett ärr. Så jag håller kvar vid att det är värre att ångra ;)

#87 Man kan också rekonstruera öronsnibbarna helt, vet inte riktigt hur man gör. Men man "klipper" väl upp och syr igen helt enkelt. Så har man en snibb igen :)

Men håller med dig i övrigt!

#82 Varför ska man alltid tänka på att kunna gömma tatueringen? Känns himla meningslöst om man nu vill ha en tatuering över huvud taget. Nej, jag tycker man ska våga stå för det man gjort.

Om man blir missnöjd eller tatueraren varit dålig osv så är det klart synd. Men jag tycker inte att man ska tänka för mycket på att det ska gå att dölja.

#88 De flesta tänker nog främst på att kunna dölja den i jobbsyfte.
Annars håller jag med dig!

#88 Ja, jag såg dom göra just det med en killes öronsnibb på TV en gång. Fast hans hade töjts så ycket att snibben själv hade gått av. Så de skar lite och sen sydde dom ihop det till en "vanlig" snibb igen :)

#90 Men aj! :P

#89 Ja förstås, men det framgick inte direkt :) Klart man får tänka på sånt. Dock tyker jag att det är lite löjligt hur vissa fortfarande ser på tatueringer. Men man får anpassa sig, även om man inte är annorlunda.

Men var det inte mer förr som man inte fick ha tatueringar på jobb osv? nu är det väll inte så längre har jag för mig vid?

#93 Beror helt på vem din arbetsgivare är.
En del accepterar det , andra inte.

Jaha okej, jag hade fått för mig att man inte fick neka någon jobb nu för tiden pga hur man ser ut (tatueringar,piercings osv)

#88 Nu vet jag att du inte vände dig mot mig, men kände för att svara ändå.
Att sätta en tatuering på ett ställe där den är lätt att dölja skulle jag inte alls se som någon konstighet. Personligen så tatuerar jag mig endast för mig själv, alltså har jag inget behov av att ha mina tatueringar på ställen där jag med enkelhet kan visa upp dem.

Min första tatuering satte jag på vänstra sidan av revbenen, nära hjärtat, då det var en minnestatuering. Men även för att den skulle vara lätt att dölja.
Jag kände att jag inte ville ha den synlig då jag ville slippa frågor om betydelsen o.dyl. (Minnestatuering till min pappa)
Sen förstår jag att det antagligen inte var så du menade, men ville bara inflika att placeringen ibland kan ha lika stor betydelse som en tatuering i sig. :)

#96 Men det var inte alls så jag menade nu. Det går ju att dölja pga olika anledningar. Men att tänka på att dölja, i första hand, tycker jag verkar underligt. Mest det jag ville säga :)

Vad man sen har för olika personliga anledningar har jag full respekt för. Men om det är av ren "mesighet", för att man inte vill visa den eller ja jag vet inte varför. Man har ju ändå gjort en tatuering för att man vill ha den.

Nu har jag bara läst dom 10-15 första svaren TS fått och några här i slutet. För det var verkligen många svar! Men om jag får ge min syn på saken så kommer den här:

När man är ung tänker man på ett annat sätt än när man blivit vuxen. Men är ofta lite mer impulsiv och det man tycker om som tonåring förändras ofta, inte alltid. Jag hade ett motiv jag verkligen var bergsäker på när jag var i din ålder. Bilden har jag alltid haft i plånboken och kanske kikat på när jag bytt plånbok och flyttat över bilden. Sist jag bytte plånbok kastade jag bilden och känner en enorm lättnad över att jag inte tatuerat in den. Nu är jag iofs 31år så mycket har ju hänt i mitt liv. Tatueringen var liknande din en grej om familj och släkt. Idag har jag ingen kontakt med mina föräldrar och jag är säker på att jag rent av mått dåligt av den tatueringen i dag om jag haft den!

Så även sånna saker som man tror varar förevigt kan mycket väl ändras.

Om man sen ser till placeringen du vill ha den på. Hm, när jag var i din ålder var jag super smal och snygg i kroppen. Efter ett barn och dålig själv diciplin hade en tatuering på mig just där sett hemsk ut!

Så innan du gör den tycker jag att du ska vänta ett par år, titta på bilden ofta och fundera. Tycker du att den är lika fin om 5år så gör den! Men gör den INTE nu bara för att du vill ha en tatuering och använd motivet som svepsjäl. Det är ju du som ska leva med den.

#98, "det är ju du som ska leva med den". Precis. 

**Och till er andra som tänker berätta för MIG hur mycket man kan ångra sig så är jag inte intresserad av att veta det! Jag vill ha det här motivet, ångrar jag mig någongång så jaha, den dagen den sorgen. 

**Däremot frågade jag från början vad ni tyckte om _folk i allmänhet som är under 18 och som vill tatuera sig.

_Jättesnällt att ni vill ge mig tips och råd och jättesynd att ni har ångrat er och att eran vänner har ångrat sig.

