Tog hål i naveln i början på Januari d.v.s. 8 månader sedan, ganska exakt. För typ 1,5-2 månader sedan provade jag att byta smycke. Till 10 mm lång med ett schysst hängsmycke, materialet rostfritt stål. Och hus i helvete. :) Det blev blod och var. Bytte tillbaka till läkstaven 16 mm lång titan. Gick en vecka sen var det prima igen. dag beter den sig som läkt. Men misstänker förstås att den inte är det eftersom jag inte kunde byta sist.

Jag är övertygad om att jag stör mig piercing mycket när jag går i arbetsbyxor med hårt skärp och dessutom böjer mig mycket. Men med läkstaven går det kanon. Under den perioden jag försökte byta fick jag ont som tusan i ryggböjningar och så.

Frågan är när jag ska våga prova igen? Funderar också på vad detta berodde på för att undvika att göra om det. Solariesolning eller klorbad har inte gett mig några som helst problem, men smyckesbytet ajaj. Min gissning är att det beror på stavens längd? Att det är för lite "spelutrymme" at glida på 10 mm när det är knappt läkt och utsätts för "tryck" (mina böjningar). Eller tror ni att materialet spelar in? Eller kan hängsmycket orsakat iriitation och tryck underifrån (då det la sig i naveln och därmed begränsade staven att röra sig "fritt")Har aldrig tidigare haft problem med material (6 hål i öronen + septum).

Jag ger det den tiden det behöver och nu i vinter ska ingen kolla på den bleka magen ändå. Så där bryr jag mig inte nämnvärt. Är mest nyfiken på orsaken. Borde det funka med en 8-10 mm titanstav istället? Simpel, inga smycken inget tjafs. Eller är det troligtvis så enkelt att piercingen vill ha plats och utrymme?