Jag trodde, efter två år att min navelpiercing var helt läkt… den såg väldigt fin ut och jag hade inga problem med den, så jag bytte till en kortare stav, som passade hålet bättre.

Döm om min förvåning när den började krångla efter några veckor och bara några dagar senare hade jag en blowout på det övre hålet. Såg ut nästan som att hålet hade vänt sig ut och in. Bytte snabbt tillbaka till läkstaven igen, tvättade rent och blodet bara rann. Trodde helt ärligt att det var kört, att "köttet" inte skulle gå tillbaka utan jag skulle få ett fuuult ärr…

Men några dagar senare hade det vänt sig tillbaka igen, dock var naveln fortfarande infekterad.

Tur i oturen, och jag är oftast inte för självmedicinering, så hade jag en antibiotikagel som köptes i utlandet pga ett infekterat sår, så jag tänkte att jag kan ju testa att ha på det på naveln för att se vad som händer.

Naveln läker väldigt bra, helt återställd och ser normal ut och jag kunde inte vara lyckligare. Blev riktigt rädd att det skulle bli bestående skada, men jag hade som sagt tur i oturen att jag hade den hemma.

Jag vet egentligen inte vad jag ville få fram med detta, mer än att piercingar kan krångla mer och senare i livet än man tror…