#97 Jag ser egentligen inget underligt med det. Att tatuera sig är ju en ganska stor sak. Jag förstår om det finns människor som väljer ett diskret ställe för att det underlättar. Hur gärna man än vill att tatueringar inte ska påverka jobb så gör det det.
Jag är ju ganska glad över att jag inte satta min första tatuering på underarmen. Nu sitter den långt ned på ryggen och syns därför sällan.

#99 Jag förstår verkligen att det är frustrerande när folk försöker övertyga/övertala/påverka dig att inte göra denna tatuering. Men jag tror att dom flesta bara vill dig väl och jag tycker själv att det är frustrerande när unga människor vill tatuera sig när man sitter mer eller mindre med facit i hand själv och har förstått att livet inte är som man kanske tror när man är tonåring. Men valet är ditt, även om jag verkligen önskar att du väntade ett par år. För din skull, inte min

Och gör du den trots alls så hoppas jag att du blir nöjd och inte känner som jag tror att jag gjort nu om jag tatuerat mig i din ålder.

#101, Ja, förstår att folk bara vill mig väl när dom försöker övertala mig men det är så jobbigt. I vanliga fall hade jag ändrat mig eller funderat om jag inte varit säker men nu har jag varit stensäker så länge. Och om jag ångrar mig så ja.. Då får jag stå för att jag gjorde det och inte lyssnade på någonannan. 

#102 Men om du i vanliga fall funderat lite extra och kanske avstått, men i detta fallet inte gjort det utan känner dig stensäker så känner i alla fall jag att det kanske faktiskt är så att det ÄR rätt. Känns det SÅ rätt så kanske det faktiskt är det! Dessutom så är du ju väl medveten om att risken att ångra sig finns där. Eller hur :-)

#103, jo tack. Det har jag vetat länge men samt har jag ju fått höra det av ca 100 inlägg här på iFokus också så att.. ;-) :D

#100 Jo jag är helt medveten om att det påverkar när man söker jobb osv. Jag gör och har gjort det själv.

Men vad jag ville få fram med det hela är väl mer att jag tycker kanske att det är dags att man ser sig omkring och hur många det faktiskt är som har tatueringer. Hur stort, vanligt och (relativt) ofarligt det är. Att det inte ändrar en person från vad den var/är utan tatueringar.

Men tyvärr sätter det ju käppar i hjulet just nu med tex jobbsökande osv. Men jag hoppas verkligen att folk kanske kan lära sig att se förbi tatueringarna, det har min arbetsplats gjort, och jag har både på ben, underarmar och nacke tex. Och jag jobbar ändå inom äldrevården.

Men jag förstår absolut vad du menar.

Jag själv tycker att det är dumt att tatuera sig under 18. Ska väl erkänna att jag inte är helt emot minderåriga som tatuerar sig. Allt beror på vilket motiv man vill ha och vart man går. Jag har lättare för att se mellan fingarna om man är minderårig och vill skaffa en minnestatuering till någon som är noga uttänkt. T.ex en bit text eller något annat som betydde mycket för den som gått bort, eller ett porträtt på ens bortgånga husdjur etc.

Det man måste ha i åtanke är endå att man kommer att gå till en helt främmande människa, och låta denna köra en nål med en massa färg i över din hud, och orsaka öppna sår som kan infekteras. Och den enda garanti man har för att det är rent, är ens första intryck av studion och tatuerarna, samt det dom säger.

Risken för infektion ökar om man går antingen till en oseriös studio eller en hemmapulare. Visst, det faller ju även på en själv att man sköter om sin nygjorda tatuering. En seriös studio och att man själv tar hand om tatueringen är ju A och O till att förhindra infektioner.

Dels för att man kommer att ha ett öppet sår under en tid, och sedan för att tatueringen sitter där den sitter när den är gjord. Jag tycker att det är dumt att det är så lätt egentligen att kunna öppna en studio. För allt som behövs i stort sett är att ens lokal blir godkänd av hälsovårdsmyndigheten, sedan bryr dom sig inte om man är en duktig konstnär eller inte. Så därför bör man ju även titta på tidigare verk som tatuerare har gjort, för att se om dom är duktiga på linjer, färg, skuggningar etc.

Så att skaffa en tatuering är för mig en allvarlig sak och tycker faktiskt att det borde bli lag på 18år, minst. Precis som det är lag på att spela (menar inte pc spel, utan trav, lotter etc), köpa alkohol och cigaretter etc.

-------

Till TS: Det jag undrar över är varför du inte vill vänta tills du blir 18, och kan gå till en erkänt seriös studio som har rykte om sig att vara bra. Visst, du kan ju göra dina motiv nu, och ångra dig när du blir 25. På samma sätt så kan du vänta tills du blivit 18 och ändå ångra dig när du blivit 25. Eller så kanske du inte ångrar dig alls, oavsett när du gör motivet. Men dom där åren man väntar på att bli 18 kan ju endå vara avgörande när det gäller motiv man vill ha som ung tonåring.

