Jag tror att mycket handlar om attityd. Både från den som söker jobb och från den som erbjuder jobb. Många människor som har valt en viss stil har gjort det pga att det är en livsstil som passar personens personlighet och attityd. En människa med tusen dödskallar, svart hår, piercingar i hela ansiktet och en svart och dyster stil kanske inte har rätt framtoning som receptionist, har inte rätt attityd, då jag sällan tror att en sådan person är sprudlande glad och framåt, då det inte passar med stilen. Förstå mig rätt, alla människor passar inte på alla jobb, inte jag heller. Både personlighetsmässigt och utseendemässigt. Jag har offrat en piercing för ett jobb som arbetsledare. Jag fick det jobbet trots att jag är tatuerad på halsen, hela bröstet, underarmen och smalbenet. Ingen sa något om mina tatueringar då det är glada motiv (jobbade med besökare och barn) och jag är en framåt och social person. För mig är det självklart att jobb går före piercingar och går jag på en intervju så döljer jag tatueringarna så gott det går bara för att man i första hand ska se mig och sedan se all färg. Just nu har jag lila hår också så när jag väl ska ge mig ut på intervju efter mammaledigheten kanske jag kommer skippa färgen också den veckan ;)

Jobb går självklart före bodymods. Och precis som ovanför passar inte alla för alla jobb. Bodymods kan fortfarande vara skrämmande för en del och en receptionist ska kanske inte skrämma iväg gäster ;) Är man som en nåldyna kan man faktiskt ta ut piercingarna under arbetspassen. Självklart kan man skita i att ta ett jobb om man tror man är så viktig, men då ska man inte leva på andras pengar till man huttar ett annat jobb.

Jag måste ha haft väldigt tur (tror jag) eftersom att de flesta jobb jag haft har varit väldigt positivt inställda till mina tatueringar och piercingar. Har aldrig hört något negativt om det alls. 

Om vi säger att jag skulle börja jobba någonstans och de bad mig plocka ut mina piercingar så skulle jag bli lite smått frustrerad. Eftersom att jag faktiskt inte anser att det påverkar min jobbprestation det minsta lilla. Och om de skulle ha det faktum att jag har kroppsutsmyckningar som anledning till att inte ge mig jobb så skulle jag kanske anse att de är dumma i huvudet och inte alls vilja jobba där. För mig så spelar det inte alls någon roll hur en människa ser ut, det handlar mest om hur personen är. 

När vi nu tog upp receptionist som exempel så tycker jag att det jobbet mer handlar om hur en person är, inte alls på hur den ser ut. Man måste vara serviceinriktad, det handlar liksom om det. :) 

I motsats till många andra så anser jag faktiskt att jag är lite viktigare än vad ett jobb är, jag måste väl få vara den personen jag är utan att censurera mig själv, vilket jag tycker att jag skulle göra om jag plockade ut mina piercingar. 

(På tal om sådant här så har min tandläkare rosa hår och är helt tatuerad).

#3: En receptionist måste inte bara vara serviceinriktad, utan måste också ge intryck av att vara serviceinriktad redan på håll. Annars väljer besökarna att vända i dörren.

Du kanske resonerar annorlunda när du börjar bli hungrig?

#4 Jag vidhåller att jag tycker att det handlar om attityd, inte utseende. Det finns människor som inte har en enda kroppsutsmyckning, men som ändå skulle få mig att vända i dörren utan vidare eftertanke. :) 

Och det sista du skrev kommer jag inte bevärdiga med ett svar. Tyckte det var otrevligt.

Jag har inte offrat någon piercing för jobbet mitt, jobbar som undersköterska, dock så bytte jag ringen i läppen mot en stav. Tatueringarna döljde jag inte.

Var för längesen på en arbetsintervju, då hade jag plockat ur mina percingar (läpp och medusa) för att jag helt enkelt ville testa om jag då fick jobb (hade varit på ett gäng innan). Dom ville inte ens ta in mig på en intervju med argumentet: "jag ser att du inte har några piercingar nu, men att du har haft. Vi har en policy mot att anställa folk som har eller har haft piercingar"- Detta gällde ett vanligt äldreboende. 

En arbetsplats som den sistnämnda, nej, där skulle jag inte velat arbeta.

#6 Sådant är ju himla tråkigt. Jag tycker att piercingar går att likställa lite med hårfärg (är förhållandevis temporärt). Det är ju aldrig så att jag skulle gå på arbetsintervju och få höra "Nej, alltså, för att jobba här så måste du vara blondin, vi anställer inte brunetter", men det är okej att vägra anställa någon med kroppsutsmyckningar! 

Himla knasigt!

Kan ju tycka att oläkta piercingar och oläkta tatueringar inom restaurangbranschen kan vara lite äckligt då det blir så mkt bakterier :P

Även risken att tappa ett smycke i maten som man inte upptäcker förrän gästen kommer och klagar och är ganska äcklad kan vara liite dumt kanske. Jag jobbar inom den branschen och har/hade hål i näsa, tunga, ögonbryn och öronen. Det i ögonbrynet ville aldrig läka med smycke i så det tog jag ur så hålet läkte igen. I näsan och öronen tar jag ur under tiden jag jobbar och i tungan spelar det ingen roll då det ändå är i munnen. Tycker man kan få ha kvar dom så länge det inte utgör någon bakterie risk eller så.