Allt beror på hur man själv känner, då det inte går att förmedla känslor genom nätet, och att det är svårt även i verkliga livet att förklara hur något känns. Men får man höra massa negativ kritik om att man kommer att ångra sig, men fortfarande vill göra ett motiv, och att man nästan dagligen kan visualisera sitt motiv på sin kropp, och känna upprymdhet och glädje över det, så skulle jag säga att man är säker på sitt val.

#106, Jag svarar på detta en sista gång för jag vill inte rabbla upp detta hela tiden. Jag är säker på mitt motiv och studion är seriös. Jag vet många som tatuerat sig där och dem är jättebra. Men såklart "tatuerare som tatuerar mindreåriga är inte seriösa", så det spelar ju ingen roll att jag skriver det. Ni vet ingenting om studion utan drar alla över en kant. Hemmatatuerare är knappast seriösa. Och hade aldrig kunnat gå till en hemmatatuerare heller. Men nu ska jag tatuera mig i en studio och den verkar bra och jag har kollat upp tatueraren och vad hon är bra på samt så har jag läst bra omdömen på internet. 

Varför jag inte väntar? För jag har väntat länge nog. Jag får för mina föräldrar, har sparat ihop pengar till tatuering, bokat en tid och har tänkt ut ett motiv länge. Varför vänta då? Det hade varit en annan sak om jag kommit på ett motiv igår och sedan bokat tid idag. Men så är det ju inte.

Jag har funderat och funderat över mitt motiv. Och jag har inte ångrat mig eller velat ändra det en sekund. Dock ska det vara mindre än på bilden.

Nu har jag svarat på den frågan så nu får ni gärna fortsätta berätta vad ni tycker om minderåriga som tatuerar sig (och inte bara om att jag ska tatuera mig). Men nu har jag svarat på den frågan och angående min andra tatuering som jag bokat tid till nu så kommer jag inte ändra mig angående den heller.

Mycket väl talat! Sen kan jag tycka (om man bortser från att det kan vara svårt att hitta seriös tatuerare som tatuerar folk under 18år) att det är bättre att tatuera sig som ung efter att ha tänkt igenom allt väldigt noga än att spontan tatuera sig när man är 25år…

#108, Håller med dig! =)

Du vill inte dela med dig av tatueraren? Så man kan se vad denna går för? :)

Skriver till dig privat =)

Jag tatuerade mig första gången när jag var 13år och utomlands, tatueringen är ett "brustet hjärta" i tribal variant.  Det var en hyllning till morfar då han dog samma år lite innan resan. 

Jag ångrar inte min tatuering MEN jag gjorde den så att den låg runt fotknolen och nu är den 2 cm ovanför! Dock ska jag bygga på och göra hela vaden så att det klättrar ner på foten vilket kommer att bkli askalas! =)

13 år,,, jösses,,,, skulle aldrig acceptera att min dotter tatuerade sej så ung,, oavsett motiv…

#113 det var ingen som gjorde det heller!

ingen som accepterade det? och ändå gjorde du det?

#115 Ja, jag var och shoppade med min syster på hotell längan. Vi fick se en studio och bestämmde oss för att göra en varsin för morfar, när jag var klar så vågade inte min syster. Vilket hon ångrar idag!

#116 Jag tycker att det var en riktigt fin, söt historia. Vad roligt att du fortfarande är nöjd, och mindre kul att din syster ångrar sig att hon INTE gjorde den! Där ser man.

Nu börjar jag bli riktigt nervös…

#116 Fast det är väl aldrig försent att göra en tatuering? Vad jag menar är att din syster fortfarande kan göra den om hon vill :-)

#119 Hennes syster kanske skulle tyckt att det kännts mer speciellt att göra den då, tillsammans med hennes syster, tidigt efter hans bortgång.

Jo det förstår jag iofs. Men minnen har man ju kvar och en tatuering till någons minne tycker jag man kan göra när som helst. Men tycker man att det är "för sent" att tatuera in den senare kanske det inte är rätt motiv?

#121 Det var ju snarare så att hon ångrade att hon inte hade gjort det då, tror inte att hon sa att det var för sent direkt.

#119 Nja, jo. Men det var eftersom att vi var på "minnes resa". Det är därför hon ångrar sig!

Väntade själv med min första tatuering tills jag var 19, men motivet hade jag bestämmt redan då jag var 12(G-klav med vingar). Så länge man har ett motiv som verkligen betyder något speciellt för en så kan jag faktiskt tycka att det är okej att tatuera sig då man är under 18(tycker man skulle få kunna göra det isåfall från 16 med målsmans tillstånd). Har 1 till som jag gjorde när jag var 19 som minne av en speciell resa(Irland). Sen har jag 2 till(F-klav och C-klav) som jag gjorde nu i sommras som jag planerat sen jag var 16(är 21 nu).

Har inte ångrat några av dom än så länge även fast jag valde motiven när jag var i den åldern. Så att så länge man har ett motiv som betyder något tycker jag det är okej